om en fantastisk liten hund.



många tror ofta att Irma är så speciell för mig, bara pga hennes alla meriter. Meriter i all ära, men det är faktiskt VÄGEN DIT och resan man gör tillsammans som är himla speciell tycker jag.
Jag älskar alla min hundar som min familj, de är en del av mig och en stor del av mitt liv.

Rakel är min toka här hemma. Det är full fart, hon blir toklycklig när någon pratar med henne (på gott och ont, tänk tandvisning i klass 1 lydnad = katastrof då alla domare tror att de måste säga "heeeej lilla hunden" med pipröst bara för de är en terrier av sötare variant = läs mkt skägg o pigga ögon). När Rakel är med ute kan man cykla timme ut och timme in, hon springer lika glatt vid sidan. Man kan kasta bollar, pinnar, bada whatever utan att hon slutar vifta på svansen och tappa fart. helt fantastiskt!

Rakel är dock otroligt signalkänslig. och innan jag lärde känna mig själv riktigt i min ledarroll och lära känna hennes beteenden när de blir FÖR mkt, så trodde jag att jag skulle bli VANSINNIG på henne. För det första; blir det så att jag är på dåligt humör och Rakel känner att jag inte är 100, då ska vi INTE jobba. För skulle hon råka göra ett fel, som hon kanske inte gör medvetet just då men märker att hon inte ska göra i efterhand... blir hon HELT förstörd och det resulterar i att hon lägger sig på rygg och vägrar resa sig. Oavsett godis, pock, lock eller vad som helst.

Lösningen på detta, vilket tog ett tag innan jag insåg, är ju helt enkelt att jobba bara positivt... Gör hon fel, pga att jag varit otydlig eller liknande, så får Rakel ÄNDÅ belöning i form av röst... typ "meeeen, titta vad mamma gjorde nu vad tokigt det blir..." Sen gör vi om, ja gör SUPERTYDLIGT och belönar med godis/kamp och röst.

Från den dagen jag insåg vad mitt problem var är Rakel nu en mycket trevlig tik, glad och alert på ett otroligt charmigt sätt. Och fast hon och Irma är som natt och dag - så älskar jag dem både två så innerligt det bara går. Och är inte en del av hundträningscharmen just UTMANINGEN att hitta JUST DET SÄTT som passar JUST DEN HÄR HUNDEN?!? Det tycker faktiskt jag. För när man letar knappen för att få det att funka, så blir man så INNERLIGT glad när man väl hittar den och man får till saker och ting bra.

Och det som framförallt är väldigt roligt med Rakel är att hon från början kommer från massa utställningslinjer - och det var såå sjukt kul att knäppa alla på näsan med att hon blev provbästa hund på sina två Godkända anlagsprov av två startade! i vintras började vi släppa lite i naturgryt men där de var tomt, mest för att få självöfrtroendet på henne. i vinter hoppas jag dock komma igång på riktigt med henne praktiskt och ska självklart också försöka få till ett naturprov!

I sommar ska Rakel få köra för sitt LP1 som hon står inför, sen ska jag också försöka få till henne till viltspårchampion. Hon ska även ställas en del. Jag hoppas också kunna starta på ett grytapporteringsprov och att hon får till ett godkänt sånt, i vilket fall som helst så hägrar FInland för Rakel och mig i augusti så jag hoppas att hon fixar det med! Annars ska Rakel få köras upp i agility riktigt nu när jag känner att det lossnat för oss och direkt nu när jag får tillbaka henne i juni ska vi börja träna för agilitystart!

2010 ställdes Rakel sparsamt i juniorklass med 1a varje gång och hon fixade ett godkänt grytkaraktär och två godkända anlagsprov i konstgryt. Nu hoppas jag att vi ska få till ett bra samarbete och att hon fortsätter utvecklas som hon gjort tidigare.

Min lilla, lilla duktiga tjej! <3



ja. ni ser ju själva... helt fantastisk <3