Rakel har varit borta i över två månader. Det är så fruktansvärt tomt här hemma. Det saknas något, och det känns. Hela tiden. Husse säger varje kväll; "Frida, jag saknar verkligen Rakel...." Och jag gör det med. Det är innerligt tomt i vår lägenhet utan vårt yrväder. Busfrö. Jag försöker tänka på annat... som vad vi ska träna mest på för att få henne i fin form igen. Hur vi ska lägga upp hennes fortsatta agilitykarriär.
men kommer till slut alltid tillbaka till...

hur i helvete mycket jag saknar henne.
Men snart, snart, så är hon hemma.
Vi längtar så efter henne.

På vår ytterdörr sitter nu två ihopklistrade A4 med planering. Det ska bli fantastiskt roligt, vilken resa att komma dit!, men de krävs lite planering och jag vill ha struktur så jag kan se att allt går och är fixat så gott som det går.

Igår blev datumet klart, 21 juli, kyrkan är bokad, lokal är bokad, frisör är bokad.
Nu knåpar Gustav på en fin inbjudan... jag knåpar på mat och bak.... mönster är inköpt. Nu tar världens bästa mamma över den biten....

Det rullar på. Förlängt på jobbet. tackade glatt JA! Har så himla fina ungar där. och övrig personal att jobba med...

sista gången på vuxensim idag... sista simskolan för 2011 på fredag.

Hundarna är rastade. Imorgon är klockan ställd för lååångpromenad innan jobbet.

Visst är det viktigt, att folk får tycka och tänka fritt. Det är en del av demokratin, en del av Sverige. En stor del av mig, som påhejare av jämlikheten och solidariteten.

Men ibland går det till överdrift. Det är klart vi ska tycka... tänka.. grunna... spåna. Men det finns en fin gräns, när tyckandet blir till något annat. Där det högljudda tänkandet inte är kreativt. Där grunnandet inte leder framåt. Där spånandet inte tillför något. Om man håller det för sig själv, kanske jag skulle ha lättare att acceptera det.

Folk överhuvudtaget tycker en jävla massa. En jävla massa skit. Som att massmord är okej. Som att tidelag inte ska vara förbjudet enligt lag. Som att jag slösar bort mina betyg för att jag inte väljer att plugga till läkare, jurist eller något annat "Fancy" yrke som folk anser.

Jag är 21 år och har hela livet i princip trott att jag måste vara någon jag inte är. Som MÅSTE använda mina betyg till att komma in på en linje där tusentals går bet varje år. Som MÅSTE vara bäst på allt jag gör och åstadkommer. Som aldrig ska vara en medelmåtta.

Men när man tycker att jag slänger bort mina betyg, för att jag inte väljer att läsa en av alla de programmen betygen räcker till. Då känns det jävligt dumt. Jag vill inte bli läkare. Jag vill inte försöka rädda där det redan är alldeles snett, ge dödsdomar, släcka bränder innan nya slår ut.

Jag vill mötas av barn varje dag. barn som far illa hemma, som inte far illa hemma, som mår bra, som behöver stöd, barn som är duktiga, barn som inte är lika duktiga. barn som behöver mig mest av allt.. Barn som vill ge mig allt av sig. Jag vill vara med från början. Från de första orden. Till de första glada skutten då man klarar av att addera 1 med 3. Jag vill vara med i det glada, i det stora. Jag vill vara en del av att skapa framtiden. Och jag har svårt att se någon yrkesgrupp så passande som Förskollärare.

Nej, jag kanske inte kommer sitta med 35000 i månaden. Fast de vore hemskt kul. Men jag kommer att få vara mig.
Och där tycker folk. Att jag slänger bort "mina fina betyg jag kämpat så hemskt för...". Det är aldrig bortkastat, att ha lyckats med saker i livet. och ärligt talat, tror jag att de behövs lite Förskollärare med lite riv. Som står för den hon är. En förskollärare som inte blir det för att den inte kommer in på något annat.
Om det ska till ska jag bli den bästa av dem alla.
Om det ska till ska jag doktorera i "Förskolepedagogik". Ett ämne där de skriker efter doktorander. För de som från början oftast söker till yrket inte klarar av att doktorera. Och plötsligt.
Känns inte mina betyg ett dugg bortkastade längre.

herregud, jag känner mig som en gammal kärring när jag tycker att tiden bara rasslar på!

Jobbet går kanon, jag är så glad i våra fina ungar på förskolan och njuter av att få vara med och se deras utveckling - för varje vecka! Simskolorna går också finfint, fått mycket beröm av föräldrarna i år, då jag har valt att lägga om ännu lite mer teknikträning och de är verkligen roligt när man får så mycket uppskattning!!

Engelskakursen jag läste är nu klar, jag läste heltid i fem veckor samtidigt som jag jobbade heltid, i fredags kom domen (läs BETYGET!!!!). Läraren var nöjd med min insats och han var verkligen inte snål med berömmet den herrn, MVG i hela kursen och nu är det bara att njuta av att inte ha plugget vid sidan av jobbet ett par veckor.

Irmas lydnadsklass-3 träning går sakta men säkert FRAMÅT och hon är en helt ny hund. attityd så in i bomben och jag njuter till fullo av hennes härliga energi ute på plan! Min fina hund!

Jag och Rut donar på med våra insättningar och "lugna-ner-sig-träning", då inte farten är något direkt problem hos denna hund iaf!

Idag har vi varit på en långpromenad genom skogen, på eftermiddagen snöade det så ska bli kul att se om de kommer något mer.

Rakels valpar växer och frodas på Kennel Bombax, ska bli spännande att följa deras utveckling... men främst längtar vi som galningar efter vår egen Toka-Rakel här uppe i Umeå. Den hunden fyller en stor bit av mitt hjärta!

Imorgon ska jag vara på jobbet 6.15, så jag åker strax innan sex.... Denna tiden på kvällen är det snabbpink med hundarna och sen i säng - så även denna dag!

Rut har för övrigt löpt, och är väl nu i slutfasen och som standard som alla mina tikar gjort (en gång sen aldrig mer ;) skedde igår. PINKA I SÄNGEN GJORDE DEN LILLA LUSEN!!!
Hm. Som tur var hade vi bokat tvättid redan så de gick ganska smärtfritt ändå!

FIRMANZ SEXY LEMON SLAM, 7 månader

e. NORD J(G)CH SE J(GF)CH SE UCH SE VCH Bombax Kardinal
u. SE J(GF)CH SE J(GS)CH FI J(G)CH SE UCH SE VCH LPI LPII Bombax Lemon Sherbet

igår blev Rut 7 månader. Tiden går så fruktansvärt fort, och lilla fantastiska Rut utvecklas så himla bra. Kroppen rekar till sig mer och mer, huvudet är SAGOLIKT, och jag får fasen tårar i ögonen när hon tittar på mig med sina pigga ögon.

Invägningen igår visade på 5,8 kg. Med lite mer vuxenmuskler (även fast hon är fint musklad nu SÅKLART) så landar hon väl på 6,1 kg. En perfekt storlek på henne, precis som sin mamma!