man kan skriva om alla hundiga saker. Alla träningar vi genomför, alla skratt dessa ger mig. All kärlek vi utbyter. Alla suckar Irma ger på morgon som värmer mitt mattehjärta mer än alla koppar te i världen. Rakels tokryck ute i sommarljumma kvällar... barkbitar som flyger då två små borderterriertikar kutar runt för att leka i ett ensamt elljusspår i sommarnatten...

Alla timmar med nötning på position av fot med Rakel. alla timmar av pussar på det lilla fjuniga skägget som sitter fast på Rakel.

Alla timmar med rutanträning för Irma. alla timmar vi ligger i sängen, och jag håller om de mest värdefulla jag har.

och nånstans mellan hoppas man få lite bekräftelse... på att de kan. man tävlar, tävlar och tävlar i allt som finns att tävla i. får ett championat, ett LP. en rosett... ett BIR...
men den enda känslan jag får är, Jag är inte nöjd.

Jag har så mkt mer att ge.... jag hoppas så innerligt att Irma fixar Finland i veckan.. och att hon sen fixar sitt naturprov i höst. kanske kan min själ få lite lugn... bli lite nöjd... jag vill visa MER MER MER nu, av det jag vet att hon kan. orkar inte vänta... ett jaktchampionat skulle stilla mitt sinne lite...

men iochförsig, nu har jag ju börja göra Rakel klar för start...

Jag ska fortsätta nöta ett tag till...

You haven´t seen nothing yet