Lilla Rut...

Lilla Rut är numera 12 veckor och "tränas" lite smått med små glädjetjut från mattes sida och då och då även en godis eller två. Förutom beröm och godisbelöning så ÄLSKAR hon att kampa... oavsett vad de är hon får kampa med. Ruts "mormor" köpte henne en liten "fejk-uppstoppad-räv" som hon är TOKIG i! Förhoppningsvis ska jag få de filmat sen så ni får se, jag har efter strikta instruktioner från Madofi en liiiten föraning om hur man lägger in de på bloggen.. men vi får se hur resultatet blir :)



Tyvärr får ni vara utan svans, då den VIFTAR SÅ IN I NORDEN - varav den på var och varannat kort hamnar såhär... och ja, de är ingenting jag tänkt träna bort direkt! Förhoppningsvis ser domaren att den sitter där den ska ändå och att hon är en glad skit.



öronen har strulat lite, varav jag trodde det var tänder på gång ett tag. Men efter att varit där och tryckt dit dem ordentligt ligger de fint igen! Vill inte ha fula strutöron på mina hundar så de gäller att ligga i nu medan de är valp!

Jobbet rullar på, jobbade ett extrapass idag då jag egentligen var ledig både idag och imorgon. Imorgon ska jag upp o lägga spår åt Rakel är tanken, sen träna lite lydnad med alla på fm, gå Rakels spår på lunchen, sen på kvällen blir det agilitytävlingar i Bollnäs! Hoppas det blir någon pinne åt oss då!

På lördag är det lydnadstävlingar som gäller, både Irma och Rakel ska starta, båda står inför LP så jag är nåååådigt nervös. Men vafan, de är bara att göra det bästa av situationen som är. Hoppas dock på det bästa... eller satsar på det!

Hemmavid i Söderalaskogen har mamma och pappa skaffa sig en liten sötnos också.. Bella... Men ja, man inser hur jäkla snabb och kvick terriers är på att lära sig saker. Bella är en schweizisk stövare av Luzernersorten... och de är inte många hjärnceller som samarbetar. Men söt är hon som bara den! Bästa är dock att tanken är att hon ska jaga räv alt. hare... men hennes bästa kompis heter Rut och är en borderterrier... Bella älskar Rut och ser upp till henne som sin Gud. varav Bella, stövarn, nu enbart kryper sig fram. In under trånga bänkar, soffor, under staket, krypa och gräva sig in under saker... hon vill nämligen också leka med Rut, och Rut hänger mest där de är trångt. Dock undrar vi hur de ska gå om några veckor... då Bella för tillfället har samma mank som Irma och Rakel... hehe... Bulldozer-Stövarn månne? ;)


dåligt av mig...

ja, livet rullar på av bara fan nu. Jobbar olika tider hela tiden, och direkt jag kommer hem från jobbet eller innan jag åker drar jag iväg med hundarna på äventyr. Agility, lydnad är väl det som mest står på schemat nu, men även viltspår med Rakel måste kommas igång med.

I helgen tävlade vi agility på lördagen, bra förstalopp med lite dålig fart på Irma tyckte jag - så en andraplacering och vår första pinne i agilityklass. Andra loppet GUDOMLIG FART och sånt fint jobb. men vid en dubbel tunnelingång pekar jag armen dit jag vill ha henne men bröstet åt den andra. Irma följer bröstet (precis som hon ska men matte är ju jävligt klantig) och blir diskad.

ikväll var det dags igen. Irmas första lopp, liiite dåligfart tyckte jag, men ändå 10 sek tillgodo till referenstiden och de blev både vinst och pinne! Kul!
Andra loppet hade nån fälla men JÄKLAR I MIN LÅDA vad hon sprang, slalomet är fortfarande bara godkänt och inget mer. Men tror ni inte att vi fixar RIKTIGT snygga byten, och tempot håller hon i. En dubbel tunnelingång. OCH VAFAN TROR NI JAG GÖR? Pekar med handen dit hon ska men vänder bröstet åt det andra. och resultatet blev precis som förra gången då, ghon springer dit hon ska nämligen åt de håll ja har bröstet... snacka om att hja blir less på mig själv. Diskade ju oss där men körde ändå klart - ååå gud vad fint hon gick. En slutraka som hon kutade själv testade jag och hon var skitduktig och släppte bra.

Oavsett fick vi med en pinne och hon gör så fina jobb och släppen börjar bli riktigt bra så nu längtar jag till nästa onsdag då nästa tävling är.

Rut är mest som en bordercollie o vill ha ögonkontakt och nu hoppas jag att jag kan bevara hennes fina arbetslust!


Hur man hittar mina hundar...

gå in i sovalkoven... Titta på sängen.... och sedär. Två borderterriers som njuter i sängen efter mysig dag utomhus!



Rakel kan man också söka efter i diverse "solrutor".




En solig lördag i juni...

packade vi med oss hundarna... tog en cykeltur...

Irma och Rakel fick springa i koppel bredvid på "sträckorna" mellan våra pausställen medan Rut fick sitta i korgen då. Vi gjorde paus vid en fin glänta där hundarna badade (dvs Rakel simmade och dök efter pinnar, Irma spanade på änder och doppade tassarna och Rut skuttade runt där det var grundast). Lite kutande i skogen och soldyrkan sen fortsatte vi vidare. Total längd på turen blev strax över 1,5 mil och de är ganska lagom för tikarna nu när det är rätt varmt. idag blåste de dock rätt skönt och vi stannade tre gånger på turen för bad så hundarna mådde väldigt gott under färden kan jag lova :)



sötaste Rut!



Cyklarna lämnades ute på skogsvägen för en promenad ut mor vår nya favoritudde...



fantastisk utsikt... det här stället ligger inte ens 5 min bort från var vi bor!!!



irma gillar inte att bada... men gillar änder... så då får de gå ändå!



Rut spanar ut över sjön....



Rakel simmar ut i sjön och svalkar sig!



älskade, älskade husse!


Den viktiga flocken

Det är klart att jag märkte på Irma att hon inte tyckte det var riktigt bra när Rakel försvann från oss. Första timmen tyckte hon att de var lajbans, ensamhund - wow! - men de gick fort över. Jag tror att de är lite som med sin familj. Vi som var fyra syskon, fasen vad jag jäste när man fick ha mamma och pappa för sig själv en kväll när man var yngre! Då fick man själv välja vilken film man skulle se, utan att någon satt och klagade för att de ville se nån annan. Jag kunde se Pocahontas hur många gånger som helst - och det bästa av allt: jag kunde sjunga med hur mycket jag ville utan att någon klagade på att "VAR TYST FRIDA OCH SLUTA SJUNG!!!". Men efter en kväll o fått valt film själv, följt med pappa till skogen själv och fått välja middag... var man rätt less. En del av grejen med att se film var diskussionerna före om VEM som skulle få bestämma VILKEN film man skulle se. Att nöjt vinna mammas val av maträtt för dagen för man kom på något man inte ätit på länge....
En kväll utan syskon var de man orkade med - sen var man döless för man hade ingen att retas med... ingen att bråka med...

Lite så blev det även här. irma var nöjd en timme... hon fick HELA sängen för sig själv, hela soffan för sig... vilken leksak hon än ville ha var den LEDIG! Men efter ett tag... vankar hon mest omkring.. tycker att matte eller husse ska lägga sig i soffan....

Hundar ä flockdjur, och från att jag hade Irma som ensamhund till att jag köpte Rakel förändrade hela stilen på irma. De vill ha sällskap, de trivs med någon i samma kaliber att busa med, sova med... springa med...

igår kom vår Rakel hem. Efter nästan 6 veckor på helt annan ort. jag trodde hennes svans skulle vifta sönder när hon kom hem... "hej HUSSE.. MEN MAMMA ÄR HEMMA! Min bädd.. min SÄNG! MIN LEEEEKSAAAAAAAK!" sa hon när hon sprang runt här i lägenheten och allt skulle helst ske på samma gång. Men de tog inte lång stund, så tog jag med båda två på lydnadsträning. Vi cyklade till en stor äng ett par kilometer från där vi bor. hundarna sprang lösa... hur de ville... över ängen cyklade vi. Där stannade vi sedan och tränade fotpositioner, vittringsapportering och halter. Den ena fick vila medan den andra fick enskild uppmärksamhet av mig.

Sen släppte jag dem lösa igen. irma sprang som om hon inte sprungit på veckor, Rakel ylade av glädje över att få bli jagad av irma igen. De tumlade i gräset som de aldrig tumlat runt förut. Tuggade på pinnar och sprang förbi varandra då och då, som för att säga "hej kompis"... På vägen tillbaka hem igen stannade vi vid en bäck och de drack vatten efter över 2,5 timme utomhus och simmade och plaskade med vattnet. Vår, solsken och en sån dag kan man inte annat än känna glädje. Älskade, fina, fantastiska terriers. Den viktiga flocken är hel igen...
och när vi kom hem spelade det ingen roll var jag tittade. Irma och Rakel låg vid varandras sida.
Och jag tror på riktigt att flocken är viktig, viktig för att i flocken är man trygg. Vår flock är redan klar i vem som bestämmer och man kan slappna av här hemma.
Och herregud, som jag hade saknat vår Rakel. Vår fina, glada spillevink som imorse nästan skrek av glädje då hon insåg att på våra morgonpromenader så drar vi till skogs och man får springa fritt. För de förtjänar mina hundar... i min fina, fina flock...


"visst ska vi alltid vara tillsammans syrran?"



vad har man gett sig in på?

På natten sover Rut i en bur, för att träna sig att där inne är man tyst, lugn och låter inget. Man sover där. Buren står bredvid min och Gustavs säng och hon är jätteduktig! Stannar i buren tyst och snällt och sover. När jag går upp på morgonen går jag och gör annat i någon minut. och hon stannar och är tyst - detta bara för att jag vill förstärka från början att även om de är liv och ljud utanför, så fortsätter man vara tyst och lugn!

Igår blev det ett test, då jag skulle vara ledare på Brukshundklubben och Irma och Rut var såklart med! Irma fick träna lite lydnad och agilityhinder, Rut fick vara med en stund ute bland liv och folk och kissa och vi gick en liten liten runda i skogen också. Sen var det dags, så in i buren med henne och tränade Irma själv. Bakluckan var öppen och vi gick så att hon inte såg oss, men jag hörde henne. Och tro det eller ej - HON VAR TYST! Himla duktiga tjej! De lär sig SÅ himla fort bara man lägger manken till! Sen när jag kursade de andra fick hon sitta med Irma i samma bur och det gick plättlätt! :)

Idag ska jag skriva tenta sen ska jag börja skrriva på min inlämningsuppgift men jag hoppas de blir lite kort knäppta när jag och RallyRut tränar sen! Dock ska erkännas att McGuyver här hemma inte är nån mästare på att knäppa kort. Ofta liiiiiiite fel saker som blir i fokus.. Men vi fortsätter :)

RSS 2.0