men det är fan så svårt när man har Irma hemma alltså. Det går att säga om och om igen...

Irma har fått köra en ruta inomhus idag, tränat lite fot och lite fjärrdirigering. Känns SÅ himla bra, nu hoppas jag på att vi fixar ett förstapris på lördag! tredje gången gillt heter det väl?

Irma blev också nertrimmad idag... och vilken tjej som kom fram! Hon har blivit SÅ mkt rödare på slutet när ja trimmar ner henne... nu är hon riktigt LYSANDE röd med tydliga svarta markeringar på sidan, så himla fin min lillgris!

Rakel nöts de lite lydnad med varje dag, idag blev de mkt ställande under gång och position vid inkallning. Rakel tycker nuförtiden att de är så FRUKTANSVÄRT roligt att gå fot, så hela tiden går hon med frambenen framför mig så att hon kan titta upp sådär snajsigt... Dock hade jag velat ha henne liiiiiite längre bak, men samtidigt så ser jag henne mkt bättre där framme. Så nu får hon vara där. Hon har fått en sån glädje i allt jobb nu, så vill inte trilskas med sånt som kan vara. Från att i våras vägrat resa sig från sättandet i positionen för att följa ett smidigt fot - till att idag småskutta bredvid för det är så ROLIGT! Vilken utveckling vi haft, mina fina hundar och jag i sommar...

Jag tror de var välbehövligt för mig och dem att ha en hel sommar ämnad för OSS. Även om de inte är några varje-dag-arbetare som en brukshund, så gav den träningen väldigt viktig kontinuitet. Varannan dag får de nu bara köra inspirationsgrejer; såsom target, initiativ (klicker men utan klicker) och snabbhet i lydnadsmoment. Varannan dag blir det lydnadspass ute. Och vilken skillnad i glädje, framförallt på Irma! Nu kutar hon som en idiot vid inkallning. Kastar sig upp o ner vid fjärren... man ska inte nöta sönder en terrier, ja tror det är trixet...

Och vad tillfreds Rakel blivit sen vi flyttade... medan jag pluggar kan hon i timmar ligga och sova i sängen med Irma. Så himla skönt... även om hon fortfarande har sin takter kvar av o till, och kastar bollar och busar för att å uppmärksamhet.




ärligt talat tror jag inte det var någon, som trodde eller förstod vad det skulle bli av Irma... Inte ens jag själv, även fast jag hela tiden haft målsättningar och drömmar. Jag sa ju när jag övertalade Bombax om att ja skulle få ta henne att jag skulle hålla på med allt möjligt.. men ja kände ju själv.. folk snackar så mkt.. men gör desto mindre... Jag hoppas att vi kan fortsätta hålla en tät kontakt med en kennel jag beundrar och respekterar oerhört. Mer kunnande inom en ras är svår att hitta!

Imorgon tror jag att jag ÄNTLIGEN får tillbaka min bil igen också. Det ska bli så skönt att kunna åka o träna och handla utan att tjafsa med cykel, ryggsäckar och annat trams. Framförallt är det en fördel att ja har bil om jag ska åka och tävla på lördag... även om det är i Umeå. Sen är det ledigt en helg, sen ska jag lite längre och tävla i Skellefteå, lydnad även då. Hoppas, så jävla innerligt, att Rakel får sitt LP1 då.

Med lite tankar avskrivna, och med två myssugna hundar i sängen ska jag nu slita mig från datorn och krypa ner med de två jag älskar mest i livet.
Jag hoppas att ni fortsätter följa med på våra äventyr...