Alla foton tagna av Marie Grundström, Umeå brukshundklubb.

"Snart 5 månader, mkt trevlig helhet. Feminint huvud, tillräckligt stor, bra nosparti. Välburna öron, tillräcklig hals, front och bröstdjup för åldern. Väl tillbakalagd skuldra, bra kors och svans. Prima ben och tassar! Rör sig med bra steg runtom. Lovande pälskvalitet! Trevligt temperament! Välvisad!"

Rut och jag gjorde debut. Sist jag stod i en utställningsring var sisådäääär. 15 månader sen. Jag var ringrostig, riktigt nervös men gick in för att de skulle vara testet för att se om Rut verkligen kunde ställa sig sådär fint i kopplet som vi tränade hemma... hehe, svaret är nej. Nej, de var ju folk runtom som kikade och då var man ju bara TVUNGEN att showa lite extra... hoppa runt lite... vifta mkt på svansen och pussa domaren allt man kunde medan man hade chansen... haha, lilla lilla söt-troll! Nu är det hårdträning inför de fortsatta utställningarna... Dock känner jag spontant att med åldern kommer lydnaden att göra att hon ställer sig som jag vill - och är hon såhär jäkla showig och glad så är jag mer än nöjd.

Vi började med att vara ensamma i tik-klassen, varav ett BIR med HP inte var särskilt svårt. När jag skulle gå ut ur ringen, tog domaren mig i hand och sa "det är en riktigt fin valp du har här, vet du det?". Snacka om jag lagomt mallig svarade "jodu, hon är ju de, om än lite ynglig!". Vidare till BIG-finalen där jag blev helt chockad då vi blev placerade som nummer 1! Jag sansade mig och stannade till finalen, bara för att de var jäkligt kul att få vara med i en final på utställning och för att de är ändå bäst och passa på när man ändå är med... Döm om min förvåning när vi går in i finalringen och domaren börjar tacka av en efter en... MEN VI ÄR KVAR! Snacka om att jag pumpade adrenalin. Ännu ett varv... och hon plockade bort fler... vi fick stanna kvar... till slut är vi fyra kvar! Jag blir helt lyrisk men... börjar oroa mig för att jag fattat något fel. Skulle verkligen jag vara kvar? Hon placerar nummer 4, en helt bedårande Phalené! Gud, jag blir BIS-3 tänker jag innan jag ser henne plocka en annan hund till position. Kvar står jag och en labrador. Och rätt som de är tar hon mig i hand, och säger "det går inte att göra på något annat sätt än detta!".
VI BLEV BIS-1!!!
Hundrackarn går och vinner hela sin debut... inte ens fem månader gammal...



Väl på utställningen var Rut i sitt esse med hundra knyck i sekunden... men när vi kom hem sov hon som en gris ett par tre timmar ;) Det är slitigt att vara vacker! :D

Matte och husse firade med ost och kex.
De knäppte kort på utställningen, jag var där själv men hoppas kunna uppdatera med bild när jag får tag i dom!

Maria Wetterstrand gjorde ett program på Sommar i P1 i år. Ska ni lyssna på ett program... så ska ni ta er 90 min av ert liv och lyssna på henne. Maria är fantastisk. Hon har inte bara lämnat ett stort intryck på politiken i Sverige, synen, typen och sättet i Sveriges politik. Hon är kvinnan som VÅGAR ta plats, VÅGAR riva i och säga nej.

http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=2071&grupp=15349&artikel=4547462
LYSSNA!

Urklipp: fritt saxat av mig...
‎"Jag skriker, lever om, kastar porslin i golvet - inte så ofta, men ändå! Det sista jag skulle vilja i ett sånt läge är att bli ignorerad"
Maria Wetterstrand, om fenomenet att ignorera sina barn när de gör fel... att bestraffa genom ignorans och skamvrå...

Är det något som fascinerar mig, är det starka kvinnor. Jag har en stor fördel i mitt liv, jag omgärdas av tre starka kvinnor, som är som min familj, kanske en del på riktigt, kanske en del som tillkommit senare, som jag vet jag kan ringa när som helst. Hur som helst. Såna som man känner att man känt hela livet... Fast man kanske känt dem ett tag. Det är såklart min fantastiska mamma. Underbara Mia Edman. Min inspiration och den som stöttar i med- och motgång. Som ringer och sitter med när min tik valpar. Så mycket värt att jag blir gråtfärdig! fantastiska människa! Och Monica. Älskade uppfödaren, som hejar... glädjs åt mig och jyckarna. Och som sitter inne med så mycket kunskap att man får ringa och be om råd... när som helst. Hur som helst.

Maria Wetterstrand pratar om att vara känd politiker. Hur fd grannar kikat in hennes soptunna (något som är förbjudet enligt svensk lag) och hur man försöker hitta på falska historier om henne då det inte hittar några sanna...

Jag pratar om hur det känns när folk missunnar ens hund framgångar. När folk missunnar min hund beröm. Ljuger, och påstår saker som folk som träffat henne vet inte stämmer. Det skär lite i hjärtat. För jag kan förstå om man inte gillar mig... men vad tusan har min stackars jycke gjort då?

Annars är vi nöjda över en Finlandstripp då Rakels skulle tränas lite... Istället slog hon till med ett B42 på fredag kväll. Ett B43 på lördagskvällen, på strax under 2 minuters jobb... En söndag då hon lät lite för mycket under sin grävning och därför togs bort sina A-poäng. Men jag är ändå nöjd! En orutinerad hund, som smäller dit och visar var skåpet ska stå. Hur en räv ska tas. Rakel är fantastisk, när hon sätter den sidan till... Nästa sommar åker vi dit igen, och då vet jag att jag får med mig en champion... för ja, jag kanske inte är så jävla bra. Men mina hundar sköter sig ändå mestadels, måste jag medge...

27/8 utställning, Umeå RUT
10/9 utställning, Gimo RAKEL
17/9 utställning, SV TEK, Högbo RUT
17/9 utställning, Årets Gästrikeborder, Åbyggeby, RUT
18/9 utställning, Högbo, RAKEL
18/9 agility, Sandviken IRMA
24-25/9 agility, Nordmaling, IRMA

Det blir en lugn höst i år, Rut är inte tillräckligt gammal, agilitytävlingarna krockar med Rakels utställningar. Just nu försöker jag få "bort" så mkt titlar som möjligt därför är Rakels utställning prio 1. Någon agilitytävling med Irma blir det åtminstone, en 8-9 lopp ska vi iaf få ihop! Jag får hoppas vi får någon pinne med oss åtminstone!

Annars ska Irmas inlärning för LK3 sättas igång på riktigt, och Rut ska mer och mer riktas in på lydnadsdetaljer... Tills dess testar vi hennes psyke i utställningsringen!

Idag är jag en stolt matte.

Stolt, inte bara för att Irma fick ett nytt championat, för att Irma gör precis som hon ska i nästan varje ny situation hon sätts framför. Aldrig jagat grävling? inga problem, matte, detta ska jag fixa! In i grytet, ett jävla tryck. Kommer på flera utkallningar när grävningen jävlas. Glad och snäll när olika människor drar henne i pelten i nacken och på rumpan och inte visar en tendens till bett då hon byts från förare till förare för att komma upp från den 2,5 m djupa gropen. Stolt, för att de fan inte är många borderterriertikar på 3 år som kan sätta sånt jävla tryck i sitt skall. Stolt, för de är fan inte många som kan komma in första gången på jaktprov på grävling och bara visa var skåpet ska stå. 3 timmar och 56 minuter senare, men en grop på 2,5 meters djup, kommer en Irma fram. Utan en skråma. Lite mkt sand i päls, mun och ögon. Men hel. Med varenda tand kvar.

Och helvete, vad stolt jag blir.

Idag tog hon inte bara ett nytt championat. Hon visade att Bombaxhundarna kan, både tikarna och hanarna. Hon visade att hon är fan inte den som viker ner sig, som ger upp. Med en otrolig jaktlust och skärpa erövrade Irma idag ett godkänt jaktprov på grävling, vilket innebär att hon idag också fick en ny titel:
SE J(GF)CH.

Jag är stolt, glad och tacksam. För en sån här hund skänker inte bara glädje för den hon är... hon skapar vänskaper bortom alla andra band som finns.
Och det finns fan inte många som är som min Irma...



SE J(GF)CH SE J(GS)CH FI J(G)CH SE UCH SE VCH LPI LPII J BOMBAX LEMON SHERBET

NUSÅ kan inte Malin klaga! ;)
Ikväll blir det inga hundäventyr, utan istället väntar bio och sista delen av Harry Potter med lillebror.

Igår däremot var vi till Hudik och tränade med en kompis, världens bästa Lisa!



Bilen är vi än så länge helnöjd med... igår beställdes en bur, blir en dubbelbur från Stellaburen... Nu är det bara att vänta, de hade tyvärr så fullt upp så blir närmare tre veckors leveranstid...

försökte ta utställningskort på Rut själv men de är lite svårt.. svansen går och hon kan ju inte kommandot "stanna kvar" än.. men nog är det ett trevligt stuk på henne allt?



"försök och ta mig då, matte!!!!"



"hoho, sicken FINT!"



bästa utkiksplatsen för en 4-månaders Rut...



"WOW, man kan se hela gatan härifrån!!"

Rut är nu också anmäld till sin första "tävling". Matten i huset fick helt sonika bryta sina normer och dra på utställning. Så lördag den 27/8 ska vi debutera Rutan. Inofficiellt då eftersom att hon då är knappt 5 månader. Men de ska bli roligt att se hur hon beter sig och de är bra träning för henne att klara av att fokusera på mig trots att de är folk runtomkring. Nu när de ändå var i min hemstad Umeå kändes de lika bra att köra... nu hoppas man ju att hon sköter sig och vinner också men den som lever får se helt enkelt!!

herregud vad vi donar på. Jag jobbar för glatta livet för att få lite pengar.. Hundarna har tävlat. Irma knep två pinnar i hoppklass iom en vinst och en tredjeplacering och blev därmed uppflyttad i hoppklass 2! Debuterade där i helgen och en försmädlig miss från mattes handling (tillsammans med en terrier med EGO) gjorde att vi antagligen missade en pinne där. Men vafan, inte illa pinkad debut ändå tycker jag! Rakel gjorde nog som jag tänkt mig... fast lite mer ettrig och taggad. hehe... mkt fart och lite hjärna - alltså som Rakel är i övrigt! Men nog ska de där kunna gå bra med lite mer träning på mattes handling och hindersäkerhet på Rakel! Annan god nyhet är att vi köpt bil!

'



Det blev en VW Golf Variant Comfortline, 2008. Underbart med plats i bakluckan, jag trodde inte mina ögon när jag öppnade luckan ska jag säga! Botten är i samma storlek som vår V70, så vi är nöjda med vårt inköp! Nu håller vi tummarna för att den ska gå billigt och bra också!

Imorgon ska vi lämna in den för då ska rutorna tonas och någon dekal sättas fast! Efter de är de bara inköp av bur kvar... bara! ;)