Vissa dagar uppfylls jag av en sån enorm och mäktig känsla.
Idag var en sån dag.
Jag sitter i soffan, Irma ligger bredvid. Jag tar upp henne i famnen, och hon sitter där jag sätter henne. Lutar huvudet mot mitt. Slickar mig på kinden. Lutar sig lite utåt, sådär så hon kan se mig rakt in i ögonen. Tittar länge, och det känns som någon slags kontakt uppstår. Svårt att förklara, men såna gånger känns det som att hon ser mig rakt in i hjärtat. Och jag ser henne, rakt in i hjärtat. Såna gånger bränner tårarna bakom ögonlocken. Älskade, älskade terrier. Vilken lycka. att ha henne. Att ha fått henne. att få älska henne. Att få ha tävlat henne.

Irma har en plats i mitt hjärta, ingen annan individ, person, hund, djur någonsin kommer kunna att ta. Innerligt älskad, sen första stund. underbara, underbara terrier...