såna här gånger, när jag är så upprymd att jag inte kan sova nästan 00.00 på natten.... när jag känner i hjärtat att fan INGENTING är omöjligt att uppnå, att oavsett vad som händer så har jag ändå fått göra mitt bästa, så har jag fått dela och uppleva så otroligt mycket inom detta att de är mer än vad vissa upplever på en livstid.
Såna här gånger blir jag så grymt nytänd, och får så mkt inspiration till fortsatt träning och fortsatt tävlande.

Nog har jag alltid själv tyckt att Irma är fantastisk - så som alla hundägare gör med deras egna hundar. Men det värmer så FRUKTANSVÄRT mycket att ingen kan ana när uppfödare, goda vänner mfl berömmer henne och hennes stil... temperament... sätt... beteenden... En liten terrier. Som fyller hennes matte med så mycket kärlek och drömmar att det känns som att hela bröstet är fullt.

Idag har jag gråtit glädjetårar. Glädjetårar för att jag känner att jag faktiskt verkligen lyckas med något jag tagit mig för. Lycklig för att jag har såna underbara uppfödare som delar all glädje med mig. Lycklig för att jag har en valpkull efter de två jaktbordrar som blivit två år i rad. Lycklig för att det är fan så mkt timmar, svett och pengar som gått åt och idag känns allting värt det.

Titlarna är alltid roliga... men utmärkelserna... och kvittot att man  utvecklats så enormt som människa sen den där dagen i februari då jag ringde till Lundbo, Skuttunge och önskade mig en hund efter Ebba och Lukas. Den jag var då.... är någon helt annan idag.

Och Irma då... är på en nivå som jag aldrig vågat drömma om.

Jag ska njuta ikväll. Ta henne tätt intill, lukta på hennes tjocka, silkiga skägg. Smeka henne med näsan över högerögat... sådär som vi alltid gjort... sådär som vi alltid ska göra.

Jag är så tacksam... så tacksam... att såna här dagar tror jag på allt...