Jag blir då och då frågad om försäkringsbolag... blev till och med erbjuden jobb på ett försäkringsbolag. Konkurrerande till de jag själv har, jag tackade nej. Till stor del på grund av att jag är så otroligt nöjd med Folksam. Vi har alla försäkringar där. Bilen, lägenheten och alla hundarna.

När jag nu gång på gång varit in med Rut till veterinären har Folksam varit HELT fantastiska. Inget strul, man ringer, kommer nästa ALLTID fram efter bara några signaler och sen får man hjälp direkt. De är trevliga, tillmötesgående och sist jag ringde frågade de till och med hur de var med lilla Rut... väldigt uppskattat där man står och gråter över en bruten tå på Lilla Rut. Jag får bra rabatter tack vare att jag är uppfödare och jag ser ju nu också att när olyckan väl är framme är det INGA problem med att få hjälp. Jag har fått direktreglering alla gånger utom en - och då hade jag pengarna på kontot efter typ tre dagar. Sånt gillar jag. Jag gillar Folksam helt enkelt.

Och när de har gällt försäkringarna på bilen osv.... har jag varit rätt okunnig. Och ringt och frågat ganska dumma frågor och känt att jag skäms lite... men bemöts alltid med att "men vadå, de är inte sålätt att veta. Nu reder vi ut det här ordentligt åt dig". Och ja, har då inga planer på att byta bolag (trots att alla säger att man ska byta med jämna mellanrum - varför byta när jag är skitnöjd?!?)

Förövrigt var de jag ville komma fram till vara att de är jävligt värt att försäkra hundarna.... Helvete vad detta Rut-kalas skulle ha kostat om vi inte hade försäkring på henne. och då var de en bruten tå...



Tänk att mina små citroner nu vuxit upp i juniorklass. Ryts syster Kiwi ska ställas i piteå! Snacka om att jag ska pussa henne! Gammelmattes lilltoka!

Alla säger att de skulle vara så nervös för klänningen, håret och att sminket ska hålla hela dagen. De är jag inte alls orolig för. Världens bästa mamma har klänningen som sitt ansvar, varav jag totalt släppt det. Jag litar fullständigt på min mamma. Håret och smink fixar en av mina absolut bästa vänner, varför jag också där känner mig helt trygg.

Men vad som gör mig nervös... är att stå där framme. Inför alla människor. Och klara av att säga massa saker... efter Gustav lovat mig evig trohet, liksom. Det känns som det enda som kommer komma ur mig då är tårar. Jag är så innerligt glad, att jag har träffat Gustav. och fortfarande känns det helt overkligt att vi om sisådär tre månader ska gifta oss med varandra.

Jag älskar honom så det skär i bröstet.

---

"you fill up my senses"

husse och Irma

Vilken härlig ledighet, ALLDELES för mycket ledighet och ALLDELES för lite plugg men SÅ välbehövligt. Hussen och jag insåg att detta är första gången sedan vi träffades och slog oss ihop som vi är ledig mer än två dagar tillsammans SAMTIDIGT. Underbart! Mycket film, skitsnack i sängen, god mat och kaffedrickande medan vi löst världsproblemen tillsammans men har även blivit långpromenader och massor av lydnadspass för mig och tjejerna. Irma har också hunnit blivit trimmad och Rakel och Rut har putsats inför dubbelutställning i sommar. Man hinner så mycket när man är ledig!

Idag körde jag igenom alla hundarna på morgonen, och vid lunch drog jag och Irma iväg till Eva för privatträning och allmän kommendering. Så taggad nu att tävla trean och snart lydnadsklass ELIT! Känns superhäftigt... tycker jag nyss var helt grön och nu känner vi oss NÄSTAN rutinerade ;)

Rut och jag har börjat träna in vittringen, hon är duktig och använder nosen men tar helst pinnen och lägger sig i ett hörn och gnager allt hon kan på den innan jag hinner ta av henne den... jaja, det ska nog ordna sig för henne med! :)

Rut har också fått träna mycket utställnings-stå och nu jäklarns STÅR hon stilla och bra när jag säger till.... tycker hon ska förstå att hon ska stå still även när folk klämmer och känner på henne och när alla säger fina saker till henne. Men där är vi lite oense fortfarande, skulle man kunna säga.

Rut och jag kör på ganska bra nu trots hennes dumma tass, och läggande och ställande under gång är på gång... helt klart. Tränar också mycket apportering, hon tar den, håller den MEN backar och morrar samtidigt. Vet inte riktigt hur jag ska göra det. Provade att sätta henne mot en vägg på två sidor, bak och till vänster om henne för att få henne att sitta still men då backade hon upp på väggen... har också provat ha på ett koppel och sen stå på kopllet så att hon inte kan flytta bak så långt då men njaaaa. Funkar inget vidare. Får klura hur mycket fokus jag ska lägga på just det momentet också, huvudsaken sen är att hon ska ha den riktigt apporteringen, 1ans tycker jag är rätt dum ändå!

Irma fick göra en platssittning + platsliggning som på tävling, satt och låg tryggt och bra så nu är det bara att ösa på slutet så vi kan starta nån gång!

men ska putsa Rakel inför utställning och klippa Rut på fötterna.. Trimma ner HELA Irma. Röja och slänga i lägenheten inför flytten. Plugga.

Går runt med en fantastisk känsla i hjärtat... vår lilla Ruta. Håller tummarna att hon fortsätter hålla sig hel till nästa röntgen, då blir det nämligen utställning nästa helg!

bild: Guldfynd.se

Men bitarna börjar falla på plats... vigelringarna är utvalda och skickad för gravering.

Nu sitter vi och kollar in musik....

lutar åt denna ;)

http://www.youtube.com/watch?v=l17zkQ0JnWg

Rut och jag trotsade bandage och skena och tränade fotpositioner, läggande under gång och apportering. Duktiga, duktiga. Nu ligger hon nöjd i soffan vi mig. Jag och de äldre hundarna ska dra på bruks och träna ett pass...

söderut. Till Hälsingland där alla mina finaste bor. Mamma, pappa, bröder, farmor, farfar. Resten av släkten. Till min hemby, där man hejar på varandra där man träffas. Där jag och Irma började vår karriär på bruks. Där min chef släpper några tårar när jag ringer o frågar om jag har nå jobb kvar... "klart du har"....
Där har jag tänkt mig fortsätta meritera hundar, kunna åka ner på mamma o pappas gata och dricka kaffe på söndagförmiddagarna utan att ha 45 mils resa i antågande... skapa fler fina linjer i Kennel Firmanz och plugga till lärare klart. Knega på med plugget för att nå mitt mål att få en doktorandtjänst... undersöka något klurigt om "Förskolan som en demokratisk arena i praktiken". Sånt känns roligt. Och intressant.

Vi flyttar till ett boende lagom för oss och alla hundarna. Med skogen på gårdsplan och sjön ett stenkast bort.

Femton kilo bly har släppt från hjärtat. Jag ska äntligen hem.

Jag hoppas blyet håller sig borta... på torsdag ska vi till veterinären igen. Jag hoppas vi ska få någon ordning och klarhet.