Foto: A-K Bergh

Flera gånger har jag varit beredd att lägga ner Irmas utställningskarriär.. I början av 2010 sa jag tom öppet att detta skulle bli det sista år jag la ner så mycket pengar på utställlning på henne, släpper det inte i år lägger jag ner med hennes utställning, ungefär.
Hon har ju gått helt Okej, vinner alltid jaktklass... Placerar sig bland bästa tikarna och får CK. punkt. Ganska irriterande, utställning efter utställning.
Framförallt när jag själv tycker att jag äger världens finaste hund, faktiskt.

Så jag åker på Lilla Sthlm och tycker att hon är i fin kondition och Irmas uppfödare som irma tycker väldigt mycket om får ställa, jag är inte så bra på det där tänker jag...
och Irma blir bästa tik. blir bästa borderterrier för dagen. Får cert. vinner CACIB!

Och plötsligt, så bara släpper allt. Jag grät av glädje, och det tror jag aldrig har hänt förr. Inte när jag vunnit stora simtävlingar, placerat mig på prispallen i SM i simning.
Men när min fina hund som faktiskt är så sjukt sanslöst fin och underbar på alla sätt, äntligen får det att lossna i utställningsringen. Då lossnar det för mig också.
Och fan vad skönt det känns att inte bara jag tycker att denna hund är outstanding!

och ännu bättre känns det att en border som går i jaktklass, (där faktiskt alla bordrar här hemma!) vinner alltihop, gör det hela ännu bättre. För hon är inte bara vacker som en dag, hon är en jävel på att jobba.. också...

Mycket med jobb, skola  och hundar.
Men nu har det äntligen börjat lugna sig lite - det är ju påsk!



Har putsat det sista på rakel idag, vi och Hillary och min irma ska nämligen till Uppsala imorgon o hälsa på min uppfödare. Eller de är rättare sagt två. Sedan på lördag bär det av till Stockholm o utställning! Ser fram emot detta mycket!