ibland blir jag arg på mig själv. Att jag inte njuter fullt ut av det som är njutbart JUST NU.

Som idag... Som ja tjafsat med Rakel då hon går lös för att hon ska stanna i position i fot och inte "råka" gå sin lilla, inte fram alltså, men lilla lov fram till den ägare och hund vi möter. Idag, går vi på en liten stig/cykelväg... Hund kommer med husse... Här säger jag till Rakel. Rakel springer direkt in vid min vänster sida... går fint fot, tittar på matte. Och där och då. Bevisade hon att de finns förtröstan med det mesta man är missnöjd med... Rakels små lovar o släpp av kontakt har varit vår sån grej... men tamejtusan.. hon slutar inte att förvåna...

så idag ska jag njuta. njuta, njuta, njuta.
för de behöver man ibland, för att orka med all skit som ligger och skaver i ryggsäcken...