Jag blir då och då frågad om försäkringsbolag... blev till och med erbjuden jobb på ett försäkringsbolag. Konkurrerande till de jag själv har, jag tackade nej. Till stor del på grund av att jag är så otroligt nöjd med Folksam. Vi har alla försäkringar där. Bilen, lägenheten och alla hundarna.

När jag nu gång på gång varit in med Rut till veterinären har Folksam varit HELT fantastiska. Inget strul, man ringer, kommer nästa ALLTID fram efter bara några signaler och sen får man hjälp direkt. De är trevliga, tillmötesgående och sist jag ringde frågade de till och med hur de var med lilla Rut... väldigt uppskattat där man står och gråter över en bruten tå på Lilla Rut. Jag får bra rabatter tack vare att jag är uppfödare och jag ser ju nu också att när olyckan väl är framme är det INGA problem med att få hjälp. Jag har fått direktreglering alla gånger utom en - och då hade jag pengarna på kontot efter typ tre dagar. Sånt gillar jag. Jag gillar Folksam helt enkelt.

Och när de har gällt försäkringarna på bilen osv.... har jag varit rätt okunnig. Och ringt och frågat ganska dumma frågor och känt att jag skäms lite... men bemöts alltid med att "men vadå, de är inte sålätt att veta. Nu reder vi ut det här ordentligt åt dig". Och ja, har då inga planer på att byta bolag (trots att alla säger att man ska byta med jämna mellanrum - varför byta när jag är skitnöjd?!?)

Förövrigt var de jag ville komma fram till vara att de är jävligt värt att försäkra hundarna.... Helvete vad detta Rut-kalas skulle ha kostat om vi inte hade försäkring på henne. och då var de en bruten tå...



Tänk att mina små citroner nu vuxit upp i juniorklass. Ryts syster Kiwi ska ställas i piteå! Snacka om att jag ska pussa henne! Gammelmattes lilltoka!

Alla säger att de skulle vara så nervös för klänningen, håret och att sminket ska hålla hela dagen. De är jag inte alls orolig för. Världens bästa mamma har klänningen som sitt ansvar, varav jag totalt släppt det. Jag litar fullständigt på min mamma. Håret och smink fixar en av mina absolut bästa vänner, varför jag också där känner mig helt trygg.

Men vad som gör mig nervös... är att stå där framme. Inför alla människor. Och klara av att säga massa saker... efter Gustav lovat mig evig trohet, liksom. Det känns som det enda som kommer komma ur mig då är tårar. Jag är så innerligt glad, att jag har träffat Gustav. och fortfarande känns det helt overkligt att vi om sisådär tre månader ska gifta oss med varandra.

Jag älskar honom så det skär i bröstet.

---

"you fill up my senses"

husse och Irma

Vilken härlig ledighet, ALLDELES för mycket ledighet och ALLDELES för lite plugg men SÅ välbehövligt. Hussen och jag insåg att detta är första gången sedan vi träffades och slog oss ihop som vi är ledig mer än två dagar tillsammans SAMTIDIGT. Underbart! Mycket film, skitsnack i sängen, god mat och kaffedrickande medan vi löst världsproblemen tillsammans men har även blivit långpromenader och massor av lydnadspass för mig och tjejerna. Irma har också hunnit blivit trimmad och Rakel och Rut har putsats inför dubbelutställning i sommar. Man hinner så mycket när man är ledig!

Idag körde jag igenom alla hundarna på morgonen, och vid lunch drog jag och Irma iväg till Eva för privatträning och allmän kommendering. Så taggad nu att tävla trean och snart lydnadsklass ELIT! Känns superhäftigt... tycker jag nyss var helt grön och nu känner vi oss NÄSTAN rutinerade ;)

Rut och jag har börjat träna in vittringen, hon är duktig och använder nosen men tar helst pinnen och lägger sig i ett hörn och gnager allt hon kan på den innan jag hinner ta av henne den... jaja, det ska nog ordna sig för henne med! :)

Rut har också fått träna mycket utställnings-stå och nu jäklarns STÅR hon stilla och bra när jag säger till.... tycker hon ska förstå att hon ska stå still även när folk klämmer och känner på henne och när alla säger fina saker till henne. Men där är vi lite oense fortfarande, skulle man kunna säga.

Rut och jag kör på ganska bra nu trots hennes dumma tass, och läggande och ställande under gång är på gång... helt klart. Tränar också mycket apportering, hon tar den, håller den MEN backar och morrar samtidigt. Vet inte riktigt hur jag ska göra det. Provade att sätta henne mot en vägg på två sidor, bak och till vänster om henne för att få henne att sitta still men då backade hon upp på väggen... har också provat ha på ett koppel och sen stå på kopllet så att hon inte kan flytta bak så långt då men njaaaa. Funkar inget vidare. Får klura hur mycket fokus jag ska lägga på just det momentet också, huvudsaken sen är att hon ska ha den riktigt apporteringen, 1ans tycker jag är rätt dum ändå!

Irma fick göra en platssittning + platsliggning som på tävling, satt och låg tryggt och bra så nu är det bara att ösa på slutet så vi kan starta nån gång!

men ska putsa Rakel inför utställning och klippa Rut på fötterna.. Trimma ner HELA Irma. Röja och slänga i lägenheten inför flytten. Plugga.

Går runt med en fantastisk känsla i hjärtat... vår lilla Ruta. Håller tummarna att hon fortsätter hålla sig hel till nästa röntgen, då blir det nämligen utställning nästa helg!

bild: Guldfynd.se

Men bitarna börjar falla på plats... vigelringarna är utvalda och skickad för gravering.

Nu sitter vi och kollar in musik....

lutar åt denna ;)

http://www.youtube.com/watch?v=l17zkQ0JnWg

Rut och jag trotsade bandage och skena och tränade fotpositioner, läggande under gång och apportering. Duktiga, duktiga. Nu ligger hon nöjd i soffan vi mig. Jag och de äldre hundarna ska dra på bruks och träna ett pass...

söderut. Till Hälsingland där alla mina finaste bor. Mamma, pappa, bröder, farmor, farfar. Resten av släkten. Till min hemby, där man hejar på varandra där man träffas. Där jag och Irma började vår karriär på bruks. Där min chef släpper några tårar när jag ringer o frågar om jag har nå jobb kvar... "klart du har"....
Där har jag tänkt mig fortsätta meritera hundar, kunna åka ner på mamma o pappas gata och dricka kaffe på söndagförmiddagarna utan att ha 45 mils resa i antågande... skapa fler fina linjer i Kennel Firmanz och plugga till lärare klart. Knega på med plugget för att nå mitt mål att få en doktorandtjänst... undersöka något klurigt om "Förskolan som en demokratisk arena i praktiken". Sånt känns roligt. Och intressant.

Vi flyttar till ett boende lagom för oss och alla hundarna. Med skogen på gårdsplan och sjön ett stenkast bort.

Femton kilo bly har släppt från hjärtat. Jag ska äntligen hem.

Jag hoppas blyet håller sig borta... på torsdag ska vi till veterinären igen. Jag hoppas vi ska få någon ordning och klarhet.

Känslan när det dyraste man har, ligger i en hög i soffan. någon drömmer, om ljusa sommardagar, springandes på en äng. När världens finaste skägg-liga, kryper upp i famnen när man sätter sig i soffan där bredvid. Så man kan hålla dem, stryka pekfingret över de yviga skäggen, lukta på den lilla fläcken bakom örat där de luktar allra allra godast - då vill man inte ha någonting annat. Där vill man sitta i all evighet. Min fina Borderliga. De är så fina att hjärtat nästan går sönder....



jag skulle ge min högra hand för varenda en av dem...

och som om det inte vore nog. Är det någon elak jävel som stampar på det. om och om igen.

Rut blev halt för ett par veckor sedan... efter ett fantastiskt pass på Bruks hoppade hon till, sen dess stenhalt. en orolig matte ringde till veterinären... fick tid. och en tå är helt av. På med gips, och väntad läketid drygt två månader. Till att börja med, med erbjudande om att de kan amputera och de brukar bli så bra, så bra.

Onsdag kväll gipsades hon, beordran om strikt vila, hålla gipset torrt och ligga i bur. Stilla. Följs till punkt och pricka, fast istället för att hela tiden ligga still i bur - ligga still i mattes knä. Fredag kväll lossnar gipset. Helt och hållet.

Ringer jouren, ingen har öppet. Ska jourhavande veterinär kolla in om benet ligger rätt ovh gipsa om täcker inte försäkringen resor och kostnad. Jag skippar det. Åker till Härnösand för att vara i skolan och ringer måndag morgon och får komma in o gipsa om på måndag eftermiddag. Måndag kväll har gipset lossnat.

Tisdag åker jag in och får en skena istället. Som någon sen biter sönder, trots att hon har tratt. Det är numer konstaterat att Rut är den vigaste hunden folk träffat på.

Amputation känns inte länre som ett alternativ då det visat sig att det är ett helvete att komma tillbaka för en aktiv hund. Första 6-8 månaderna blir det bara isåfall koppel och hon måste ha en särskild sko - annarse bryter hon de andra t¨årna också pga ombelastningen som skulle komma att bli. Brottet ligger nämlige så att de tar allt. Klo, tå och trampdyna.

Jag har bestämt mig för att när stunden infinner sig att drömmen om ett tillfrisknande står över faktat att de är humant, ska jag sluta. Nu håller jag tummarna innerligt hårt, att detta ska gå att få till. Jag vet faktiskt hur jag ska kunna leva vidare med hunderiet utan Rut. Hon är den bästa hund jag nånsin träffat. Det känns som en mardröm att jag inte ska få tävla henne.

Lever i en innerlig önskan att vi på något sätt ska få till detta.

Idag fyller Rut 1 år. Jag trodde att den här dagen skulle kännas hoppfull, starten på vår karriär. Med Rut var ju intentionen att få henne ännu mer meriterad än mamma Irma. Nu hoppas jag att jag ska kunna gå en långpromenad med henne, lös springandes i skogen.

Det känns som en del av hjärtat slitits ut... och att någon trilskas med att stampa på det. om och om igen. En tå kan liksom vända upp och ner på en hel värld.

Min lilla, älskade Skatt.

Älskar henne fyrtiotusen varv runt jorden och tillbaka.

Vilken dag! Solen sken, lillebror tog bussen söderut igen och vi tog oss ut till Tavelsjö med hundarna. Ut på skoterspåren, hundarna kutandes fritt och faaan vad vi njöt!!!



tränade inkallning bakifrån på Rut, Hon vänder PÅ RIKTIGT på en femkrona! Älskade, lilla gris!



tre av hundarna (Rut, Rakel och Smilla) sprang upp i skogen... även när vi hade varit ute ett långt tag. De sprang upp och ner på skoterspåren för en avstickare i skogen.
Då tyckte Irma att det var nog, hon fick ju inte sticka efter ett rävspår och vi hade ju varit ute nån timme...



Så hon gick tillbaka dit vi hade jackorna (var för varmt att ha när vi gick men skönt när man satt still) och njöt av solen. Alltså, maken till bonvivant har jag ALDRIG varit med om. Men Irma var nöjd - de är ju huvudsaken. (även att hon blundar när hon sitter o solar, så jävla söt!! haha)



aporpå att vi fått en till hund. De är min gamla Smilla, omplacerad pga underbett till min lillebror som ska bo hos oss några veckor! Jag hade och uppfostrade henne i ett års tid, och inkallningen satt som en smäck fortfarande. Så jäkla glad att de är bara att ropa kom häråt och tre borderterrier, varav tre "jaktmeriterade" och en jaktidiot till valp kommer rusandes på inkallning. Utan nåt knussel! Duktiga hundar!



såklart hade vi husse med oss också!!! Med knappt 4,5 månad kvar till bröllop är förberedelserna i full gång!

Efter lång och härlig promenad stannad vi hos jobbarkompis Åsa och fick lunch och fika. Hundarna utmanades i lydnad och tricks av Stina, snart 5 år. Efter de fick de diverse toarullar preppad och stängd med hundgodis och fick jobba lite med huvudet och när vi kom hem 5 (!!) timmar senare la sig alla hundar som ett slakt i sängen och lyfte inte ett öra förrän en stund sen... 5 timmar sen vi kom hem ;) Smilla får gott och väl lära sig att leva ett mer hektiskt liv, med dagliga långpromenader och utmaningar - hon är en riktig soffhund hos lillebror Gustav och vill helst vara hemma och mysa.

Nu blir det kvällspinken här hemma - jobb och plugg i veckan!

 jag blir så varm i hjärtat när jag pratar om Rut. Det är en särskild känsla, tror jag iallafall, att anmäla sin första hund från sin EGNA kennel på tävling. Det känns personligt. En del av mig. Något som jag trott på - i resultatet av en liten Sexy Lemon Slam. Den finaste av allt. Det käraste jag har. Det blir för mig väldigt personligt, allt som har att göra med Rut. Varenda själ som berömmer hennes utseende, personlighet och sätt gör mig varm. Mer varm än de andra tikarnas respons gör - av den enkla anledningen att hon så helt och fullt är just MIN. Jag är SÅ glad att jag behöll en valp, från Irmas kull. Den här hunden har så otroligt mycket i sig, jag hoppas allt går som det ska - jag tror att Rut kommer kunna gå minst lika långt som sin mor... om inte längre. Motorn Rut har är något utöver det vanliga. Jag älskar hennes driv, hennes fart och hennes motor - men ändå med total kontroll och respekt för mig och när jag ropar. Hon kastar sig upp i mitt knä om jag så bara säger ett tyst "bra". Från 0-100 på 0,0000001 sekunder. Bara för att jag säger "Heja Rut".

idag anmälde jag på fem utställningar, med start i april och slut i juni. Ska leta några till i sommar. Skulle så gärna vilja ha ett cert på min ärta... Ett kan få komma i juniorklass, resten kommer hon få ta i jaktklass ;) Som det SKA VARA!

Min lilla, lilla prinsessa... Sötare än socker, tuffare än tuff. Precis, som jag vill ha henne!



(nytrimmad gris i höstas - nu nertrimmad igen - för att vara SNYGG i vår! <3)

Söndag igen. Helgen spenderades i Luleå för agilitytävlingar. Irma och jag försöker köra ihop oss i tvåan - minst sagt. Från att ha varit ett felfritt sego är nu Irma fartig och SKITLYCKLIG över agilityn. En riktigt "attityd-förändring". Med det kommer dock vissa nackdelar: matte MÅSTE SNARAST läras om i handlingen. Man kan inte köra lite defensiv stil, här gäller det att ligga på - annars är Irma ute på sin egen bana...

Annat som är nytt är att jag nästa helg påbörjar min utbildning som tävlingsledare i lydnad. Ska bli såååå jäkla roligt och är skitpeppad! Lydnad är ruskigt skoj och ser detta som ett ypperligt tillfälle att utvecklas för egen del också!

Nu ska jag och hundarna ut, imorgon och på tisdag är det jobb som står på agendan!

håruppsättning.
vad fan ska man ha, egentligen?



eller mer utsläppt, kanske? Jag har ändå rätt långt hår....

hm.

En runda med hundarna innan kvällsjobb blir det nu. Bara ett par gånger kvar sen, sagt upp mig från det här jobbet och det känns jäkligt skönt!

är SÅ himla glad. Har hittills gjort två seminarier på utbildningen, och nu fått mail om mina resultat. FULL POÄNG PÅ BÅDA! Sååå himla glad! Nu är det bara att fortsätta på den här vägen! :)

Igår satte vi och gjorde i ordning det sista med inbjudningarna och nu är det bara att vänta och planera för mat som återstår... bara ;)