jag blir så varm i hjärtat när jag pratar om Rut. Det är en särskild känsla, tror jag iallafall, att anmäla sin första hund från sin EGNA kennel på tävling. Det känns personligt. En del av mig. Något som jag trott på - i resultatet av en liten Sexy Lemon Slam. Den finaste av allt. Det käraste jag har. Det blir för mig väldigt personligt, allt som har att göra med Rut. Varenda själ som berömmer hennes utseende, personlighet och sätt gör mig varm. Mer varm än de andra tikarnas respons gör - av den enkla anledningen att hon så helt och fullt är just MIN. Jag är SÅ glad att jag behöll en valp, från Irmas kull. Den här hunden har så otroligt mycket i sig, jag hoppas allt går som det ska - jag tror att Rut kommer kunna gå minst lika långt som sin mor... om inte längre. Motorn Rut har är något utöver det vanliga. Jag älskar hennes driv, hennes fart och hennes motor - men ändå med total kontroll och respekt för mig och när jag ropar. Hon kastar sig upp i mitt knä om jag så bara säger ett tyst "bra". Från 0-100 på 0,0000001 sekunder. Bara för att jag säger "Heja Rut".

idag anmälde jag på fem utställningar, med start i april och slut i juni. Ska leta några till i sommar. Skulle så gärna vilja ha ett cert på min ärta... Ett kan få komma i juniorklass, resten kommer hon få ta i jaktklass ;) Som det SKA VARA!

Min lilla, lilla prinsessa... Sötare än socker, tuffare än tuff. Precis, som jag vill ha henne!



(nytrimmad gris i höstas - nu nertrimmad igen - för att vara SNYGG i vår! <3)