Jag har blivit lite frälst i vinthundar.. Vet inte varför, spanat in flera olika raser under utställningar på senare tid och blir liksom bara mer o mer kär :)



Men sen äre ju frågan om det är en ras för mig.. Som vill jaga och vara ute i skogen och köra lite lydnad och ev agility? Njaaaääe.. Men fin ärom, speciellt whippet gillar jag :) Började nog med att jag träffade en saluki, och de gör man inte så ofta.. Sedan cyklade jag genom marma några veckor då jag passade mosters hundar - och då var det åtta stycken ute på en gård och sprang och lekte.. Och då såg jag ju till att träffa tjejen som hade dem - och gud vilka hundar! Jättemysiga! :)






(bild: signumwhippet.com)

Bombax Hera, även kallad bajsätarn, Gullan o Hillary tog idag sitt första cert! Det tackar vi för :)

Har jag berättat för er om världens bästa hund? Tusen gånger, minst. Men nu är det dags igen...

Jag minns fortfarande mitt första samtal till Kennel Bombax, då jag ringde till Monica för jag ville ha en hund.. På den tiden kände vi inte varann, jag visste vem hon var och hon visste vem min mamma var sådär.. Men jag ringde och sa att jag ville ha en hund, och då hon hade två valpkullar på gång fråga hon va jag skulle ha den till.. Jag hade sedan tidigare också spanat in Lukas, B Coque Rouge, så jag var väldigt sugen på en tik efter honom. Sagt och gjort. När valparna var fem veckor fick jag komma dit och titta.. DÅ blev jag såld. Där fanns världens minsta lilla kompakta fina tik med ett UNDERBART huvud. Sagt och gjort, den skulle jag ha tyckte Monica och Carl-Gunnar... Tre veckor senare, den 1a maj 2008 kom Monica upp till grytet och lämnade av min lilla gris.. Det var kärlek vid första ögonkastet.

2 dagar senare åkte jag iväg på simläger 2 veckor. När jag lämnade huset grinade jag och grinade, det kändes fruktansvärt att lämna bort min fina lilla tjej efter att bara ha spenderat 2 dagar tillsammans.

När jag äntligen kom hem igen blev Irma så himla lycklig.. Svansen gick i ett och jag pussade henne oavbrutet i flera timmar.. VI fann varandra från första stund.

Nu ska jag inte sitta och ljuga och hitta på här. irma var rent ut sagt vidrig när hon kom. Jag började med ligga.på.rygg träningen men det gillade hon inte.,.. MKT morr och naffs. När jag åkte ut och skulle visa henne för min kursledare sa han att jag skulle byta Irma mot Hillary - mammas tik - eftersom att jag och Hillary redan var uppe och tränade klass 1 lydnad medan han påstod att en sån där valp var omöjlig att hyffsa till...

Vid 6 månaders ålder sopade Irma banan med resten av kursdeltagarna då hon kunde kommandor Fot klockrent - även lös! Innan 1 års ålder kunde Irma alla moment i lydnadsklass 1 klockrent. Det enda som kränglar är apportering...

Vid 1,5 års ålder har hon nu två godkända grytjaktprov som sprängare (inte alla borderterriers som har de inte!!), tränat upp sig i lydnadsklass 2 och gör det med bravur. Driver rådjur och är världens sötaste. Jag kan ärligt säga att ingen jag träffat inte sagt att de är tamejfan den trevigaste hunden de träffat.
Irma går lös överallt. Kopplad endast vid enstaka tillf'ällen.
Kan gå lös i möte med andra hundar utan att jag ens behöver bry mig. Hon vet att hon ibte får gå dot så jag behöver inte ens säga något.
Kan 46743 miljardetr olika tips och trix.

EN sån hund som irma kommer jag aldrig kunna få igen. Hon är mänsklig, det går att prata med henne i vanlig ton och hon fattar vad som ska göras.
och de där lilla ansiktet är det sötaste som nå¨gonsin har funnits på denna jord.

Folk slåss om vem som ska få passa henne de få gånger jag behöver hundvakt.

och de roligaste av allt är att nu senast när vi skulle göra prov på grytet ska alla hundar vägas och mätas och donas med först.. Så jag och Irma står där i kön, ja pratar med henne och hon viftar på sin lilla svans (läs: rumpa) och då blir det min tur. Alla andra hundar jollar sig så man får hålla dem för att mäta och väga.. Blir inte riktigt bra då va?
Irma lyfts upp på bordet, jag säger stå och då ställer hon sig. Sedan kan man i lugn olch ro väga och mäta utan problem... Ska jag behöva säga att gubbarna + domare blev fruktansvärt impad???

Och ja... hon har varit i en fruktansvärd trotsålder de senaste månaderna.. Jag har kunnat krevera för hon vägrat så mkt. Men de har liksom varit att hon inte lyssnat på sitt första gången osv.
Så många som klagade över att jag tog med min lilla 5 månaders valp på fortsättningskurs - men vet ni - fan vad alla höll käften när irma utklassade hela gänget.. Då hade de andra ändå lite vana med andra hundar eftersom att de hade gått nybörjar kursen innan.. Den gjorde jag och Irma på kennel Blue BAdgers bakgård medan jag var kennelflicka där på sommaren.

Om någon frågar mig vad jag värderar högst i hela världen så är det Irma. och min lilla Rakel. Rakel, mitt yrväder och bustroll. Men som faktiskt börjat skärpa till sig och nu r riktigt duktig i lydnad. Och sen är de ju så att jag kanske ha andra krav. Rakel kan ju redan gå lös överallt och är duktig så. men jag vill ha det ett steg till.

Så om någon inte förstod om varför jag blev så ledsen över Tilda. så är det på grund av detta... Man jobbar och jobbar och jobbar med dem. OCh man får sådana resultat. och en hund de är en investering för livet. Man har ingen annan som ställer upp i sådan grad som en hund gör.

Och folk snackar skit och säger att jag slår mina hundar och så vidare. Skitsnack. Irma och Rakel är både uppfostrade på så sätt att jag har använt ett skarpt nej när de gör fel. När de bitit i skor osv har jag tagit dom i örat och lagt dem på rygg. Men JAG SKULLE ALDRIG SLÅ MINA HUNDAR I HELA MITT LIV. ALDRIG!
Mina hundar får i princip 95 % uppmuntran och beröm och 5 % skäll. Och ni som träffat Irma ser hur resultatet av en sådan hund blir - lyckat.
Och en hund som blir slagen skulle aldrig vara så glada och framåt som mina hundar är.. SÅ nu vet ni.

Tack än en gång, Monica och Carl-Gunnar att jag fick ta er bästa hund! Synd för er att jag fick henne :)