Känslan när det dyraste man har, ligger i en hög i soffan. någon drömmer, om ljusa sommardagar, springandes på en äng. När världens finaste skägg-liga, kryper upp i famnen när man sätter sig i soffan där bredvid. Så man kan hålla dem, stryka pekfingret över de yviga skäggen, lukta på den lilla fläcken bakom örat där de luktar allra allra godast - då vill man inte ha någonting annat. Där vill man sitta i all evighet. Min fina Borderliga. De är så fina att hjärtat nästan går sönder....



jag skulle ge min högra hand för varenda en av dem...

och som om det inte vore nog. Är det någon elak jävel som stampar på det. om och om igen.

Rut blev halt för ett par veckor sedan... efter ett fantastiskt pass på Bruks hoppade hon till, sen dess stenhalt. en orolig matte ringde till veterinären... fick tid. och en tå är helt av. På med gips, och väntad läketid drygt två månader. Till att börja med, med erbjudande om att de kan amputera och de brukar bli så bra, så bra.

Onsdag kväll gipsades hon, beordran om strikt vila, hålla gipset torrt och ligga i bur. Stilla. Följs till punkt och pricka, fast istället för att hela tiden ligga still i bur - ligga still i mattes knä. Fredag kväll lossnar gipset. Helt och hållet.

Ringer jouren, ingen har öppet. Ska jourhavande veterinär kolla in om benet ligger rätt ovh gipsa om täcker inte försäkringen resor och kostnad. Jag skippar det. Åker till Härnösand för att vara i skolan och ringer måndag morgon och får komma in o gipsa om på måndag eftermiddag. Måndag kväll har gipset lossnat.

Tisdag åker jag in och får en skena istället. Som någon sen biter sönder, trots att hon har tratt. Det är numer konstaterat att Rut är den vigaste hunden folk träffat på.

Amputation känns inte länre som ett alternativ då det visat sig att det är ett helvete att komma tillbaka för en aktiv hund. Första 6-8 månaderna blir det bara isåfall koppel och hon måste ha en särskild sko - annarse bryter hon de andra t¨årna också pga ombelastningen som skulle komma att bli. Brottet ligger nämlige så att de tar allt. Klo, tå och trampdyna.

Jag har bestämt mig för att när stunden infinner sig att drömmen om ett tillfrisknande står över faktat att de är humant, ska jag sluta. Nu håller jag tummarna innerligt hårt, att detta ska gå att få till. Jag vet faktiskt hur jag ska kunna leva vidare med hunderiet utan Rut. Hon är den bästa hund jag nånsin träffat. Det känns som en mardröm att jag inte ska få tävla henne.

Lever i en innerlig önskan att vi på något sätt ska få till detta.

Idag fyller Rut 1 år. Jag trodde att den här dagen skulle kännas hoppfull, starten på vår karriär. Med Rut var ju intentionen att få henne ännu mer meriterad än mamma Irma. Nu hoppas jag att jag ska kunna gå en långpromenad med henne, lös springandes i skogen.

Det känns som en del av hjärtat slitits ut... och att någon trilskas med att stampa på det. om och om igen. En tå kan liksom vända upp och ner på en hel värld.

Min lilla, älskade Skatt.

Älskar henne fyrtiotusen varv runt jorden och tillbaka.

Vilken dag! Solen sken, lillebror tog bussen söderut igen och vi tog oss ut till Tavelsjö med hundarna. Ut på skoterspåren, hundarna kutandes fritt och faaan vad vi njöt!!!



tränade inkallning bakifrån på Rut, Hon vänder PÅ RIKTIGT på en femkrona! Älskade, lilla gris!



tre av hundarna (Rut, Rakel och Smilla) sprang upp i skogen... även när vi hade varit ute ett långt tag. De sprang upp och ner på skoterspåren för en avstickare i skogen.
Då tyckte Irma att det var nog, hon fick ju inte sticka efter ett rävspår och vi hade ju varit ute nån timme...



Så hon gick tillbaka dit vi hade jackorna (var för varmt att ha när vi gick men skönt när man satt still) och njöt av solen. Alltså, maken till bonvivant har jag ALDRIG varit med om. Men Irma var nöjd - de är ju huvudsaken. (även att hon blundar när hon sitter o solar, så jävla söt!! haha)



aporpå att vi fått en till hund. De är min gamla Smilla, omplacerad pga underbett till min lillebror som ska bo hos oss några veckor! Jag hade och uppfostrade henne i ett års tid, och inkallningen satt som en smäck fortfarande. Så jäkla glad att de är bara att ropa kom häråt och tre borderterrier, varav tre "jaktmeriterade" och en jaktidiot till valp kommer rusandes på inkallning. Utan nåt knussel! Duktiga hundar!



såklart hade vi husse med oss också!!! Med knappt 4,5 månad kvar till bröllop är förberedelserna i full gång!

Efter lång och härlig promenad stannad vi hos jobbarkompis Åsa och fick lunch och fika. Hundarna utmanades i lydnad och tricks av Stina, snart 5 år. Efter de fick de diverse toarullar preppad och stängd med hundgodis och fick jobba lite med huvudet och när vi kom hem 5 (!!) timmar senare la sig alla hundar som ett slakt i sängen och lyfte inte ett öra förrän en stund sen... 5 timmar sen vi kom hem ;) Smilla får gott och väl lära sig att leva ett mer hektiskt liv, med dagliga långpromenader och utmaningar - hon är en riktig soffhund hos lillebror Gustav och vill helst vara hemma och mysa.

Nu blir det kvällspinken här hemma - jobb och plugg i veckan!

 jag blir så varm i hjärtat när jag pratar om Rut. Det är en särskild känsla, tror jag iallafall, att anmäla sin första hund från sin EGNA kennel på tävling. Det känns personligt. En del av mig. Något som jag trott på - i resultatet av en liten Sexy Lemon Slam. Den finaste av allt. Det käraste jag har. Det blir för mig väldigt personligt, allt som har att göra med Rut. Varenda själ som berömmer hennes utseende, personlighet och sätt gör mig varm. Mer varm än de andra tikarnas respons gör - av den enkla anledningen att hon så helt och fullt är just MIN. Jag är SÅ glad att jag behöll en valp, från Irmas kull. Den här hunden har så otroligt mycket i sig, jag hoppas allt går som det ska - jag tror att Rut kommer kunna gå minst lika långt som sin mor... om inte längre. Motorn Rut har är något utöver det vanliga. Jag älskar hennes driv, hennes fart och hennes motor - men ändå med total kontroll och respekt för mig och när jag ropar. Hon kastar sig upp i mitt knä om jag så bara säger ett tyst "bra". Från 0-100 på 0,0000001 sekunder. Bara för att jag säger "Heja Rut".

idag anmälde jag på fem utställningar, med start i april och slut i juni. Ska leta några till i sommar. Skulle så gärna vilja ha ett cert på min ärta... Ett kan få komma i juniorklass, resten kommer hon få ta i jaktklass ;) Som det SKA VARA!

Min lilla, lilla prinsessa... Sötare än socker, tuffare än tuff. Precis, som jag vill ha henne!



(nytrimmad gris i höstas - nu nertrimmad igen - för att vara SNYGG i vår! <3)