ja, då det slut för Ullas tid på jorden, 9 månader gammal. Brackenhills Wonderful köpte vi, efter Krister Giselsson som dog tragiskt nog i somras. Det var en tik han valt ut och min mamma och roger o nilsson skulle ha henne tillsammans, men hon bodde hemma hos oss.

I förrgår var vi tvungna att ta bort henne.

Hon har mer o mer utvecklat en väldigt speciell hasgång med bakbenen, och har aldrig orkat komma ikapp våra andra hundars kondition så tankatr kring problem med knän/höfter har hela tiden funnits... Vi tänkte ju först att hon var så ung osv att det inte var klart utvecklat, men i fredags var vi o röntgade och Ullas höftkula satt inte som den skulle. och hon plågades av det och det skulle utvecklas mer o mer, så roger som var med henne hos veterinären fick vara med när hon drog sista andetagen.

Otroligt tråkigt och jag är ledsen att det skulle utvecklas såhär. Ulla var en otroligt mysig och go hund, och matglad så att ingen hade en chans att slå henne. Hon hade däremot väldigt svårt att hålla tätt, så ens egna tankar är att hon hade antagligen så ont att hon inte hade någon som  helst kontroll på blåsan. det bnlev antagluigen till det bästa, men det känns ledsamt nu. För Ulla hade det psyket som man vill ha på en border, iaf enligt mig. Hon kunde tagga till men inomhus låg hon helst och blev omhållen och klappad.

Någonstans djupt i mitt hjärta hoppas jag iaf att någonstans där Ulla nu har hamnat, att hon trivs och inte behöver ha ont.
JAg måste nog säga att jag älskar dig, så som du var. och igår torkade jag bort sista kissfläcken du hade skapat. Sov gott, gumman.