Så underbara, fina, söta och god-luktiga att man bryter ihop. När valparna inte tuttar ligger irma gärna såhär som på bilden ovan.. och iakttar... tycker det säger så mycket om hela henne. hon tittar, tar i och njuter av dessa små liv. Vilken super-mamma! Mina älsklingar... kan titta på dem i timmar... men lite längtar vi allt till de blir lite mer fart i lådan - just nu har vi bara en rymling. Hon kryper ur lilla hörnan jag bäddat i ordning och far ut opå golvet i full "kareta" - för en valp på 5 dagar alltså...

Just nu har tre underbart vackra tikar sett dagens ljus... vi tror dock att de finns någon till som vill komma ut.
Älskade, älskade Irma är duktig och snäll och fixar o donar så himla bra. Känns tryggt!
<3

Irma har legat o pipit, suckat, darra o stirra. Vi tror därför på att något är på gång... temp stabil på 37,3.... nu hoppas vi på en dipp så bebisarna kommer snart!
De är sååå tråkigt att vänta...
Framförallt när vänner beräknad samma datum som Irmas bebisar, precis fått ut fyra o har fler¨på G.... men vi väntar vidare....

förutom över Rakels bädd, där det bäddas ganska konstant... ibland bäddar hon också åt Irma, åt mig i sängen och senast för en stund sen gav hon sig på mitt fina renskinn i soffan! Men där sattes det stopp!

Ibland går hon dock med på en bild, även om man får truga....



I Irmas mage är det full aktivitet - det lever verkligen om där inne... de senaste dagarna knorrar hon varje andetag, jag tror de trycker på bra de små rackarna ;)



således hittar man alltid Irma liggandes i den här ställningen nu. Huvudet högt, ihopklämd med stöd mot magen - det är grejer det! Favoritstället att sova är förövrigt just renfällen, där de är varmt och mjukt utan behov av att bädda (om man inte heter Rakel alltså...) Irma har annars heller inga tankar på att bädda, hon tycker de duger bra som jag lägger filtarna...



detta är för övrigt Irmas mage och tuttar nu :) stooora och fina, och MÄNGDER av mjölk som rinner till... (varav Rakel nu fått slickförbud - hon är annars gärna där och slickar lite = rinner mjölk ÖVERALLT!!! ;)

Igår flyttade vi in i vår nya lägenhet, i princip allt är klart inför nedkomsten av våra små älsklingar...

Massor av folk ringer nu, varav jag börjat styra upp alla på lista och nu är det bara att vänta och se hur många av varje det blir.. Både tikar och hanar har folk hört av sig för, men inget bestämt förrän de är födda och vi träffats personligen... men vi hoppas åtminstone på 4-5 st, varav typ... 4 borde vara tikar ;) haha!
Nu ska jag plugga vidare - anatomi och fysiologitenta på fredag!

När jag var liten blev jag upplärd av vuxna människor i min omgivning att man skulle ta hand om varandra. "är någon ledsen, sträck ut en hand!". Det har alltid varit viktigt för mig, att sträcka ut handen, stötta de som inte haft de lika lätt som mig och tro gott om människor.

När man började prata om partierna i Riksdagen på lågstadiet, var jag redan på ganska säker på min tillhörighet.

På högstadiet pratade man än mer om partierna, jag började att lusläsa alla partiers valkampanjer... jag läste debattartiklar, skrev insändare, läste på partiernas hemsidor. Och hur jag än vände och vred på det, så slutade det alltid med att jag kände att det var ett parti som tilltalade mig mest - de parti som jag senare också röstat på.

Politik fascinerar mig - jag tänker engagemang, glöd, debatter, sakliga frågeställningar och ideologier som man alltid kommer tillbaka till. Empati och medkänsla är något jag har med mig varje dag, och som jag anser viktigt för ett välfungerande samhälle.

Pratar man runt så tycker folk överlag att politik är tråkigt, trist och det är massa pappersvändare utan åsikter. För mig har alltid politik varit de vi haft hemma runt köksbordet på julafton - debatt, inlägg och engagemang i frågor som står en närmast.

Idag lyssnade jag på Håkan Julholts första tal som partiledare för Socialdemokraterna. och jag kände att politikintresset i mitt hjärta tog extra varv. Han pratade om engagemang, om att se ideologins grund, att mångfalden ÄR viktig, att jämställdheten alltid ska jobbas för och att alla framsteg som görs i Sverige (oavsett parti vid makten) är en framgång. En god ekonomi är alltid god för alla, även om man inte själv är i en helt ledande position.

Jag hoppas, att engagemanget som visades idag, att applåderna, att visslingarna och att skratten som ekade på kongressen kommer stanna. Att folk fick känna den glöd som jag fick känna.

Det här med att kasta skit partierna emellan - vi är bäst, - NEJ vi är bättre tycker jag känns drygt. Det är en del jag inte uppskattar. Alla dessa debatter kan hållas på en saklig nivå, där man inte behöver gå ner till spade och hinkfasoner. Sin ideologi står man fast vid, då den har format en som människa. Jag kan tycka att det finns saker som är skrämmande att man väljer att stå fast vid som viktigaste fråga, att det känns märkligt att man går "till val" med en fråga och sen inte följer upp den när man blivit invald kanske tack vare den?!?

I slutändan hoppas jag bara att alla ska få starka och trygga vid sin ideologi oc känna att de har möjlighet att medverka.
Att leva och bo i Sverige ger en vissa val. Man är fri att tänka och tycka som man vill, rätt att uttrycka sig fritt inom vissa (ganska breda) ramar.

Nu har talet hållits, nu har Juholt berättat var vägen ska leda. Vägen dit, sträckan att färdas är kantad av hårt arbete, tuffa motståndare och slingriga avfarter som man måste välja att ignorera.
Och nånstans här hoppas jag stå trygg i mina värderingar och slippa höra allas kommentarer huruvida han kommer lyckas eller ej. Nu får tiden utvisa, tycker jag.

herregud vad livet snurrar på nu. Jägarskola, antomi och fysiologikurs, valpköparbesök, flytt och träning försöker samsas i någon sorts schema...
Vi har haft en praktisk lektion skytte hittills på Jägarskolan o ja kände mig SJUKT osäker... har typ skjutit lite luftgevär som yngre hemma på gården... men lerduvorna gick GULD! På provet skjuter man på sex stycken, och måste minst träffa fyra tror jag det är.. man har 2 skott på varje... Jag sköt flera serier i rad med 6 skott och 6 träff, så de känns kanon. Nu blir det att nöta älgbanan så hoppas jag att jag är "fit" inför skjutprovet i juni..

Skolan också ja... just nu läser vi 6 hp Anatomi och fysiologi, men med tanke på tiden det tar skulle det varit en minst 7,5 hp:are... suck.. men är liksom bara att nöta nu - antomiska termer, celler, latinska begrepp och diverse muskler och bens uppbyggnad. är roligt egentligen men just nu har jag INTE tid att läsa en kurs där man måste läsa så mycket utanför lektionstid och där man har så lite inläsning och så mkt schemalagt... Som tur är så lagom till valparna kommer så har jag tentat av denna kurs och har istället knappt något schemalagt utan kan göra nästan allt hemifrån utom max 5/h skoltid i veckan.. :)



kvällstid försöker vi varva ner med mag-gos... Så underbart nu då man känner bebisarna inne i magen på både Irma och Rakel... båda har också börjat sippra lite mjölk så jag går bara o väntar på slutklämmen nu!

Nu har också lite fler börjat höra av sig om valp. Hittills är det övervägande del jägare vilket såklart känns jätteroligt med tanke på hur både Irma och Kalle är meriterad och används... Man hoppas att valparna blir lik sin mor och far fullt ut - då tror jag folk blir mer än nöjda med vad de köpt!

Irma är lite fjantig och vill inte äta så mycket, så hon mutas med köttbullar en av målen varje dag... Rakel gluffsar dock i sig som vanligt... tror inte det kan bli så mkt annorlunda med tanke på vem hennes mamma är ;)



det mesta inför valpnedkomsten är klart... Rakel har jag inrett stora stålburen åt med tygskydd på sidorna. Det blev lämpligt då de är en rejäl kant vid burdörren så hon kan gå ut från dem i början o dricka vatten osv utan att de ramlar ut och blir kalla... Irma har vi köpt en Bia-bädd till, den kommer de ha i början sedan kommer vi såklart ha hagar av kompostgaller åt dem båda och då kommer Irma och hennes valpar också ha en tygbur i "hagen" så valparna är trygga och klara i sin burträning när de levereras vid 8 veckor. Såna saker tycker jag är schysst att ge sina valpköpare...

Nu börjar våren tina fram mer och mer också vilket glädjer oss då valparna kommer vara lagom i ålder för utomhusvistelse ("promenader") lagom till de är hyffsat snöfritt och nån plusgrad ute...

Hundarna är riktiga latgrisar nu och de enda de gör i princip är att sova och äta... det är kanske inte så konstigt heller, i skrivande stund är det ca 10 dagar kvar till beräknad födsel för Irmas kull.. nu njuter vi av sista tjockistiden, men nog längtar vi till bebisarna kommer ut till oss!

Jaha, Irmas valpar är beräknade till 1a april. Hon har alltså 3 veckor och 4 dagar kvar. Hur många valpar tror ni och vilka kön? :)

Dessa bilder är tagna idag






VÅGA GISSA NUDÅ! :)

här hemma finns numera två trötta borderterrier-tjejer. De stönas, stånkas och pustas... Irma är så pass fet att hon inte kan resa sig som vanligt från rygg, utan måste RULLA över på sidan. Rakel är mer alert, om man leker med henne eller så är hon på att vara med... men inte i samma klass som förr. Säger man ingenting går hon antingen in i buren (ensam) och ligger o pyser för sig själv eller lägger sig i sängen och sover. Tidigare har hon alltid provat att hämta nån leksak o bjuda till för lek. Men nu är det andra bullar som gäller för henne!

Irma är trött, så trött.. och blir sur om hon får gå allt för långa promenader. Hon vill ha egen tid, gärna ligga för sig själv och tycker de är bra om man då och då går förbi, känner på magen och pussar henne lite på pannan....

Älskade hundarna mina. Detta är en mäktig resa även för mig. Snart, så himla snart kommer kennel Firmanz första valpar att se dagens ljus....



nya sovstilar har också kommit till.. såhär låg de i sängen häromdagen när jag kom hem... vad ska man säga? :)

Ska trimma av Irma idag så hon inte har massa päls då valparna kommer som kan vara i vägen... ska fixa till ett nytt kort på båda då :)

vilken dag detta varit.... Varit iväg på underbar behandling av min nackskada... blir bättre och bättre, tack och lov... människor har ringt... ska titta på Rakel för de vill ha en valp... vill träffa Irma för de vill så gärna ha en valp... skulle bara ringa för att erbjuda mig ett jobb...

Ovanpå det inleddes dagen med en två timmar lång promenad på skoterspår i skogen med hundar lösa, kutandes i solsken. och allt var så vackert att man nästan tror att man drömmer.

Sen uppå allt ringer SVT. Hört talas om mina fina borderterriers... och vill gärna ha med en av dem i programmet Bulldogg som sänds i hela Sverige. tydligen ett väldigt poppis barnprogram, då de blir andra säsongen nu... vi får se hur det blir med allt..

och irma är så tjock så vågar knappt chansa på antalet bebisar där...

och imorgon ska jag låna världens bästa Lisas Focus som ska få dra mig på skidor en rejäl runda. härligt.

och efter två timmar kirrade jag de två första tentafrågorna av fyra, ska skriva en till ikväll - sista tar jag imorgon.



kanske ser ni oss i rutan i höst??

Vilka tjejer jag har... mailen propppas med mail från underbara människor... du har chans på detta priset i år, du har väl sökt skriver den ena.... ni är så duktiga, skriver den andra...
och jag, jag bara suger åt mig som en svamp. och hoppas på fina provresultat imorgon...

och njuter av solsken, på ett skoterspår... i Hälsinglands djupaste skogar...

Idag för tre år sedan födde Queen Victoria från Kennel Bombax fram sex valpar, varav en av dem var min Irma.

När de var fem veckor gamla fick jag komma och titta och välja den jag skulle ha. Det stod mellan två av tikarna, och jag minns SÅ väl hur Monica höll fram dem bredvid varandra och sa "vilken vill du ha?". Jag tittade på mamma, hon pekade på den ena och sa "henne". Framförallt gillade vi huvudet, kommer jag ihåg. När hon sedan sprang på golvet med de andra, var hon så jäkla häftig. Framåt, på alerten och svansen upp i luften. PRECIS så där som man vill ha en hund. Ingen som sitter i ett hörn, utan en hund med lite jävlar anamma!


De tre sista veckorna var evighetslånga. Jag väntade, väntade och väntade. 1a maj (ett datum jag ALDRIG kommer glömma) hade vi träning på grytet i Regnsjö, och Monica kom dit med valpen. Hon hade också en annan tik med, som skulle upp till Trude i Vattrång. Monica frågade mig om jag kände igen min hund, och de gjorde jag utan tvekan. Det enastående huvudet var svårt att missa.

Hon var så fin, så fin och jag darrade när jag skrev under pappren på att hon var min.

Jag undrar än idag om det var ren och skär tur eller ett tecken på vad som komma skulle - att just Irma blev levererad på Gävleborgs grythundsklubbs område.

Jag har alltid sagt att det var kärlek från första ögonkastet jag såg Irma. Hennes attityd, framåtanda och morrande fångade mig. När jag väl fick henne hem till Villavägen så la jag henne på rygg, sådär som man gör med valpar för att de ska lära sig hanteras och veta vem som bestämmer. Irma tyckte att det var ett jävla sätt av mig och tro att jag var något, så hon både morrade, visade tänderna och högg efter mig.

När Monica ringde och frågade hur det gick, skrattade hon, och sa att sådär ska de vara och låt det vara bara så slutar hon.
För att göra en lång historia kort; den som idag skulle få Irma att hugga efter en ska antingen vara en räv eller grävling ;)

Efter det har vi poat på, Irma och jag. Jag sa redan när jag fick henne att vi skulle prova på det mesta. och det har vi gjort, och kommer också fortsätta med.



Irma är väldigt lätt att ha och göra med. Det går att ha med henne överallt, hon lägger sig och sover oavsett ljudnivå och händelser omkring. När vi var i Pomarkku sommaren -2010 var det mer än en som undrade om jag verkligen kunde ha henne i en tygbur, då det var prov på nätterna med hundar som skällde, ylade och även en Irma som visste att det var "jakt" på gång, något hon verkligen gillar. Buren har jag kvar fortfarande, men nog var hon glad på natten när jag kom och släppte ut henne och sa att nu är det din tur ;)



förutom ett liv fullt med diverse aktiviteter, så gillar Irma också att sova. Gärna i sängen, under täcket med husse.

Jag är glad, så glad att jag fått en sån trevlig hund. Jag är nöjd med hennes helhet, temperament, personlighet och drivkrafter. Det som imponerar på mig mest är dock hennes dådkraft. Jag tycker ärligt talat synd om det vilt som måste möta Irma i gryt, fyfan rent ut sagt var elak hon blir! Roligt då också att de som träffar henne berömmer henne för hon är så trevlig.

På helhetsintrycket från lydnadstävlingar vi är på får hon ALLTID kommentaren "mkt trevligt ekipage", kanske för att hon konstant viftar på svansen.

Det är dubbla känslor idag, den dag Irma fyller 3 år. Jag är så glad och tacksam att jag får ha denna fina prinsessa hos mig. Hon har lärt mig otroligt mycket och framförallt startat upp ett jäkligt stort intresse för hunderiet. Jag hoppas innerligt att hon får leva ett långt, friskt och stimulerande liv. Ett så gott liv som en hund någonsin kan leva.

Irma är inte en hund för mig, utan en vän, en livskamrat och en högt älskad både tränings- och tävlingskompis.
Varje dag känner jag mig tacksam, som fått chansen att lära känna en sån enastående individ.
Jag älskar henne av hela mitt hjärta.
Grattis, mammas älskling, på din 3-årsdag. Jag hoppas vi får dela många, långa år till.

Irma laddade stenhårt på hotellrummet... eller inte... ;)
En allt för orutinerad matte förstörde BÅDA agilityloppen för Irman... Mer rutin behövs, o vi har ju inte tränat agility riktigt sen i höstas heller... varav min handling blivit ÄN mer lidande.. Men men, i sommar ska vi ta nya tag... Mååååånga helger agility, varvat med träning där ja ska filma mig så jag ser misstagen bättre ska nog lösa många av problemen...

Vi fick iaf med oss en vinst i Hopp-ettan, och felfri var vi också så fick även med oss en pinne. VÅR FÖRSTA! :)

Vissa dagar uppfylls jag av en sån enorm och mäktig känsla.
Idag var en sån dag.
Jag sitter i soffan, Irma ligger bredvid. Jag tar upp henne i famnen, och hon sitter där jag sätter henne. Lutar huvudet mot mitt. Slickar mig på kinden. Lutar sig lite utåt, sådär så hon kan se mig rakt in i ögonen. Tittar länge, och det känns som någon slags kontakt uppstår. Svårt att förklara, men såna gånger känns det som att hon ser mig rakt in i hjärtat. Och jag ser henne, rakt in i hjärtat. Såna gånger bränner tårarna bakom ögonlocken. Älskade, älskade terrier. Vilken lycka. att ha henne. Att ha fått henne. att få älska henne. Att få ha tävlat henne.

Irma har en plats i mitt hjärta, ingen annan individ, person, hund, djur någonsin kommer kunna att ta. Innerligt älskad, sen första stund. underbara, underbara terrier...

FOTO: THERESE ÖSTLUND

En långpromenad med hundarna stod på schemat idag, det märks verkligen att det är nåt på gång... hos dem båda. Nu ligger båda två utslagen i sängen och ingen av dem verkar ens fundera på att röra sig de närmsta timmarna :)

Jag hade tänkt åka på klubben och köra lydnad idag, men jag tror det behövs lite vila för båda två... vi taggar agilitytävling i Luleå nästa helg - med ett eget uppsatt mål på tre pinnar för Irma! Hon kändes sjukt het och taggad när vi tränade i veckan, så varför inte sätta rejäla mål för? :)

Jag har mer och mer tittat utåt på sistone, för att hitta en tävlingshund. Det är ju så roligt och bordrarna mäktar inte riktigt med det jag vill köra... Detta kommer inte på något sätt innebära att de blir satt åt sidan, utan snarare att de ska få inrikta sig på en varsin favoritgren efter de är allmänt uppmeriterade och att jag sedan ska få ha en egen "allroundhund" vid sidan av att ha tävlingsbar året runt... låter det inte som en dröm?

Ingenting är bestämt än, och det är nog närmare året kvar innan det inköpet går i stöpet. mycket ska stämma med uppfödare, föräldradjur, meriter, parningar osv. innan dess ska vi njuta av underbara Irma-valpar och träna upp och tävla bordrarna liiiite till. Irma har fortfarande några mål kvar jag vill hon ska uppfylla, och Rakel har precis börjat sin karriär :)
Att de är världens finaste och trevligaste hemma gör dem verkligen inte sämre. Älskar min fina prinsessor <3

Ibland blir man som bara matt. Less, trött, arg. Besviken.

Just nu har jag en sån period. Ledsen för jag går runt med ont i nacken. Jag sover dåligt på nätterna. Jag fick låna mammas och pappas fina bil så jag skulle kunna åka och tävla i Luleå, Umeå och känna mig trygg när det kommer valpar och när det ska flyttas i april. Men då kör nå jäkla pucko in i den. Så den blir ful. Gör massa krångel för stackars pappa. Gör massa krångel för mig. Krånglar sig med Jägarskola, med hundar, med veterinär, med tävlingar som jag vill tävla innan ja blir utan tävlingshund i flera månader...

Men då kryper jag upp i Gustavs famn. Luktar på hans t-shirt med nån gammal fotbollspelare som tydligen är känd. Blir struken över håret, snorar över hela kinden men orkar inte bry mig. Ropar på hundarna som kommer upp i sängen, värmer mina fötter. Grinar lite. grinar lite mycket.

Sen kan man liksom snyta sig, ställa sig upp och tänka på allt det roliga. Att Firmanz ska få hundvalpar i april. Att vi får flytta i april. Till en fin lägenhet med stort kök där jag kan baka hembakt bröd varje lördagsmorgon så det luktar gott i hela lägenheten....

och så tänker jag på mamma. Hon säger alltid, grina lite Frida, så känns det bättre sen.
Ja, så jag grinar lite. För alla skitgrejer som det blir när man blir påkörd av en lastbil bakifrån. Men sen tänker jag på mamma, och på Irma, på min fina lillebror, min storebror, min storasyster och Rakel. På pappa. och världens bästa farmor och farfar.
Sen snyter jag mig lite i pojkväns-gustavs fotbollströja.
Och det är det som är så bra med mammor. För de är precis så det är, som hon sagt åt mig. Grinar man lite, känns det bättre sen.

Och nu, ja nu känns det bra igen. Och jag ska snöra på mig skor och kissa hundarna.
Och imorgon tänker jag äta räkor och kalamataoliver på kvällen, och njuta järnet efter en rejäl långpromenad.

Nu räknar vi ner dagarna till nästa tävling på tur: Lydnadstävling i Umeå 12 feb! Ridhus i typ Stöcksjö, tror jag det låg... försöker nöta lite moment varje dag, och idag körde vi ett rejält pass med en kompis. Blev närmare 2 h, jag bytte hund då och då, kommenderade Jenny och hennes aussie Multi och varvade även lite agility (slalom + hopphinder). Det gick helt OK och jag hoppas, hoppas att hundarna tänker sköta sig i helgen... Ett LP på båda såhär innan valpning skulle sitta fint tycker jag :)



än är det för tidigt att säga om hundarna är dräktiga eller inte, men nog vilar de mer än vanligt och de verkar som må bra av det tycker jag :)

Båda tikarna löper! Rakel är nerskickad till Uppsala för att paras med snygge Bombax Qhasper, Musse, och Irma väntar vi på ska gå in i lite mer höglöp för att sen ta oss söderut till Borlänge där hon ska paras med UNDERBARA Kalle! Bombax Kardinal som han heter är svensk grytchampion, förliggare OCH sprängare, Finsk grytchampion, svensk viltspårchampion och har två cert på utställning! Årets jaktborder 2010 blev han också! En riktigt bra hane, nu väntar vi med spänning på vad detta ska bli!

men denna är den jag har sen jul, då jag senast träffade min bror och lille Palten. Inte lätt att bo på varsin sida Sverige :)