Många människor underskattar vad lite vilja och jävlar anamma faktiskt kan skapa.
När jag fick hem min älskade lilla bordervalp den 1a maj 2008 var hon en elak liten sata. När jag la henne på rygg, alla hade pratat om hur tuffa terriers var och med en tysk jaktterrier i ryggen ville jag inte ha ännu en galning - därför var det stenhård disciplin på början på denna - så morrade och högg hon mig! Jag tog såklart henne i örat och sa åt henne att sådär jävlar i mig gör man inte mot sin mamma.. Efter ett par dagar åkte jag dit jag senare skulle gå på kurs med lilla Firman. En väldigt erfaren lydnadsinstruktör säger då till mig att hunden är sanslöst tuff, och att det är inte är någon nybörjarhund. Han tyckte jag skulle byta bort min Irma mot mammas Hillary som jag tränade upp innan, som vid tillfället var ca 14 månader.  Nej sa jag, den här hunden ska kunna gå lös överallt. Stan, landsbygd, E4 som tåg.

Sagt och gjort. Folk som påstått att Irma har varit en följsam och snäll liten dam kan dra in i väggen. hon är stentuff, och jävulskt hård. Men jag tränade, och tränade och berömde när hon visade glädje och engagemang i det hon gjorde. När man väl fått henne att göra det man ville så sitter det där för evigt. en mycket bra egenskap På en hund som man vill kunna använda till det mesta.

Jag minns fortfarande när jag pratade med monica och sa att jag ville ha en liten snygg tjej till utställning, jakt och familjeliv. Jag fick en kanonhund. Men nu plötsligt står jag med en liten Irma som är några prov bort ifrån sitt SEVCH. Som precis erövrat en LP1 titel i veckan. och i och med det slog hon till med vinst bland 14 ekipage. Bland bordercollie, schäfer, rottweiler och riesenschanuzer. De rena bruksraserna, arbetsraserna får stryk av min lilla gris på 6,1 kg. Ganska otroligt!

Ja, och alla som undrar och sagt massa saker under vägens gång. Jag hoppas att ni ser nu. Vad som åstadkommits med denna lilla jycke. Och alla som tror att jag slagit och gjort fel med mina hundar. Kanske får motsatsen bevisad nu. Irma är det bästa som hänt mig. Så mkt glädje, skratt och engagemang i en varelse kommer aldrig jag att få uppleva igen. Man får nöta, nöta nöta för att få bra resultat. Men, efter allt slit får man ett JÄVLA bra resultat.

Jag lallade in på bruks och tänkte köra lite lydnad. iaf prova om jag vågade. Första starten nollade hon ett moment men klarad ändå  ett förstapris och placerade sig 4a. 2a starten var inofficiell, Årets Border. 191 poäng och vinst.3e tävlingen, 191 poäng och vinst av 6 ekipage. 4e tävlingen fick vi 156,5 och ett ganska oförtjänt andra pris. 4e starten vann vi av 14 ekipage med 182,5 poäng. och där, i tisdags kväll erövrade också Irma titeln LP1.

Det går inte, jag hinner inte säger folk var och varannan dag. det handlar inte om det. Det handlar om mål, drömmar och viljan att lyckas. Jag kräver inte att någon ska meritera sina hundar i allt och inget. För mig är det ointressant.

Men vad som är intressant är att folk är så snabba att döma, att inse att deras hund och deras metoder är så mkt bättre än mina. Att bara för att jag gör på ett sätt så måste ju de vara ett jävla sätt att träna på.

Men, just nu i livet är jag jävligt nöjd över min fina Irma. som under 2010 skrapat ihop:
2 cert
1 CACIB
2 BIR
1 GK anlagsprov viltspår
3 förstapris LK1
1 LP1

Mina mål för henne nu är ett LP2, Årets Bombaxhund 2010, årets lydnadsborder 2010, svensk grytjaktchampion under 2010, SEVCH under sommaren 2010, SEUCH 2010 och en start i agilitytävling under 2010.  

Målsättningar är något bra. Och hur kommer jag att nå dit jag siktar? genom viljekraft och en massa jävlar anamma. Den här hunden ska skapa historia. Vi har redan börjat vår resa. Irma och jag. Mot alla odds!