På sistone har jag någonstans släppt mig själv på vägen och tänkt att de här ska jag göra, såhär ska jag må och detta är vad jag SKA bli.
Jag har alltid kunnat bestämma mig för saker och det har (minns faktiskt inget annat) blivit uppfyllda. Jag ville bli rankad som Sveriges bästa simmare i min åldersklass, check, ville placera mig på ett svenskt mästerskap, check, skaffa en hund som var så lydig att den kunde gå lös överallt, check, komma in på Sveriges enda simgymnasium, check, få MVG i alla ämnen på högstadiet, check, få jobb som ungdomsdemokratiutvecklare, check.

Komma in och läsa psykolog med idrottsinrikning i Umeå. ocheck. ocheck, ocheck. så jävla drygt och skit som det kan bli. och framförallt så jävla ohundigt som det kan bli. Jag hade som byggt upp mina fem år i Umeå. Irmas träning för LP2.. Rakels LP1. Flytta hemifrån, vara själv. Inte känna mig instängd som en jäkla guldfisk i en liten jävla glasskål. och sen sitter jag här. 14 juli 2010, och vet inte var jag kommer vara i höst. Kommit in på mitt fjärdevalsalternativ som jag nu kommit på att jag INTE vill läsa. Efteranmält mig på två kurser... utifall att. utifall att....

säger hon som aldrig tidigare behövt planera om en dröm.
jävla skit.