och jag har testat mina två hundar på ensamhetsträning lösa. Irma lägger sig alltid i sängen o är där lugnt o tryggt.. men Rakel.. denna ständiga Rakel har haft en förmåga att springa runt,hämta leksaker, dryga sig med Irma.. o PLÖTSLIGT hitta en penna som är i tusen bitar när matte kommer tillbaka..

men idag. Stänger jag dörren, försvinner.. duschar i källaren, lagar mat, donar i köket.. o går tillslut upp på mitt rum igen för att hämta odågorna.. och vad möts jag av? två hundar som sover snällt i sängen, och fortsätter med det trots att matte kommer in i rummet... tårarna börja nästan rinna.. duktiga hundarna.. terriers är terriers, jag säger bara det. Det är inte ofta det kan vara lösa hur som helst. Men, kanske äntligen, 1,5 och 2,5 år har det lossnat.

Framförallt Rakel har blivit som en helt ny hund efter jag börjat köra på riktigt med henne nu. Rakel behöver tid, kräver mkt tid. Både för motion och hjärngympa. och nu börjar hon bli riktigt, riktigt bra.

trodde aldrig man kunde bli så glad som när man möter två sovandes borderterrier i en säng. när min förväntan var sönderbitet rum. men ibland förvånar dem. Umeå blir nog bra ändå :)