April - förstår inte var tiden tar vägen... Läser två kurser parallellt på lärarutbildningen nu, en matematik-kurs och en som heter Barnlitteratur. Clara har blivit 3,5 månad.

Galet. Har fortfarande inte riktigt landat. Hundarna har mycket motion kroppsligt med långa promenader lösa men tiden till lydnad och agilityträning har försvunnit den här våren... Blir dock ledig from juni 2013- september 2014 så ska nog lyckas damma av dem igen!

 

Clara... mitt charmtroll. Tjurig som en gammal get och idag, 3,5 månad gammal, bestämde hon sig för att sitta själv. Och de lyckades hon ju med - såklart - i säkert närmare 10 sekunder. Man ser i blicken på henne hur hon bestämmer sig... så JÄVLA häftigt! Med fantastiska förebilder hon är uppkalla efter, Alice efter min mamma, Clara efter min farmor och Linnéa efter underbara Linnéa Kvick men också bästa, duktiga, superintelligenta uppfödaren. Nog har jag förväntningar på Clara. inte att hon ska uträtta stordåd på något vis. Men det är klart att jag hoppas innerligt att hon ska bli en tjej, med hjärtat på rätta stället. Som ställer upp för andra när de behöver hjälp. Som vågar säga ifrån när andra far illa...

 

Det är mycket med att ha barn. Inte i tanken att de är jobbigt att ha mycket att göra... men den här ständiga oron. Dör hon nu om hon ligger i sängen? Tänk om någon kör på oss nu? när vi åker i bilen... Man älskar så mycket att det gör ont i hjärtat.... det är klart att det känns. Både frustrerande, (ska man känna såhär i resten av livet - oroa sig och klura på allehanda viktiga saker) och heeeelt fantastiskt. Den här lilla glada, tjuriga, goa ungen har vuxit upp i mig. 9 månader.

Från frö till sådd, typ. Och jag vet liksom inte var jag ska ta vägen när hon skrattar åt mina sånger, när vi läser bok tillsammans och hon oooar instämmande när jag säger "Ludenben var alltid arg, alltid hungrig som en varg...."

 

Och det blir bara bättre. Vilken grej. det här med att få barn... en ynnest.