Rakel har varit borta i över två månader. Det är så fruktansvärt tomt här hemma. Det saknas något, och det känns. Hela tiden. Husse säger varje kväll; "Frida, jag saknar verkligen Rakel...." Och jag gör det med. Det är innerligt tomt i vår lägenhet utan vårt yrväder. Busfrö. Jag försöker tänka på annat... som vad vi ska träna mest på för att få henne i fin form igen. Hur vi ska lägga upp hennes fortsatta agilitykarriär.
men kommer till slut alltid tillbaka till...

hur i helvete mycket jag saknar henne.
Men snart, snart, så är hon hemma.
Vi längtar så efter henne.