Lilla Rut

När jag och Rut tränar och hon kör på sådär riktigt fint... kommer jag på mig själv att säga LILLARUT i glatt läge och glatt skuttar hon omkring. Invägningen i veckan visade att Rut ligger stadigt på sina 6,1 kg och därmed har hon väl all rätt att bli kallad "liten".

Nu är hon anmäld till alla tre dagarna i Högbo och Gimo. Ska bli kul och se hur det går nu... jag hoppas pälsen hinner växa lite till på henne för ordningens skull! Svårt att ha riktigt koll än på hur lång tid hon behöver... det bästa av allt var ändå att nu, när hon blivit 15 månader och fått en etta på grytprov får SKIPPA juniorklassen helt och hållet och direkt kliva in där borderterriern hör hemma - jaktklass! *nöjdar*



En kvällspink med hundarna innan jag ska i säng... jobbet kallar även imorgon... (även om jag har mycket hundtid jag skulle vilja få gjord... Rut ska ju debutera i LK2 på fredag... lite för tidigt, men bra att se var hon står! Och kanske köra in varandra lite på hur vi ska värma osv för att prestera så optimalt som möjligt!)

Lyckorus... i december blir det människovalp på Firmanz!


Min stora kärlek... hundarnas husse... och numera min man!



21/7 - 2012. Vilken dag. Vilka människor. Tack till alla för att ni var med och delade den med oss! Lyckliga och omtumlande inför vad som väntar oss i livet njuter vi av varje dag. Gustav i full färd att ta körkort och jag gör det jag trivs bäst med.... meriterar hundar och nöjdar!

LPI J Firmanz Sexy Lemon Slam


En favoritsyssla... Rut kollar på rävar på tvn!


Men herregud!

vad tomt det är här nu... främst för att vi gifter oss på lördag, och jag har tagit på mig mat och bak själv tillsammans med några av de närmaste.... = mycket att göra. Vi kommer att gifta oss nu 21/7 i Söderala kyrka klockan 14:00. Efteråt kommer vi att gå tillsammans alla 70 (!!!) och äta, fika, dricka kaffe, fira och dansa resten av natten. För mig gäller nog dock inte natten så värst, på söndagen ska jag och Irma tävla så de blir nog gaaanska tidigt ändå :)

Rut och jag har iallafall debuterat på lydnadsplanen - och vilken debut!!

Lite nervös var jag, dels har hon aldrig blivit riktigt kommenderad - det blev liksom inte så efter skadan och så. Dock tycker jag att hon ska klara det ändå, hon är ju van att vara med överallt och är överlag rätt oberörd så sagt och gjoirt åkte vi till Järvsö förra torsdagen och körde LK1! 173 poäng - där apporten blev nollad. Ni förstår väl att RUt inte kan hålla i den när alla applåderat på alla andra moment och hon faktiskt börjar bli trött? Nej, istället tog hon den SÅÅÅ snyggt... och SPRINGER ÄREVARV MED DEN! haha. Ja, alla fick sig ett gott skratt och domare, publik och funktionärer kom fram och berömde henne för attityd och glädje i samarbetet. Lydnad är verkligen Ruts cup of tea!! Debuten innebar också en andraplats av ett startfält på drygt 10 hundar.

På lördagen samma vecka (två dagar senare) åker vi till Gävle och kör igen. Superfint gick Rut hela tiden... men ännu mer applåder från publik. Och skrapade ihop 179,5 med nollad apport. Det är fruktansvärt fina poäng och hon vann solklart över allihop! Min fina älskling...
Söndagen kör vi igen... När vi kommer in på plan regnar det, men Rut glada humör kan INGET stoppa och hon gick fint. Dock gjorde regnet att hon gick lite längre fram i position under linförigheten för att inte få vattenstrålen från min jacka i ögat och hennes poäng drogs då ner från hennes 8,5 som hon haft de andra två gångerna till 7,5.. Men men. 179,5 och inget nollat moment och Rut har verkligen kommit igång med sin lydnadskarriär! LPI är klart och nu ska vi starta tvåan om ett par veckor...

Min bästa hundcoach Eva ska komma nästa vecka och då ska vi gå en tredagars kurs för henne - Rut och jag! Ska bli grymt skoJ!

Nu ska jag baka liiiite mer innan de är dags att slänga sig - man kan ju inte ha svarta ringar under ögonen när man gifter sig??!?!?



Numer alltså LPI Firmanz Sexy Lemon Slam

Efter bravaderna under helgen då vi sov på hotell med hussen i huset var Rut totalt slut. haha, sov gott i nysoffan. Hon är nu också i dagarna helt nertrimmad och är anmäld till tredagars utställning i Högbo som går av stapeln sista dagarna i augusti och början av september!


i farten....

vill bara säga att Rut är anmäld på grytanlagsprov och tre lydnadstävlingar!! Är så jävla pepp! Jobbar, flyttar och fixar med de sista och njuter av finväder.

Livet när de är som allra bäst.


Just idag

packar jag massor.

Och är sjukt bröllops-pepp. Ska bli så himla roligt - alla allra närmsta vänner, familj och såklart bästa hundarna!

En dag att se fram emot och minnas!


Tentabubbla

tokpluggar inför min sista vecka i skolan denna terminen - tenta, examinationer och opponeringar står på schemat och försöker göra klart allt till de bästa så att jag blir klar med mina första 30 hp på lärarutbildningen!

Mycket goda nyheter finns de att dela med mig av. För ett par helger sen ställdes Rut och hennes syster Kiwi i Piteå - både med excellent! Kiwi är en liten trevlig dam med mycket motor och hon och hennes matte tränar agility och lydnad. Kiwi var även med till konstgrytet och var väldigt intresserad och stod långt fram och kikade på grävlingen. Efter ett tag fick han även sig en utskällning.



Finaste Kiwi.... eller vänta... ÄR DET IRMA?!?!? ;) Sjukt lik sin mamma!

De senaste veckorna har jag bredvid plugget pluggat på inför min tävlingsledarexamination... Skriftliga provet gjorde jag för ett tag sen och igår gjorde jag det praktiska... och jag blev GODKÄND!!! Fint beröm från examinator och min utbildare och är ¨så himla glad och stolt att de blev så bra som det blev! Har tagit på mig alldeles för mycket på slutet men nu ser jag ÄNTLIGEN ett slut på alla göromål.

Nu väntar en innevecka i Härnösand med kursavslut och sen flyttar vi till Söderala och jag börjar jobba!

I helgen har jag och irma också debuterat i en ny gren... RALLYLYDNAD! Skitroligt, om än lite trixigt med skyltarna... men har väldigt mycket "gratis" av Irmas lydnadsdel (uppkörd i klass 3 och vissa moment är tom klara upp till elit) och hon vart riktigt duktig. Jag gjorde en tabbe på lördagen, som gjorde av vi fick 3 poängs avdrag - skrapade då ihop 97 poäng av 100 möjliga och kom 2a av nästan 50 ekipage! Helt otrolig debut!

Idag var det dags igen och då råkade jag göra fel moment då jag gjorde ett fel fotkommando och därför drogs då tio poäng, men vad gjorde de? 87 poäng, (kvalificering går vid 70 poäng och tre lopp med de poängen ger titel) och vi har nu bara ett till likadant och ny titel på ingång! Dagen efter bröllopet 22 juli har jag anmält till nästa tävling I Bollnäs så de ska bli skitkul!!



Rut har alla momenten utom apporeringen i ettans lydnad kvar, hon håller kvar men rör sig för mkt fortfarande. Funderar på att skita i den bara för att jag vet att de är så liten koefficient, tycker momentet i ettan är dumt på de viset, hon är i princip klar med tvåans apportering... men får se. Förhoppningsvis lossnar de för henne nu. Är lite för mkt motor på Rut än, antagligen lugnar hon sig om ett par år, för att hon ska ha den där riktiga ron att sitta still och hålla. haha, de blir lätt lite morr och svansviftningar till den grad att kroppen flyttar sig. Äehj, vafan, sån attityd klankar jag inte ner¨på :)

Nu ska jag packa de sista, pussa hundarna som jag blir utan i veckan och kolla på Batman... håll tummarna åt mig!!


Försäkringsbolag

Jag blir då och då frågad om försäkringsbolag... blev till och med erbjuden jobb på ett försäkringsbolag. Konkurrerande till de jag själv har, jag tackade nej. Till stor del på grund av att jag är så otroligt nöjd med Folksam. Vi har alla försäkringar där. Bilen, lägenheten och alla hundarna.

När jag nu gång på gång varit in med Rut till veterinären har Folksam varit HELT fantastiska. Inget strul, man ringer, kommer nästa ALLTID fram efter bara några signaler och sen får man hjälp direkt. De är trevliga, tillmötesgående och sist jag ringde frågade de till och med hur de var med lilla Rut... väldigt uppskattat där man står och gråter över en bruten tå på Lilla Rut. Jag får bra rabatter tack vare att jag är uppfödare och jag ser ju nu också att när olyckan väl är framme är det INGA problem med att få hjälp. Jag har fått direktreglering alla gånger utom en - och då hade jag pengarna på kontot efter typ tre dagar. Sånt gillar jag. Jag gillar Folksam helt enkelt.

Och när de har gällt försäkringarna på bilen osv.... har jag varit rätt okunnig. Och ringt och frågat ganska dumma frågor och känt att jag skäms lite... men bemöts alltid med att "men vadå, de är inte sålätt att veta. Nu reder vi ut det här ordentligt åt dig". Och ja, har då inga planer på att byta bolag (trots att alla säger att man ska byta med jämna mellanrum - varför byta när jag är skitnöjd?!?)

Förövrigt var de jag ville komma fram till vara att de är jävligt värt att försäkra hundarna.... Helvete vad detta Rut-kalas skulle ha kostat om vi inte hade försäkring på henne. och då var de en bruten tå...



Tänk att mina små citroner nu vuxit upp i juniorklass. Ryts syster Kiwi ska ställas i piteå! Snacka om att jag ska pussa henne! Gammelmattes lilltoka!


de där bröllopet...

Alla säger att de skulle vara så nervös för klänningen, håret och att sminket ska hålla hela dagen. De är jag inte alls orolig för. Världens bästa mamma har klänningen som sitt ansvar, varav jag totalt släppt det. Jag litar fullständigt på min mamma. Håret och smink fixar en av mina absolut bästa vänner, varför jag också där känner mig helt trygg.

Men vad som gör mig nervös... är att stå där framme. Inför alla människor. Och klara av att säga massa saker... efter Gustav lovat mig evig trohet, liksom. Det känns som det enda som kommer komma ur mig då är tårar. Jag är så innerligt glad, att jag har träffat Gustav. och fortfarande känns det helt overkligt att vi om sisådär tre månader ska gifta oss med varandra.

Jag älskar honom så det skär i bröstet.




"you fill up my senses"


Jag har en farmor och farfar...

bättre än alla husmödrar och farföräldrar i världen. Farfar, trygg och stolt med argument för allt. Farmor, stark, ljuv och med köttbullar i världsklass. Tryggheten personifierad. De har varit min största sponsorer genom livet. Baddräkter, diverse simutrustning och märkeskläder. "De ska vara ordentliga grejer".... hos farmor och farfar har det aldrig suttit fast när man bett om hjälp. När de firade guldbröllop fixade jag och mamma middag åt hela släkten... trerätters... jag vet inte hur många gånger de tackade mig.... ojoj... undrar om de förstår hur mycket jag skulle vilja tacka dem.

Vilken ynnest, att ha en farmor och farfar som mina. Som retades genom att låta farfar gnugga tredagarsstubben mot kinden så de sved värre än värst. men vad man skrattade.

och visst är det fortfarande en speciell känsla att kliva innanför tröskeln hos farmor och farfar... doften av parfymfri tvål, insulin och kokt potatis. Klapparna på axeln och "du är ju så redig du, Frida. Det har du alltid varit." Vilken fin känsla att snart vara tillbaka i Söderala. Att ta cykel och hundar till farmor och farfar. Bli bjuden på alldeles för många olika sorters kakor... "Tänk att vår lill-Frida ska gifta sig", sa de i lördags... tänk att farmor och farfar som alltid funnits hos mig ska vara med och fira. Visst är det en speciell känsla...


Måndagsmys



husse och Irma

Vilken härlig ledighet, ALLDELES för mycket ledighet och ALLDELES för lite plugg men SÅ välbehövligt. Hussen och jag insåg att detta är första gången sedan vi träffades och slog oss ihop som vi är ledig mer än två dagar tillsammans SAMTIDIGT. Underbart! Mycket film, skitsnack i sängen, god mat och kaffedrickande medan vi löst världsproblemen tillsammans men har även blivit långpromenader och massor av lydnadspass för mig och tjejerna. Irma har också hunnit blivit trimmad och Rakel och Rut har putsats inför dubbelutställning i sommar. Man hinner så mycket när man är ledig!

Idag körde jag igenom alla hundarna på morgonen, och vid lunch drog jag och Irma iväg till Eva för privatträning och allmän kommendering. Så taggad nu att tävla trean och snart lydnadsklass ELIT! Känns superhäftigt... tycker jag nyss var helt grön och nu känner vi oss NÄSTAN rutinerade ;)

Rut och jag har börjat träna in vittringen, hon är duktig och använder nosen men tar helst pinnen och lägger sig i ett hörn och gnager allt hon kan på den innan jag hinner ta av henne den... jaja, det ska nog ordna sig för henne med! :)

Rut har också fått träna mycket utställnings-stå och nu jäklarns STÅR hon stilla och bra när jag säger till.... tycker hon ska förstå att hon ska stå still även när folk klämmer och känner på henne och när alla säger fina saker till henne. Men där är vi lite oense fortfarande, skulle man kunna säga.

Rut och jag kör på ganska bra nu trots hennes dumma tass, och läggande och ställande under gång är på gång... helt klart. Tränar också mycket apportering, hon tar den, håller den MEN backar och morrar samtidigt. Vet inte riktigt hur jag ska göra det. Provade att sätta henne mot en vägg på två sidor, bak och till vänster om henne för att få henne att sitta still men då backade hon upp på väggen... har också provat ha på ett koppel och sen stå på kopllet så att hon inte kan flytta bak så långt då men njaaaa. Funkar inget vidare. Får klura hur mycket fokus jag ska lägga på just det momentet också, huvudsaken sen är att hon ska ha den riktigt apporteringen, 1ans tycker jag är rätt dum ändå!

Irma fick göra en platssittning + platsliggning som på tävling, satt och låg tryggt och bra så nu är det bara att ösa på slutet så vi kan starta nån gång!

"ledig"

men ska putsa Rakel inför utställning och klippa Rut på fötterna.. Trimma ner HELA Irma. Röja och slänga i lägenheten inför flytten. Plugga.

Går runt med en fantastisk känsla i hjärtat... vår lilla Ruta. Håller tummarna att hon fortsätter hålla sig hel till nästa röntgen, då blir det nämligen utställning nästa helg!

så ohundigt det kan bli...


bild: Guldfynd.se

Men bitarna börjar falla på plats... vigelringarna är utvalda och skickad för gravering.

Nu sitter vi och kollar in musik....

lutar åt denna ;)

http://www.youtube.com/watch?v=l17zkQ0JnWg

Rut och jag trotsade bandage och skena och tränade fotpositioner, läggande under gång och apportering. Duktiga, duktiga. Nu ligger hon nöjd i soffan vi mig. Jag och de äldre hundarna ska dra på bruks och träna ett pass...

vi ska flytta....

söderut. Till Hälsingland där alla mina finaste bor. Mamma, pappa, bröder, farmor, farfar. Resten av släkten. Till min hemby, där man hejar på varandra där man träffas. Där jag och Irma började vår karriär på bruks. Där min chef släpper några tårar när jag ringer o frågar om jag har nå jobb kvar... "klart du har"....
Där har jag tänkt mig fortsätta meritera hundar, kunna åka ner på mamma o pappas gata och dricka kaffe på söndagförmiddagarna utan att ha 45 mils resa i antågande... skapa fler fina linjer i Kennel Firmanz och plugga till lärare klart. Knega på med plugget för att nå mitt mål att få en doktorandtjänst... undersöka något klurigt om "Förskolan som en demokratisk arena i praktiken". Sånt känns roligt. Och intressant.

Vi flyttar till ett boende lagom för oss och alla hundarna. Med skogen på gårdsplan och sjön ett stenkast bort.

Femton kilo bly har släppt från hjärtat. Jag ska äntligen hem.

Jag hoppas blyet håller sig borta... på torsdag ska vi till veterinären igen. Jag hoppas vi ska få någon ordning och klarhet.

skägg-ligan...

Känslan när det dyraste man har, ligger i en hög i soffan. någon drömmer, om ljusa sommardagar, springandes på en äng. När världens finaste skägg-liga, kryper upp i famnen när man sätter sig i soffan där bredvid. Så man kan hålla dem, stryka pekfingret över de yviga skäggen, lukta på den lilla fläcken bakom örat där de luktar allra allra godast - då vill man inte ha någonting annat. Där vill man sitta i all evighet. Min fina Borderliga. De är så fina att hjärtat nästan går sönder....



jag skulle ge min högra hand för varenda en av dem...

som om en del av hjärtat slitits ut...

och som om det inte vore nog. Är det någon elak jävel som stampar på det. om och om igen.

Rut blev halt för ett par veckor sedan... efter ett fantastiskt pass på Bruks hoppade hon till, sen dess stenhalt. en orolig matte ringde till veterinären... fick tid. och en tå är helt av. På med gips, och väntad läketid drygt två månader. Till att börja med, med erbjudande om att de kan amputera och de brukar bli så bra, så bra.

Onsdag kväll gipsades hon, beordran om strikt vila, hålla gipset torrt och ligga i bur. Stilla. Följs till punkt och pricka, fast istället för att hela tiden ligga still i bur - ligga still i mattes knä. Fredag kväll lossnar gipset. Helt och hållet.

Ringer jouren, ingen har öppet. Ska jourhavande veterinär kolla in om benet ligger rätt ovh gipsa om täcker inte försäkringen resor och kostnad. Jag skippar det. Åker till Härnösand för att vara i skolan och ringer måndag morgon och får komma in o gipsa om på måndag eftermiddag. Måndag kväll har gipset lossnat.

Tisdag åker jag in och får en skena istället. Som någon sen biter sönder, trots att hon har tratt. Det är numer konstaterat att Rut är den vigaste hunden folk träffat på.

Amputation känns inte länre som ett alternativ då det visat sig att det är ett helvete att komma tillbaka för en aktiv hund. Första 6-8 månaderna blir det bara isåfall koppel och hon måste ha en särskild sko - annarse bryter hon de andra t¨årna också pga ombelastningen som skulle komma att bli. Brottet ligger nämlige så att de tar allt. Klo, tå och trampdyna.

Jag har bestämt mig för att när stunden infinner sig att drömmen om ett tillfrisknande står över faktat att de är humant, ska jag sluta. Nu håller jag tummarna innerligt hårt, att detta ska gå att få till. Jag vet faktiskt hur jag ska kunna leva vidare med hunderiet utan Rut. Hon är den bästa hund jag nånsin träffat. Det känns som en mardröm att jag inte ska få tävla henne.

Lever i en innerlig önskan att vi på något sätt ska få till detta.

Idag fyller Rut 1 år. Jag trodde att den här dagen skulle kännas hoppfull, starten på vår karriär. Med Rut var ju intentionen att få henne ännu mer meriterad än mamma Irma. Nu hoppas jag att jag ska kunna gå en långpromenad med henne, lös springandes i skogen.

Det känns som en del av hjärtat slitits ut... och att någon trilskas med att stampa på det. om och om igen. En tå kan liksom vända upp och ner på en hel värld.

Min lilla, älskade Skatt.


världens finaste lillgris.



Älskar henne fyrtiotusen varv runt jorden och tillbaka.

vilken härlig dag... och jag har skaffat en hund. till.

Vilken dag! Solen sken, lillebror tog bussen söderut igen och vi tog oss ut till Tavelsjö med hundarna. Ut på skoterspåren, hundarna kutandes fritt och faaan vad vi njöt!!!



tränade inkallning bakifrån på Rut, Hon vänder PÅ RIKTIGT på en femkrona! Älskade, lilla gris!



tre av hundarna (Rut, Rakel och Smilla) sprang upp i skogen... även när vi hade varit ute ett långt tag. De sprang upp och ner på skoterspåren för en avstickare i skogen.
Då tyckte Irma att det var nog, hon fick ju inte sticka efter ett rävspår och vi hade ju varit ute nån timme...



Så hon gick tillbaka dit vi hade jackorna (var för varmt att ha när vi gick men skönt när man satt still) och njöt av solen. Alltså, maken till bonvivant har jag ALDRIG varit med om. Men Irma var nöjd - de är ju huvudsaken. (även att hon blundar när hon sitter o solar, så jävla söt!! haha)



aporpå att vi fått en till hund. De är min gamla Smilla, omplacerad pga underbett till min lillebror som ska bo hos oss några veckor! Jag hade och uppfostrade henne i ett års tid, och inkallningen satt som en smäck fortfarande. Så jäkla glad att de är bara att ropa kom häråt och tre borderterrier, varav tre "jaktmeriterade" och en jaktidiot till valp kommer rusandes på inkallning. Utan nåt knussel! Duktiga hundar!



såklart hade vi husse med oss också!!! Med knappt 4,5 månad kvar till bröllop är förberedelserna i full gång!

Efter lång och härlig promenad stannad vi hos jobbarkompis Åsa och fick lunch och fika. Hundarna utmanades i lydnad och tricks av Stina, snart 5 år. Efter de fick de diverse toarullar preppad och stängd med hundgodis och fick jobba lite med huvudet och när vi kom hem 5 (!!) timmar senare la sig alla hundar som ett slakt i sängen och lyfte inte ett öra förrän en stund sen... 5 timmar sen vi kom hem ;) Smilla får gott och väl lära sig att leva ett mer hektiskt liv, med dagliga långpromenader och utmaningar - hon är en riktig soffhund hos lillebror Gustav och vill helst vara hemma och mysa.

Nu blir det kvällspinken här hemma - jobb och plugg i veckan!


Tidigare inlägg
RSS 2.0