förundran...



jag skrattar, gråter, ler, förundras... fascineras...

Idag blev Irma SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION!!!!!!

Numera tituleras hon SE UCH SE VCH LP1 J BOMBAX LEMON SHERBET

Jag kan inte förstå vad som händer... jag fattar bara inte.. bättre borderterrier får man leta efter..
DENNA HUND ÄR SÅ INIHELVETE BRA!
och hon är min :)


Hanhundsletande...

varför är det så svårt att hitta en hane meriterad i lydnad, jakt OCH utställning... jag ser mkt hellre ett LP1 än ett viltspårchampionat... letar vidare... Men ska jag vara ärlig är de få jag tycker duger till min Irma... Har nån på G... Man ska fan inte nöja sig med mindre...

Rakel och jag är i Fagerbacken hos Mia och Lennart Edman.. hänger på idkerberget och tränar gryt, och imorgon är de prov som arrangeras... får se efter dagens träning om jag startar Rakel..

Irma är i Värmland och ställs tvådagars, en SvTEK och en SKK.... men ge mig ett cert nu. Det sista!!! Skulle ge lite skönt självförtroende!!!

Nu ska jag rasta lite hundar och kasta mig i duschen..

beröm och dess betydelse

Jag är en sån tjej som är självgående. Jag drivs av att tävla, oavsett vad jag ger mig in i. Håller jag på med utställning ska hunden bli champion och gärna vara den mest vinstrika. Startar jag på grytprov ska min hund bli provbäst. Kör vi lydnad ska vi vinna. Kör vi agility ska vi vinna. Kör vi viltspår ska hunden bli champion. Jag har svårt att få driv och engagemang i saker om de inte finns ett tävlingsmoment inblandat.. det här tjafset om "de ska vara roligt" har aldrig passat in på mig.

De får gärna innebära roliga stunder under vägen, men slutmålet är ALLTID tävlingsmomentet. Hur roligt är det att hålla på med lydnad dag ut och dag in om man inte tar en titel? Hur ska då folk kunna se och INSE hur mkt tid man lägger ner?!?

Folk överlag har jävligt roligt åt mig. Tävlingsmänniskan i mig. Men förstå vilket elittänkande samhälle vi skulle ha - bra/dåligt?!?! - om alla vore som mig. Så om jag surar ihop en lydnadstävling även om jag f¨tt ihop poäng till ett förstapris... så förstå mig rätt.

När min hund klarar ett B-prov i Finland och jag blir ledsen och besviken, förstå mig rätt. Att ha krav är mänskligt... men jag kanske går en nivå till i det..

När jag ser hur bra min hund klarar B-provet (högsta möjliga poäng) blir jag besviken att vi inte har chans den helgen att starta på A-prov.

För mig är själva vinsten en viktig del i mitt engagemang. Alla vill alltid framhäva det som min dåliga sida.. men ärligt talat tycker jag att de är en av mina bättre...
för när sanningen ska fram... Vem fan vill inte vara bäst? egentligen?

och istället för att alla ska säga, Men frida var nöjd... tänk på de som inte klarade det osv...
Förstå istället att för mig är det jäkligt svårt att tänka på de sättet. Allt utom vinst är för mig en förlust.

och, tillbaka till rubriken. Sluta vara så jäkla snåla med att berömma varandra.
Häromdagen, fick jag beröm för mitt utseende, på ett positivt sätt. och fan vad glad man blir. Uppåtpuffar och att höja andra människor och deras värde är något man som människa mer och mer slutar med.. varför? det är ju så himla enkelt och ger så mkt...

Tänk om jag skulle säga så mkt snällt till andra människor som jag gör till mina hundar... då hade folk blivit generad :)

just nu?

Livet flyter väl på.... inget mer med de. MEN, just nu vet jag inte vad jag ska läsa i höst. Vet bara att jag TÄNKER läsa. Sugen på att börja plugga lite... Lite utmaning, lite svårare...

Var idag med Lisa till Valbo, hon skulle tävla med Fritz i klass3. Kul att vara med och kika lite, man lär sig av det också! Det blev klassvinst för dem av 4a ekipage, men tyvärr inte ett förstapris! Men de jagar vidare!!!

Till veckan ska jag åka med Rakel till Idkerberget och starta på anlagsprov... vill så gärna ha klart hennes konstgryt i höst så behöver jag bara fokusera på jaktporven sen för henne också... Blir antagligen Finland för henne till sommaren sen då...

Mkt hund, blir de nu... Nöter klass 2 med irma och det är bara, "bara", rutan som är kvar nu.. det går framåt iaf.. Sen i mitten på augusti packar jag bilen och åker över med henne till Finland igen... Anmält mig på 3 prov, bara för att kunna vara säker på att kunna få till ett prov. Ett ynka jäkla prov är vad jag vill få till. Kan den som fixar sånt se TILL ATT DET FIXAR SIG? Tycker jag att jag kan förtjäna mellan allt skolstrul och annat..

Irma ska till Värmland på dubbelutställning sista juli och första augusti.. förhoppningsvis plockar hon sitt sista CERT då, matte hoppas de för då får jag hem en SE UCH. hade inte suttit helt fel :)

Mellan Finland och Värmland har jag också tänkt debutera klass2 med henne på tävling.. vill tävla! Så mkt roligare att träna då :)

näej, nu blir det kvällpink med hundar innan det är dags att sova...

vinster...



ja. herregud. Sitter och smälter mina fantastiska hundar och deras insatser..

Irma som har chans att bli frydubbel champion detta år, och till råga på detta på 4a tävlingar tagit ett LP1. Vilket nog berodde på mig, jag var ju nybörjare i lydnad.. Nu har man lite mer koll, efter MKT hjälp av Helena Rösth, min ängel som hjälpt till med alla dumma frågor o dirigerat mig på plan.. haha

Hillary som just nu är Sveriges vinstrikaste tik, delad plats. BIR, BIM har haglat över henne.. de är man nästan lite bortskämd med nu!

Smilla som visat sig vara en riktigt liten ettrig jävel i gryt och som bara är så jäkla bra.

Rakel som ska starta på grytprov til veckan.. och förhoppningsvis klara de...

Dessa hundar. Jäklar vilken grund jag har till Kennel Firmanz stora glädje...


en kärleksförklaring...

"Magnificent
Magnificent

I was born
I was born to be with you
In this space and time
After that and ever after I haven't had a clue
Only to break rhyme
This foolishness can leave a heart black and blue

Only love, only love can leave such a mark
But only love, only love can heal such a scar

I was born
I was born to sing for you
I didn't have a choice but to lift you up
And sing whatever song you wanted me to
I give you back my voice
From the womb my first cry, it was a joyful noise…

Only love, only love can leave such a mark
But only love, only love can heal such a scar

Justified till we die, you and I will magnify
The Magnificent
Magnificent

Only love, only love can leave such a mark
But only love, only love unites our hearts

Justified till we die, you and I will magnify
The Magnificent
Magnificent
Magnificent"

Till Irma, en sjujäkla hund. Den 4e augusti klockan 14. Du kommer alltid att leva kvar hos mig.
Only love can unite our hearts. You´re MAGNIFICENT!


IRMA FICK EN NY TITEL IDAG!

Numer tituleras hon SE VCH LP1 J BOMBAX LEMON SHERBET!

Stort tack till fina Anna Persson som hjälpt mig mkt med grundarbetet. Tack också till Roger O som hjälpt till med att träningslägga spår lite då och då!



nu vill hon helst sova.. var varmt att jobba på ute i morgonsolen...

drömmar

På sistone har jag någonstans släppt mig själv på vägen och tänkt att de här ska jag göra, såhär ska jag må och detta är vad jag SKA bli.
Jag har alltid kunnat bestämma mig för saker och det har (minns faktiskt inget annat) blivit uppfyllda. Jag ville bli rankad som Sveriges bästa simmare i min åldersklass, check, ville placera mig på ett svenskt mästerskap, check, skaffa en hund som var så lydig att den kunde gå lös överallt, check, komma in på Sveriges enda simgymnasium, check, få MVG i alla ämnen på högstadiet, check, få jobb som ungdomsdemokratiutvecklare, check.

Komma in och läsa psykolog med idrottsinrikning i Umeå. ocheck. ocheck, ocheck. så jävla drygt och skit som det kan bli. och framförallt så jävla ohundigt som det kan bli. Jag hade som byggt upp mina fem år i Umeå. Irmas träning för LP2.. Rakels LP1. Flytta hemifrån, vara själv. Inte känna mig instängd som en jäkla guldfisk i en liten jävla glasskål. och sen sitter jag här. 14 juli 2010, och vet inte var jag kommer vara i höst. Kommit in på mitt fjärdevalsalternativ som jag nu kommit på att jag INTE vill läsa. Efteranmält mig på två kurser... utifall att. utifall att....

säger hon som aldrig tidigare behövt planera om en dröm.
jävla skit.

Bombax Lemon Sherbet

är en fin hund. imorse erövrade vi än en gång ett förstapris i viltspår. Lite larv under vägen, och en viltstörning. Men, ett förstapris. Älskling, förlåt för de tuffa krav jag ställer på dig. Men du kan leva upp till dem...


ibland gör det lite ont...

När man har hittat en så sanslöst bra hund, efter en tik man alltid velat ha en valp efter... Man bokar en valp, och får tack och lov köpa denna sanslöst fina tik. Kanonvinklar, kanonstorlek och kanontemperament. Det är tikens sista kull...man får tag i en valp. SOm man velat ha i flera år, sedan man såg tiken sen första gången och sedan man träffat OTROLIGA valpar efter denna tik.

Tiken visar sig bli kanon i kroppen även efter några månader gått.. temperamentet blir bara bättre och bättre...10 månader och kanon på viltspår. 10 månader och gör ett godkönt (inte officiellt eftersom man måste vara 12 månader för att starta på grytanlagsprov i Sverige) anlag i konstgryt. 10 månader. klockren.kommer tompå utkallning.. blir mer eller mindre lik en tysk, bra tysk vill jag tillägga, i kontakt med vilt.

Har en väldigt bra och allround tik hemma och tänker att denna tik tillsammans med den hemma ska vara mina stamtikar. dessa linjer på så underbara hundar MÅSTE bevaras.

när lilltiken byter tänder (o detta händer tydligen VÄLDIGT sällan) så får hon ett underbett. 4 mm. 4 mm har förstört den häftigaste hunden jag nånsin träffat. kan bara sitta i knä inomhus men är en jävulsk jakttokig border ute. en fluga, den kan jag döda. rådjursspår, de ska jag söka. rävskinn, det ska jag slakta. levande grävling, du ska få din jävel!

och visst är hunden i sig lika bra för det. Men kanske inte för det hon var menad för...

4 mm och det gör så ont. ont ont ont i hjärtat då en hund jag drömt om i år plötsligt inte kan få lämna avkommor med samma sanslöst underbara temperament och utseende. ont så jävla ont då en hund man längtat efter, älskar, får tänder som skitter 4 mm fel. ja, jag vet att det händer. 





jag säger det åter igen. det är inte bara hundar. det är min familj. Det bästa jag vet är att meritera mina hundar. För att folk ska kunna se att man själv sätter sina gränser. men en gräns på 4 mm kan jag inte övervinna.. ochdet gör ont...


Pomarkku 2010

var en upplevelse av högsta rang. Mkt hundar, mkt folk och mkt öl (för somliga). Irma skötte sig som oftast jäkligt bra och fixade sina två B-prov, ena med B42 och andra provet med B44 (HÖGSTA MÖJLIGA POÄNG;)... sen gjorde vi också en naturgrytsrevidering som blev godkänd, konstigt vore annars... Nu fattas "bara" ett A-prov, lite sur över att vi inte hade någon möjlighet att fixa detta denna resa. Men nu ska jag se till att jag får komma över i augusti så Irma får plocka hem ett A-prov och bli svensk och finsk grytchampion!

Temat för året råkade bli pung... hur det kom sig är en historia i sig.

Jag kom hem klockan 12.00 idag och har sen varit runt och plockat hem mina hundar. Rakel hade haft det toppen hos sina hundvaktare och hade tränat vattenapportering så de stod härligt till! Smilla hade fått "komma hem" igen och njöt av Nilsson ungar. Roger hade även gått lite spår med henne så ska försöka starta henne nu om någon vecka, hon har ju blivit nio månader nu - min lilla gris!

imorgon ska jag till grytet och träna lite med Rakel, Smilla och Hillary.. skulle vilja ha deras konstgrytprov klara i höst så de går att fokusera på naturen sen..



LP1 J Bombax Lemon Sherbet

Irma och jag drar till Finland på lördag... Ska genomföra två grytprov på räv.Kommer hem på torsdagen igen.. SKa bli så skönt att komma iväg, Irma och jag. Rakel får en kanonvakt genom Anne på mitt jobb och hennes Ulf och barn. Ska bo ute vi dhavet i en liten stuga. Smilla ska vara hos sina uppfödare. Känns skönt att veta att båda får vara hos hundfolk därde bli aktiverade... Även om jag kommer sakna mina små...

Sålänge får jag känna efter hur det är att bara ha en hund igen :) Fast Irmas pappa ska bo i samma rum som mig så kanske blir någon mer ändå till slut.. Idag har jag kikat film, rastat hundar och bara njutit av att vara ensam hemma med lilebror.. Ska på bruks ikväll och köra lydnad med Smilla och Rakel och Irma ska få gå ett viltspår.. Det rullar som på... håll tummarna för mig i Pomarkku!!!


RSS 2.0