"Snart 5 månader, mkt trevlig helhet. Feminint huvud, tillräckligt stor, bra nosparti. Välburna öron, tillräcklig hals, front och bröstdjup för åldern. Väl tillbakalagd skuldra, bra kors och svans. Prima ben och tassar! Rör sig med bra steg runtom. Lovande pälskvalitet! Trevligt temperament! Välvisad!"

Rut och jag gjorde debut. Sist jag stod i en utställningsring var sisådäääär. 15 månader sen. Jag var ringrostig, riktigt nervös men gick in för att de skulle vara testet för att se om Rut verkligen kunde ställa sig sådär fint i kopplet som vi tränade hemma... hehe, svaret är nej. Nej, de var ju folk runtom som kikade och då var man ju bara TVUNGEN att showa lite extra... hoppa runt lite... vifta mkt på svansen och pussa domaren allt man kunde medan man hade chansen... haha, lilla lilla söt-troll! Nu är det hårdträning inför de fortsatta utställningarna... Dock känner jag spontant att med åldern kommer lydnaden att göra att hon ställer sig som jag vill - och är hon såhär jäkla showig och glad så är jag mer än nöjd.

Vi började med att vara ensamma i tik-klassen, varav ett BIR med HP inte var särskilt svårt. När jag skulle gå ut ur ringen, tog domaren mig i hand och sa "det är en riktigt fin valp du har här, vet du det?". Snacka om jag lagomt mallig svarade "jodu, hon är ju de, om än lite ynglig!". Vidare till BIG-finalen där jag blev helt chockad då vi blev placerade som nummer 1! Jag sansade mig och stannade till finalen, bara för att de var jäkligt kul att få vara med i en final på utställning och för att de är ändå bäst och passa på när man ändå är med... Döm om min förvåning när vi går in i finalringen och domaren börjar tacka av en efter en... MEN VI ÄR KVAR! Snacka om att jag pumpade adrenalin. Ännu ett varv... och hon plockade bort fler... vi fick stanna kvar... till slut är vi fyra kvar! Jag blir helt lyrisk men... börjar oroa mig för att jag fattat något fel. Skulle verkligen jag vara kvar? Hon placerar nummer 4, en helt bedårande Phalené! Gud, jag blir BIS-3 tänker jag innan jag ser henne plocka en annan hund till position. Kvar står jag och en labrador. Och rätt som de är tar hon mig i hand, och säger "det går inte att göra på något annat sätt än detta!".
VI BLEV BIS-1!!!
Hundrackarn går och vinner hela sin debut... inte ens fem månader gammal...



Väl på utställningen var Rut i sitt esse med hundra knyck i sekunden... men när vi kom hem sov hon som en gris ett par tre timmar ;) Det är slitigt att vara vacker! :D

Matte och husse firade med ost och kex.
De knäppte kort på utställningen, jag var där själv men hoppas kunna uppdatera med bild när jag får tag i dom!