Min uppfödare
Jag spanade länge på vilken ras jag skulle ha. Terrier hit, terriers hit.
Slog till på en borderterrier efter en fin tik och hane, Lukas och Ebba.
En av mina närmsta vänner har inte fått någon riktigt uppfödare. En har djurförbud, och den andra har fått lite annat i vägen... barn, småbarn... ni vet... inte riktigt rätt tid att ha uppfödning då, tyvärr.
Men när folk frågar mig om mina uppfödare. Då skryter jag järnet. Bättre uppfödare än mina, de kan man omöjligt få. Och jag hoppas jag kan uppfylla en liten, liten del av deras jobb och skicklighet inom uppfödning till min egna sen.
Jag försöker ringa dit, efter nya meriter eller händelser med jyckarna och bara säga "grattis. nu har hon gjort detta"... sen skryter jag lite. Sådär som man får till uppfödaren och de säger att man är duktig och att allt är så bra. Himla skönt, att faktiskt få säga att DET GÅTT RIKTIGT BRA när de väl gjort de, utan att nån höjer på ögonbrynen, missunnar en eller suckar.
Och när ens uppfödare fixar o planerar en resa till Finland med grytprov inplanerad, som man får hänga med på och njuta av en vecka i juli. Som kan ge de där orden som behövs, när de går lite tungt.
Jag tänker rikta ett tack.
tack, Monica och C-G Stafberg. För alla peppord på vägen, för allt beröm. För allt stöd när de gäller hundarna...
Jag glädjs med er framgång i kenneln. Ni förtjänar verkligen det. Jag är först med att ta av mig hatten och applådera.
Hela hunderiet går upp en nivå till, med bra uppfödare. Det är bara så.
Mina två Bombax-hundar. Underbara båda två!
bästa brevet....
och vilken känsla sen... säger som Maria Montazami: MUMS!
här har ni lill-Räkan som jäser med husse, så här ligger de nu för tiden när ja går till skolan. hundarna går morgonpromenaden med mig, sen jäser de med husse en stund på morgon, som är hemma på heltid och skriver C-uppsats i vår. Härligt, säger Rakel.
tenta och hund är ingen vidare kombo...
Men medan ja hade skrivit tenta och vart borta 3 h hade Rakel konstant-pipit så Husse fick ett smärre psykbryt. De är tur att de imorgon är inbokat både långpromenad och lydnadsträning i hyrd inomhushall! Lyx!
har jag berättat om världens bästa Irma?
Foto: Tierps BK
kan aldrig sägas för många gånger... som jag älskar denna hund <3
herregud...
Så, nu fattas de ett varsitt förstapris för Rakel och Irma - sen har vi två nya titlar!!! :D
SE J(GS)CH
När vi hållt på hela förmiddag, gryt efter gryt efter gryt, och alla varit tomma eftersom rävarna var ute o spatserade i de fina vädret, gav vi i princip upp. Men sa att, vi kikar ett till, annars åker vi hem...
Sagt och gjort.
Och efter ett fint jobb sprängde Irma två finfina rävar, men tyvärr så höll inte skytten samma klass :P två bom på den första... den andra som kom hade turen att skytten i samma veva bytt ställe, och då ramlade... och bommen var ett faktum. lite surt för Irma som gjorde ett sånt kalasjobb, men lika glada är vi för det! För nu är hon jaktchampion PÅ RIKTIGT i Sverige, och hon har visat prov på fint jobb och god förmåga! inte ens skråma, men hon fick ändå duscha med grönsåpa när vi kom hem...
Nu ligger både tikarna trötta efter en otroligt givande och rolig dag i skogen!!!!
och jag, fortsätter förundras över den mest allrounda borderterrier jag iallafall vet om...
KENNEL FIRMANZ ÅRSKRÖNIKA 2010
Januari till mars började ganska lugnt... Irma gick agilitykurs och Rakel gick lydnadskurs. Jag startade min utbildning till agilityintruktör och varvade jobb med skola och hundar! I mars började Rakel få träna lite med skinn inför grytsäsongen...
I april blev jag inbjuden till övernattning och mat i Björklinge, med utställning på Lilla Stockholm som mål. Sagt o gjort, och det resultatet har jag inte smält än... Irma BIR, CERT OCH CACIB! Helt otroligt! Hennes första CERT!
I maj blev Hillary svensk utställningschampion - och har sedan resten av året tagit så många BIR o BIM att hon placerade sig tvåa på Vinstrikaste-listan... inte så illa pinkat!
Vi var på Årets border, där Irma slog till med makalösa 191 poäng och vann klass 1! I maj premiärade Irma o jag överhuvudtaget att tävla lydnad, och detta gjorde vi i Söderhamn och fick då ett förstapris!
I juni gick Irma ett godkänt anlagsprov i viltspår! Till råga på allt gick hon en väldigt lyckad tävling i Bollnäs, vann hela tävlingen med 16 hundar i klassen och erövrade därmed också LP1 efter fina 183 poäng! 
I juli for vi över till Finland med Bjärvarnas Kennel, Monica från Bombax och Familjen Löfstrand från Hudiksvall. Förutom många nya och goda vänner startade Irma på tre prov, varav alla blev väl godkända. Hon började med ett B-prov som hon fick B42 på. Hon gick ett godkänt naturrevideringsprov och hennes sista prov innan vi åkte hem fick hon högsta poäng på!
I juli blev Irma också SE VCH efter flera godkända spår...
Längtan blev så stor efter Bjärvarnas att jag och hundarna åkte till Fagerbacken en vecka för grytläger på Idkerberget. Rakel kom hem med ett godkänt grytkaraktär.
För att få lite händelser i juli passade även Irma på att knipa ännu ett BIR, bli svensk utställningschampion och BLI BIS-BRUKSMERITERAD! 
I augusti bilar jag och mamma upp till Finland, och där blir det storslam. Irma blir provbästa hund av 20-talet startande jyckar... då hon kammar hem ett prov med full pott. A50 blev hennes betyg, och ja kan säga att både jag, uppfödaren till denna makalösa hund och mamma grinade. Så jäkla häftigt att vara med om! tack vare de fina resultaten blev Irma i augusti månad svensk grytjaktchampion, sprängare, och finsk grytjaktchampion. Rakel får starta sitt första grytanlag och klarar detta med BRAVUR! Underbar inställning, bara spontana brytningar och en hund som kommer på utkallning blev då också provbästa hund på konstgrytet i Regnsjö! 
Till ära av fantastiska SE UCH SE VCH SE J(GS)CH FI J(G)CH LP1 J BOMBAX LEMON SHERBET tatuerar jag in det enda ord som någotsånär kan beskriva Monica Vikner Stafbergs och Carl-Gunnar Stafbergs Citronsorbé -
vilken jäkla valp ni fött upp i denna tik!!!!
I september gjorde Rakel ännu en start på grytanlag - och även denna gång var hon sanslöst duktig och fick fina vitsord från alla domare. Irma debuterade på agilitytävling och placerade sig 3a och nollade sitt lopp! Riktigt bra gjort för att vara första gången.. vi var också snöpligt nära en pinne.. men den tar vi sen :) Rakel får sitt förstapris i LK1, med 176,5 poäng.
I oktober fick Rakel ännu ett förstapris i LK1 och Irma slog till med förstapris och klassvinst LK2 med 172,5 poäng!
De sista månaderna har skola och liknande varit i hågen, varav tävlandet dragits ner på lite.. Hillary har dock varit till Stockholm och blev BIR nu i december... annars nöter vi på med promenader, lek, träning och förhoppningsvis lite mer jakt!
Jag är stolt och tacksam, för att få möjligheten att få så fina hundar att träna och älska från Kennel Bombax! Alla inblandade, kennlar, uppfödare, mamma och vänner - som funnits med på vägen ska veta att alla hejarop och applåder har varit guld värda! Rakel fick bara en titel i år - J - men den är värd mycket ändå! Nu är det "bara" naturprovet kvar... men vi är på g, hoppas vi :) 
förutom mängder av nya vänner, erfarenheter och skratt... fick vi också med oss mängder av rosetter... detta är Gullans skörd efter två helger med utställning...
jag hoppas att mina hundar fortsätter att utvecklas och bli så bra som jag vill ha dem. till 2011 har vi satt nya mål och nya tävlingsformer ska invigas....
Det har inte varit någon dans på rosor, men såhär i efterhand är jag så stolt och mallig över mina fina tikar. Som gång på gång överträffar sig själva. 2011 är även tänkt att skänkas mer åt Rakel, för att hon ska få chansen att meriteras lite mer.
För intresserade är det även så att valpar kommer att finnas efter både Irma och Rakel under 2011, håll utkik på http://www.kennelfirmanz.webs.com och http://bombax.nu
Till slut blev även Irma "Årets Bombaxhund 2010".
och någonstans här... tog 2010 slut. Och vi ska försöka slappa nån dag... innan vi tar nya tag.. för alla våra drömmar.. är långt ifrån uppfyllda... tack för att ni följer oss...
År 2010 till handlingarna snart...
och när allt är klart, trots att vi faktiskt inte ska tävla förrän 2a januari nästa gång - så kommer jag återkomma med en resumé över året som varit. Resultat, kommentarer och bilder över 2010s tävlingar.
vad tycks om detta?
Fram till dess, försöker ja avsluta det sista i skolan... pluggar, går promenader med hundarna...
och framförallt har jag en stor nyhet. JAG KOM IN PÅ LOGOPEDPROGRAMMET I UMEÅ! sjukt glad! trodde verkligen inte att ja skulle komma in, har ju krävts MVG i nästan alla ämnen... och jag hade 2-3 VGn för mkt trodde jag.. men, jag kom in i första urvalet!
Inspiration
En kompis hade uppdaterat detta som sin statusrad på facebook häromdagen. Jag backar bara när jag tar sats. Jag har alltid varit en sån som spottat i näven, blivit förbannad och tagit mig fram i livet med vassa armbågar. Jag är stolt över att jag vågar höras och ta plats, till trots för de faktum att jag är kvinna. Jag har aldrig påstått att de varit en enkel väg att gå. Att som ung tjej berättat, instruerat och demonstrerat sånt jag tror och brinner för till andra människor, i andra åldrar eller med andra åsikter.
Mitt liv har varit en berg- och dalbana. I sökandet efter en identitet som bara är Min har jag blivit sårad, många gånger. När jag liksom har fått släppa drömmen för att det inte var rätt. Men jag har ändå fortsatt. Jag kastar mig än idag in i saker, som jag inte riktigt vet om jag kan hantera. Men under hela tiden satsar jag min själ och lust i det jag gör. Och vissa saker stannar längre i mitt liv. Simningen. Den tog upp mycket tid, gav mig mycket glädje men bröt ner mig flertalet gånger, pga att jag har svårt att acceptera när saker inte går som jag vill, hoppas eller önskar.
Jag backade bara när jag tog sats, och plötsligt fanns inte glädjen kvar. Den tioåriga Frida vars högsta dröm var att vinna OS-guld fanns inte längre. hade de gått bra för mig, och jag mer glidit på en räkmacka hade jag hållt på längre. Istället kämpade jag i konstant uppförsbacke, med konstanta svackor för att ibland få ljusglimtar genom att simma snabbast av Alla. Men sen var uppförsbacken där igen, och medan jag tog mig upp för den hann alla ikapp min galna tid jag tidigare simmat. Och jag bröt ihop. och kom igen. och bröt ihop. För att till slut känna att var det verkligen det här jag ville med mitt liv?
Idag är jag där igen. Jag backar bara när jag tar sats. Jag brinner för mina hundar, för tränandet, för tävlandet. Och träningen är jävligt rolig, jämt. Och de blir lite nedförs när jag har en tävling i antågande, för i slutändan är jag en sån. Som vill tävla, satsa, kämpa och i slutändan vinna och bli bäst av alla.
Men jag har alltid tappa tågan lite, när jag åstadkommer bra saker, och inget puschar mig. När ingen säger, vad duktig du är, vad du gör bra. När ingen ger mig en pepp bara för att jag är duktig på det jag gör.
I vår fyller jag 21 år. och någonstans känner jag att jag fortfarande älskar att bli synliggjord i rampljuset för de jag åstadkommer i livet. Men jag är självgående på ett helt nytt sätt. Jag har liksom fått insikten om att jag faktiskt kan, och jag vet att folk vet det. Och trots alla gliringar på vägen, om att jag tar FÖR mycket plats, om att jag inte är bättre än någon annan. Kan jag berätta en sak. Det finns två som tycker att jag är det bästa som finns. Att de jag gör är det roligaste. Att min röst är den bästa att höra varje morgon. Och jag tar tillvara på det.
Och från och med nu ska jag inte ens backa när jag tar sats. Jag ska spänsta upp från där jag står, och luta mig tillbaka på insikten om att jag KAN, VILL och KOMMER att lyckas med det jag vill i mitt liv.
när verkligheten smyger sig på...
Bara tanken på att förlora hundarna gör mig illamående. Och nu sitter jag här, och har ont i hjärtat för att en hund, så jäkla trevlig, duktig i skogen och med stor potential inte finns mer.
livet tar ibland en oväntad vändning... och när verkligheten smyger sig på.. och gör sig påmind... då inser man hur snabbt allting kan ändras.
okej...
om det rullar på bra tycker jag att vi kan få slag på ett grytprov till på Rakel också.. så ja kan få henne till grytchampion...
o jag drömmer också om att få en sån framgångsrik kennel som monica och C-Gs... vilken känsla. att ha två borderterrierspecialister att få köpa hund av. och att kenneln radar upp framgångar. sjukt häftigt att få vara del av!
mellan flytten och kärleken...
Rakel kan jag lämna bort, en gång. Dock inte utan lite ångest. Men ja måste skärpa mig. Men Irma, hon får stanna på hemmaplan och vara med sin mamma... mamma får vara med sin Irma...
Förövrigt drev Rakel och Irma katt igår... igen. jävla dumma katter som ligger och lurar när vi är ute och går i mörkret sent på kvällen. Katten springer, Irma och Rakel springer efter. Jag ryter NEJ och Irma - fattar nu att det faktiskt var Irma, ändrade förhållanden nu - tvärnitade och tittade bara lite åt kattens, och Rakels som då förstås inte stannade, håll. Sen kom hon kutande tillbaka. Efter 4 riktigt elaka jävla nej syntes Rakel fortfarande inte till. Och då hade hon sprungit över vägen där det är 50. Så matte var väl sådär nöjd. Men plötsligt ser jag henne komma tillbaka, ställa sig MITT på vägen dumfan, och tittar åt katten,åt matte, åt katten, åt matte. Jag är förbannad, ryter nej igen och säger allvarligt att NU du, kommer du tillbaka. Efter ett tag kom hon lommades. Bett i örat och lite rytande senare vare någon som gick fot HELA vägen tillbaka hem. Rakel är en kortdrivande hund, det vet jag... Ska släppa henne på lite rådjursjakt... det kan vara nyttigt för henne tror jag!
Irma har blivit en ny hund sen vi flyttade. Glad, glad, arbetsvillig och på ett jäkla tryckasätt hela tiden. Roligt att se. Körde lite apportering med "bett" igår inomhus. Hon är så glad. Tror mitt upplägg om att sluta med varje dag med hela lydnadspass mm har gett effekt, Nu tycker hon att det är roligt med lite klicker, fotposition och mindre saker en stund på kvällen varannan kväll och mer riktig lydnadsträning eller alternativ knappt varannan kväll. "jag är en terrier, ingen brukshund" säger Irma till mig nu ;)
Dessa hundar. Skänker mig otroligt med kärlek. Jag kan ändå känna mig tillfreds med livet. Kanske ångrar jag det när Rakel blir borta 2 månader.... men den som lider mest av det blir Gustav. Han och Rakel trivs verkligen med varandra... men, framförallt, ja läre snabba på för innan Rakel ska paras i feb/mars 2011 ska jag hinna göra henne till grytchampion och ta vårt LP1. hoppas hon tar LPt i helgen.... stay in touch...
herregud...
Min lilla Rakel, åtta veckor på bilden, fyller snart 2 år.
och jag fascineras av hur en hund kan ha sån personlighet. Ser ni hur hon tittar i ögonvrån? Detta är FORTFARANDE den blick hon kan ge, som jag aldrig får från någon annan av bordrarna.. Min lilla älskling...
Vi har hunnit med litegrann, även om Irma av och till prioriterats efter vem som först skulle få valpar. Men två godkända GAS-prov och 2 förstapris i LK1 är inte illa pinkat. Diverse BIR-valp och annat finns också med i bagaget. Nu har hon börjat sprutas upp för rabies, Finländska grytprov ska hon startas på, i vinter väntar ett jaktprov i natur, viltspåren tar vi 2011 och utställning blir det väl också mer kontinuitet på 2011.
Min nästa stjärna har jag sagt att Rakel ska bli, och det står jag fortfarande för! Sen att hon är söt som socker, med ett av de finaste huvudena jag sett - i klass med Hillary!, och alltid är full av bus och upptåg gör henne bara än mer rolig. Bus varvas med galenskap - men denna hunden ger mig och många andra dagliga skratt.
J Bombax On Air (SE UCH Bombax Hera & Bombax Donizetti)
JAAAAAAAAAAA!
IRMA FÖRSTAPRIS OCH VINST I LK2 - 171,5 poäng!!!
RAKEL FÖRSTAPRIS OCH TREDJEPLATS I LK1 - 163 poäng!!!
Jag är glad, glad, glad och avslutade helgen med att bli tvåa på KM i hopp. Vann gjorde Helena med sin malanois, som är en largehund som tävlar i klass 3, så de förtjänade att vinna över lillIrma och mig!
Nästa helg blir det Skellefteå för ännu en lydnadstävling... Hemsidan är uppdaterad angående Irmas parning... kika in vettja! Två valpar bokade! www.kennelfirmanz.webs.com
Bryt ihop och kom igen...
Men visst blir man ledsen, de dagar Rakel inte alls känner för lydnad och man är 4,5 poäng från förstapris. Känns så onödigt... kunde hon inte bara haft 160 p så vi slapp åka ÄNNU en tävling bara för hon är på surhumör. Poäng på alla moment, bland annat en 9,5 på inkallning.... Men linförigheten surade hon SÅ INIHELVETE. Varje sväng med halt satte hon sig PÅ mina fötter... så slutade ju med en 6a.... ja, herregud, denna hund... Domaren påpekade dock på helhetsintrycket att de var en alert och pigg tik, men på fel humör. så. ja, på lördag smäller det igen. i Hudik fick jag efteranmäla! Så drömmen om LP1 på Rakel i höst lever kvar...
och sen var det Irma.... Kanonpoäng på allt utom fjärren, som blev konstig då hon la sig snett från början stackaren... så när hon la sig så blev de ju skitsvårt att komma upp, så hon var tvungen att rulla runt för att komma upp... DOCK hade hon kvar stjärten på samma ställe så hon fick en 6a... ahhahaha.. resten jättefina poäng, förutom Rutan som hon såklart nollade... de är vår grej nu. 145poäng med en nolla på rutan. De räcker med att hon kommer in i rutjäveln så har vi direkt ett förstapris. Nu börjar ja faktiskt tappa hoppet på riktigt. det är inte roligt när hon sumpar det VARJE gång. Hon gör liksom fria föl på 8,5-9 nu. det är HELT sjukt för att vara terrier av vad ja kan se på resultat annars...
men som rubriken säger... och Lisa alltid säger... bryt ihop och kom igen... även fast jag blir ledsen.. när jag vet att de kan... och denna ruta... går kanon på träning... men de har låst sig... och vi står still...
men vi kommer igen... kanske...
tänker dock skryta om vår Hillary.. som inte alls gillar konstgryten.. Men förra veckan gjorde ett riktigt fint förliggarjobb på 2 timmar.. och fick sin första grävling skjuten för sig.
och när jag sa till min Gustav i lördags då jag bröt ihop totalt för att Rakel missade.. o sa att de inte funkade nånting nu och att de var fan lika bra att ja la ner för jag är världens sämsta jäkla hunddomptör och tränare...
"du, vare inte du som för två helger sen gjorde ett fullpott grytprov med en tik som inte har nå jakt bakåt?"
- jo
"vare inte du som fixade fyra championat på Irma på 7 veckor?"
- jo
"dåså, du klarar ju detta.. är bara omständigheter... och för mig, är du alltid den duktiga på hundar. och jag beundrar dig oavsett om ni vinner varje lydnadstävling eller ej...."
Och nu, tar vi nya tag och laddar för nya tävlingar, och nya möjligheter.. Men ja känner att jag har SÅ mkt att bevisa för alla. och Rakel, jag unnar verkligen min älskade Rakel framgång efter all skit som sägs.
så tills nästa gång bryter vi ihop och kommer igen...
och ingen har sett nåt än...
Man ska vara ödmjuk...
Irma har fått köra en ruta inomhus idag, tränat lite fot och lite fjärrdirigering. Känns SÅ himla bra, nu hoppas jag på att vi fixar ett förstapris på lördag! tredje gången gillt heter det väl?
Irma blev också nertrimmad idag... och vilken tjej som kom fram! Hon har blivit SÅ mkt rödare på slutet när ja trimmar ner henne... nu är hon riktigt LYSANDE röd med tydliga svarta markeringar på sidan, så himla fin min lillgris!
Rakel nöts de lite lydnad med varje dag, idag blev de mkt ställande under gång och position vid inkallning. Rakel tycker nuförtiden att de är så FRUKTANSVÄRT roligt att gå fot, så hela tiden går hon med frambenen framför mig så att hon kan titta upp sådär snajsigt... Dock hade jag velat ha henne liiiiiite längre bak, men samtidigt så ser jag henne mkt bättre där framme. Så nu får hon vara där. Hon har fått en sån glädje i allt jobb nu, så vill inte trilskas med sånt som kan vara. Från att i våras vägrat resa sig från sättandet i positionen för att följa ett smidigt fot - till att idag småskutta bredvid för det är så ROLIGT! Vilken utveckling vi haft, mina fina hundar och jag i sommar...
Jag tror de var välbehövligt för mig och dem att ha en hel sommar ämnad för OSS. Även om de inte är några varje-dag-arbetare som en brukshund, så gav den träningen väldigt viktig kontinuitet. Varannan dag får de nu bara köra inspirationsgrejer; såsom target, initiativ (klicker men utan klicker) och snabbhet i lydnadsmoment. Varannan dag blir det lydnadspass ute. Och vilken skillnad i glädje, framförallt på Irma! Nu kutar hon som en idiot vid inkallning. Kastar sig upp o ner vid fjärren... man ska inte nöta sönder en terrier, ja tror det är trixet...
Och vad tillfreds Rakel blivit sen vi flyttade... medan jag pluggar kan hon i timmar ligga och sova i sängen med Irma. Så himla skönt... även om hon fortfarande har sin takter kvar av o till, och kastar bollar och busar för att å uppmärksamhet.
ärligt talat tror jag inte det var någon, som trodde eller förstod vad det skulle bli av Irma... Inte ens jag själv, även fast jag hela tiden haft målsättningar och drömmar. Jag sa ju när jag övertalade Bombax om att ja skulle få ta henne att jag skulle hålla på med allt möjligt.. men ja kände ju själv.. folk snackar så mkt.. men gör desto mindre... Jag hoppas att vi kan fortsätta hålla en tät kontakt med en kennel jag beundrar och respekterar oerhört. Mer kunnande inom en ras är svår att hitta!
Imorgon tror jag att jag ÄNTLIGEN får tillbaka min bil igen också. Det ska bli så skönt att kunna åka o träna och handla utan att tjafsa med cykel, ryggsäckar och annat trams. Framförallt är det en fördel att ja har bil om jag ska åka och tävla på lördag... även om det är i Umeå. Sen är det ledigt en helg, sen ska jag lite längre och tävla i Skellefteå, lydnad även då. Hoppas, så jävla innerligt, att Rakel får sitt LP1 då.
Med lite tankar avskrivna, och med två myssugna hundar i sängen ska jag nu slita mig från datorn och krypa ner med de två jag älskar mest i livet.
Jag hoppas att ni fortsätter följa med på våra äventyr...
vilar sig i form????
Nej nej, här vilar vi oss inte i form. Men någon agilitytävling startade vi inte på i helgen, då jag försöker dra upp farten nu för Irma med korta intensiva pass. Insåg när vi tävlade agility i Sundsvall att får vi lite mer fart så vinner vi iaf klass 1 för smallekipagen.. så de är det vi jobbar på nu, Helena! under tiden nöter vi lydnad!
(översättning: ja blev svinless när vi var SÅ jävla nära pinne o hon är så duktig på hindren men inte kutar utan bara lunkar runt att ja blev tvärförbannad o nöter fan i mig in fart fart fart i allt vi håller på med ;)
De blir lydnad till i vår, då Irma är redo för agility med FART igen! ;)
livet på Nydalahöjden...
vi försöker tagga inför tävling i helgen i lydnad för både damerna.. Rakel klass 1 och Irma klass 2... tyvärr har min bil gått sönder, så blir ingen träning på klubben utan vi nöter på här hemma till det är dags på lördag!
man glömmer fort...
Som idag... Som ja tjafsat med Rakel då hon går lös för att hon ska stanna i position i fot och inte "råka" gå sin lilla, inte fram alltså, men lilla lov fram till den ägare och hund vi möter. Idag, går vi på en liten stig/cykelväg... Hund kommer med husse... Här säger jag till Rakel. Rakel springer direkt in vid min vänster sida... går fint fot, tittar på matte. Och där och då. Bevisade hon att de finns förtröstan med det mesta man är missnöjd med... Rakels små lovar o släpp av kontakt har varit vår sån grej... men tamejtusan.. hon slutar inte att förvåna...
så idag ska jag njuta. njuta, njuta, njuta.
för de behöver man ibland, för att orka med all skit som ligger och skaver i ryggsäcken...
trodde aldrig jag skulle publicera det här...
Jag tappade luften. Drog långsamt in syret igen, samtidigt som tanken planterades hos mig. Borta. Tomheten slog mig i bröstet hårdare än ett knytnävsslag. Jag tappade synen. Det svartnade för ögonen och den enda tanken var Viktor. Älskade, älskade Viktor.
Efter sekunder eller minuter, då jag faktiskt inte minns en enda detalj. Började ljuset från lysrören i hallen förvilla mörkret som letat sig över mina näthinnor. Jag välkomnade det inte. Jag såg ingen utväg, ingen genväg. Inget ljus i världen kunde i den stunden leda mig någonstans. Det enda jag kände var hur jag tappade luften och samtidigt tappade mig själv.
Jag minns hur salt mina tårar smakade. Hur blöt min tröja var på natten då jag långsamt trädde den över huvudet för att få sova för natten… hur skakig mina fingrar var när jag skulle ta ur linserna ur mina rödsprängda ögon.
Jag har alltid velat spela hjälte. Hon som är osårbar. Hon som alltid får MVG på alla prov. Vinner alla oförberedda tester. Övervinner alla rädslor. Vågar mest. Orkar mest. Kämpar bäst. Men i den stunden de beskrev en hund för mig med två likformade bruna fläckar kring både ögonen… så struntade jag i alla vinster. Alla SM. Alla tävlingar. Alla människor. I den stunden tappade jag inte bara andan. Jag tappade all jävla tilltro till omvärlden. Jag tappade all känsla för medmänsklighet. Och framförallt tappade jag lusten att andas.
Jag sov inte den natten. Var och varannan minut började tårarna rinna… rinna för all sorg som värkte i bröstet värre än en känsla jag någonsin upplevt. Förlust är en tung känsla. En känsla som inte lämnar mycket utrymme till någonting annat än till hat. Varför just Tilda? Varför just älskade Tilda? Jag missunnade mig själv att sitta med två egna hundar då min älskade bror inte ens fick behålla sin enda… jag missunnade mig själv att andas. Jag missunnade mig själv att älska. Och varannan minut reste jag mig upp från kudden… lutade mig fram och kysste Irmas nos som om de var den sista gången.
Vakuumet låg runt mig som en mörk skugga… jag kände ingenting. Kände ingen glädje, inte sorg, ingen ork eller lust till att engagera mig i någonting.
Men aldrig har väl en förlust varit så tung. En skugga ligger bakom mig än idag. Och varje dag kommer tanken… varför vår älskade Tilda. Varje dag tappar jag andan, då smärtan letar sig in och gör sig påmind. Ingen människa förtjänar den smärta som förlust skapar.
Förlusten av en hund, helt olik någon annan, tog inte bara andan ur mig. Den sög ur all den livsglädje som fanns i bröstet… den sög ur varenda tanke på lycka. Den avsmalnade mitt synfält till minsta möjliga för att kunna gå rakt… stå upprätt.
Och trots att det snart gått ett år. Ett år sen någon ringer mig och säger att den lilla rufsiga vita hunden med två bruna, likformade cirklar runt ögonen ligger ihjälkörd på E4an strax söder om Söderhamn. Kommer jag aldrig att sluta tappa andan när jag tänker på den älskade, lilla vita hunden. På vår älskade, älskade Tilda.
