oj, blir inte mkt skrivet. Men nu har jag min digitalkamera hemma - äntligen. Så, dags att göra en resume över 2008.

I början av året gick jag fortfarande på nyköpings simgymnasium och livet gick sin gilla gång fram till ungefär februari - då jag hade tänkt och funderat länge och tog mig i kragen och ringde till Monica på kennel Bombax. Frågade snälla söta rara om hon skulle få någon kull där en valp som skulle passa mig skulle tänkas komma - och det gjorde det :)

Fram till den 1a maj väntade jag, några veckor före var jag och kikade på henne. Bombax Lemon Sherbet. Det vackraste jag någonsin träffat på.
den 1a maj var jag på grythundsdagar i Regnsjö och Monica tog med "Irma" Och en till hund som skulle vidare till Hudiksvall tror jag. har aldrig varit så lycklig. Hon var ett monster men med tiden har hon utvecklats till en hund som uppfyller i princip alla de kravc jag har (många). Efter 4 dagar åkte jag till Nyköping igen och fick lämna min gullbia hos mamma, och skulle inte få se henne på 4 veckor då jag skulle på träningsläger...

JUNI! jag kom hem igen och möttes av en odåga. Morrade när jag la henne på rygg, bet när hon hade chansen.. och skor. VAR TILL FÖR ATT ÄTAS! men sommaren gick och ja, har aldrig tyckt om någon så mycket som jag tycker om Irma.
Jag började träna mycket lydnad med henne då jag var kennelflicka på kennel Blue Badgers och sakta men säkert märktes det vilket material hon var att jobba med. i augusti började jag att åka till Hasse Björling för lite handledning en gång i veckan. Mest för att lära mig hur man får dem att göra fot osv. Till en början ville inte Irma alls förstå, men nu funkar det perfekt.

Sommaren bestod av att träna och få lillgrisen rumsren.

I juli åkte vi till Vansbro hela familjen med husvagn och alla hundar och jag simmade SM. Slutade med ett brons och en Irma som smet iväg när jag var och boorstade tänderna och lät bror och pappa passade henne - aldrig igen! Hon var kanske så att jag inte såg henne på 1 minut men jag var så jävla rädd. Tårarna var nära kan jag säga.

Hela hösten har bestått av jobb, hund och skola och livet har flutit på. I november köpte storebror sig också en hund - men han tog ingen border utan en parson.

Vad som ska sägas då egentligen, är att det här är det bästa året i mitt liv. Jag har tagit tuffa beslut, men jag har lärt mig så otroligt mycket vad det gäller hundar, valpar, mm. Jag har för första gången skaffat en helt egen hund, hade en pudel förut som jag köpte när jag var 8,. men det är annorlunda eftersom att då var mamma med och sa och hjälpte. Nu har jag haft lösa tyglar och mamma har inte gett Irma ett kommando. Och resultatet sen.

De 10 dagar jag var kennelflicka gav också otroligt mycket. Det ger en stor förståelse för valparna och deras utveckling när man får vara med dem som jag var.

Och sen med utställning och ja - allt. Borderterriern passar mig väldigt bra. Pigg och alert och jag vill ta den tuffa valpen i kullen - man vill ha utmaningen. Monica skrattade bara när jag sa att Irma morra och dona när jag försökte visa ledartendenser. Hon sa att det skulle bli bra, och det blev det också. Irma är den bästa hunden man kan tänka sig upphöjt i tio. Hon är glad, social, trevlig och otroligt fin. Hon har små egenheter och kan vara riktigt tjurig så man får sig en kamp då och då. Men framföraalt så skulle jag kunna och lukta henne på nosen i all framtid. När hon ligger på min mage, rynkar på nosen så morrhåren kittlar på halsen. Då kan inget i hela världen få mig att vilja ha något annat i mitt liv. Jag är så glad och tacksam för att jag har chansen att ta en hund från Monica och Carl-Gunnar, och jag kommer att jobba i 300% för att få henne så bra i alla sammanhang som möjligt.

Nu hoppas jag på ett bra utställningsår 2009. Kanske är dags redan i februari!