de där bröllopet...

Alla säger att de skulle vara så nervös för klänningen, håret och att sminket ska hålla hela dagen. De är jag inte alls orolig för. Världens bästa mamma har klänningen som sitt ansvar, varav jag totalt släppt det. Jag litar fullständigt på min mamma. Håret och smink fixar en av mina absolut bästa vänner, varför jag också där känner mig helt trygg.

Men vad som gör mig nervös... är att stå där framme. Inför alla människor. Och klara av att säga massa saker... efter Gustav lovat mig evig trohet, liksom. Det känns som det enda som kommer komma ur mig då är tårar. Jag är så innerligt glad, att jag har träffat Gustav. och fortfarande känns det helt overkligt att vi om sisådär tre månader ska gifta oss med varandra.

Jag älskar honom så det skär i bröstet.




"you fill up my senses"


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0