återlämnandet av valparna

fyfan, säger jag bara. Igår var det dags och jag har väl gruvat mig ett par veckor redan. Inte för att jag inte tror att någon annan kan sköta dom... men.... grejen att ingen kan ju sköta dom som mig. Det är ju jag som daltat med dom, pussat dom, tagit ut dom och lekt med dem. Det är mig de springer till när någon ropar och jag har fått dem att sitta på kommando. Jag har fått dem att lära sig att klippa klorna utan att dumma sig, jag har lärt dem komma på inkallning. på ett sätt har de ju blivit "mina", på så sätt att jag älskar ju dom små liven..
Mys-Olle som är först fram och alltid ska sitta i knä. tar man upp någon annan står han neranför och skäller tills man tar upp honom.
"Alfons" som är lite retard och mest tittar på.. lägger sig alltid i andras kiss. men kan tjura till om han inte får som han vill.

Rakel-spektakel (som jag vill ha), amper som en tysk jaktterrier. Får av storhundarna leksaker i dragkamp. Hugger tag i grävlingsskinnet och vägrar släppa.
lill-tultan som är med och är ganska på, men är mer betraktare än vad rakel är. men hon är så fin, och ställer sig i utställningspose så fort hon står själv.

Det har varit underbara veckor med underbara hundar och jag är otroligt tacksam till Kennel Bombax att jag fått varit med och fostrat Hillarys valpar. jag har lärt mig så otroligt mycket - men med facit i hand. Hur fan ska det gå när jag skaffar kennel och jag bara grinar hur länge som helst när man lämnat ifrån sig dem..

Nu håller jag tummarna att jag kan hämta Rakel (blir Rakel oavsett vilken tik jag får)snart, och att de andra fortfarande är kvar då så jag kan pussa på dem lite extra... Jag är ju ändå deras mamma. oavsett var i Norden de bor.

B. On air
B. On fire
B. On water
B. On earth

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0