Vem möter mig med öppen famn, oavsett hur länge jag varit borta eller vad jag misslyckats med?
Vem skänker glädje outtröttligt trots dåliga dagar?
Vem ger mig den energi som gör mig stark, modig och lycklig?
Vem glädjs med mig i alla medgångar...
och sitter vid min sida i alla motgångar?

Den som älskar mig, för den jag är. Med bra och dåliga sidor. Starka och svaga dagar. I kärlek och i ensamhet.

Hade människorna varit med som hundarna, hade kärlek vid första ögonkastet fått en innebörd igen...

Jag har älskat Irma sedan jag visste att hon fanns i sin mammas mage. Och jag har älskat min Rakel sedan den dagen jag drog ur henne på tvären vid Hillarys förlossning.