tänkte bara informera om att Rakel idag startade på ett till grytprov.. Hon har ju redan startat på 2, ett karaktär - som hon klarade. Ett anlgasprov som hon också klarade.... var ju rätt nervös för idag.. för klarade hon dagens prov så har hon bara sista i naturen kvar för att bli svensk grytjaktchampion. Men Rakel, har som sagt, visat sig bli en jäkla bra hund... startar henne, och hon går som en GUD! Duktig, hård, trycker på så grävlingen backar, visar stor skärpa, har ett rejält skall och kommer när jag kallar ut henne. Helt sanslöst. Fick bästa betyg på alla enskilda moment, och blev självklart också godkänd för dagen. Så jävla stolt, lycklig, glad och överraskad!

Extra roligt är det med Rakels bakgrund, med föräldrar som inte visar intresse alls för jakt/grytbiten... och sen kommer jag och Rakel. och hon bara dominerar där hon ställer upp...

Nu laddar vi för ett LP1 i oktober. Då kommer höstens lycka vara gjord, både för ägare och uppfödare tror jag :)

Det är ju egentligen helt fantastiskt att ha dessa hundar i mitt liv! Irma debuterade på agilitytävling och kom 3a av mycket smallhundar! hade det varit en till startande hade hon fått en pinne, (3 pinnar = uppflytt) surt men vi tar det nästa gång! :)

Rakel har fått tävla lydnad... slog på stort, kom trea av 15 ekipage med fina 175,5 poäng! Min bråkfia börjar utvecklas till en mycket duktig tjej! Gjorde någon småmiss här och var som hon kan SÅ mkt bättre, så det finns mer poäng att plocka helt klart!

Irma, älskade Irma... Nollade rutan.. IGEN! Jäkla skit! Men fick så underbara poäng... 10 på platsen, 9 på fritt följ, 10 på läggande, 8 på inkallande med ställande, 9a på apportering, 10 på hopp över hinder, 8,5 på fjärren och 8 på helheten... så jävla synd. trots nollning på rutan så fick vi ju 156 poäng. 4 ynka poäng från ett förstapris.. ibland känns de så jävla tröstlöst... jävla ruta! Nu ska vi lägga om lite taktik, irma SKA ha ett LP2, så äre bara. Och det tycker jag hennes poäng ger en hint om, iallafall...

Nu har jag också bokat in två lydnadstävlingar var åt båda två i oktober, en i Umeå och en i Skellefteå. Förhoppningsvis har Rakel sitt LP1 sen :) då vet jag en matte som kommer gråta glädjetårar iallafall!



Rakel har utvecklat mig otroligt mycket som instruktör för mina egna hundar. Hon har verkligen varit en hund som man fått tänka om kring träning med... hon är inte en sån man kan rycka och slita med i kopplet. hon behöver glädje, glädje glädje för att jobba och varje initiativ och framsteg ska föräras med extra mycket kärlek. Hon har otroligt mkt driv själv, men han inte varit riktigt mogen i huvudet utan kräver att man stöttar o peppar henne. Efter en rejäl omläggning av träningen har hon faktiskt tack vare den utvecklat ett fint och bra självförtroende som också gjort att hon jobbar kanonfint på tex grävling. Det är viktigt att komma ihåg när man nöter lydnad och egentligen all sorts hundträning, att det är individer man jobbar med. Och den teknik man tidigare använt för att uppnå öbskat resultat kanske inte alls funkar på nästa individ.. så mkt skitsnack jag hört folk kasta över Rakel. Att hon är si och så.. men ingen har gett henne en ärlig chans att utvecklas och möjlighet att växa på sig. Man blir väldigt bortskämd efter en sån som Irma. En riktigt kaxig brud med mkt skinn på näsan som är tuff i huvudet redan från början.... för mig är en sån hund väldigt enkel att få bra. De faller mig naturligt att bete mig på ett speciellt sätt med en sådan hund....

Men Rakel. Är kaxig, men hade inget sjävförtroende. kaxade med andra för att inte underkasta sig... och nu. igår hade jag mina två lösa som vanligt under kvällspinken... farandes ur skogen kommer plötsligt en rejäl jävla rottweilerhane på X antal kilo... Irma är självklar. Kommer in, sätter sig fot och ignorerar rottweilern... alltså, man måste se henne in action för att fatta vilken jävla bra hund hon är... Men jag fick lite magknip över Rakel.. hann tänka att nu blir det en Tilda här... (Tilda mötte en hanhund i skogen och sprang för livet... ut på E4an och dog)...

Men Rakel... tittade på mig, sänkte svansen för hanhunden... smög sig närmare mig när jag ropa "Rakel!" och satte sig fot bredvid Irma och ignorerade hans hårdhänta försök att buffa henne på magen och puppan... och just i den sekunden insåg jag. Att jag lyckats. Rakel kommer bli en kanonhund. Och jag tycker verkligen att hon och jag förtjänar det också. Att hon ska bli min nästa dam att tävla med och lyckas med. och jag hoppas att folk nu ska få upp ögonen för denna fantastiskt exteriört snygga, men också jävligt roliga och initiativrika tik :)

Vem möter mig med öppen famn, oavsett hur länge jag varit borta eller vad jag misslyckats med?
Vem skänker glädje outtröttligt trots dåliga dagar?
Vem ger mig den energi som gör mig stark, modig och lycklig?
Vem glädjs med mig i alla medgångar...
och sitter vid min sida i alla motgångar?

Den som älskar mig, för den jag är. Med bra och dåliga sidor. Starka och svaga dagar. I kärlek och i ensamhet.

Hade människorna varit med som hundarna, hade kärlek vid första ögonkastet fått en innebörd igen...

Jag har älskat Irma sedan jag visste att hon fanns i sin mammas mage. Och jag har älskat min Rakel sedan den dagen jag drog ur henne på tvären vid Hillarys förlossning.

dålig uppdatering, men jag har nu kommit upp till Umeå och bor o flyttlådor då jag får min lägenhet om 3 dagar! bor temporärt i ett annat rum till jag får mitt, jag ska en port bort, så de ska nog gå bra.

Hundarna verkar trivas och idag ska jag ha upprop, SÅ IDAG är dagen D. jag är faktiskt rätt nervös... mest för om det ska bli mkt tid i skolan, vill inte att hundarna ska få vara hemma själv med bara en lunchpromenad... men pratade med en tjej i korridoren som också läser till sjukgymnast men ligger en termin före mig och hon sa att det var väldigt blandat med hel- och halvdagar och inläsningsdagar så de ska nog bli bra!

väntas lydnadstävling för flickorna. Rakel ska premiära i klass 1, (hahahahahhahaha - hur ska det gå?!?!) och Irma ska premiära i klass 2. vi får helt enkelt se... den där FÖRBANNADE rutan. fan, den gör mig nervös... men, vi kör och ser hur det går helt enkelt!



den här damen är ett riktigt litet frö :) tur hon är söt! naturens lag antar jag...

och jag har testat mina två hundar på ensamhetsträning lösa. Irma lägger sig alltid i sängen o är där lugnt o tryggt.. men Rakel.. denna ständiga Rakel har haft en förmåga att springa runt,hämta leksaker, dryga sig med Irma.. o PLÖTSLIGT hitta en penna som är i tusen bitar när matte kommer tillbaka..

men idag. Stänger jag dörren, försvinner.. duschar i källaren, lagar mat, donar i köket.. o går tillslut upp på mitt rum igen för att hämta odågorna.. och vad möts jag av? två hundar som sover snällt i sängen, och fortsätter med det trots att matte kommer in i rummet... tårarna börja nästan rinna.. duktiga hundarna.. terriers är terriers, jag säger bara det. Det är inte ofta det kan vara lösa hur som helst. Men, kanske äntligen, 1,5 och 2,5 år har det lossnat.

Framförallt Rakel har blivit som en helt ny hund efter jag börjat köra på riktigt med henne nu. Rakel behöver tid, kräver mkt tid. Både för motion och hjärngympa. och nu börjar hon bli riktigt, riktigt bra.

trodde aldrig man kunde bli så glad som när man möter två sovandes borderterrier i en säng. när min förväntan var sönderbitet rum. men ibland förvånar dem. Umeå blir nog bra ändå :)

tänk vad lite beröm kan göra en människa glad.... Någon tycker att jag är duktig. och skriver ut det och säger det. "Frida, som spränger alla gränser gällande hundägande och hundprestation..." Sånt kan jag leva på i veckor.

Jag är bara en tjugoårig tjej som försöker ta tillvara på det fantastiska material jag fått chansen att ha hemma.... o jag ska ärligt säga, att IRMA är en kanonhund. men hon blev så kanon tack vare att hon var precis en sån hund som precis passa en matte FRIDA. smälter ihop som ying och yang.. som frida och irma.. ibland blir det så rätt....

och jag ska fortsätta visa hur rätt vi är för varandra. morgonen har jag spenderat med irma i sängen. luktar på henne. doftar underbart.
så rätt. hon äger mitt hjärta, det är bara så. hon har en plats ingen annan kan ta.

ni kommer få se stora förändringar här inom kort :)

Rakel och Irma debuterar ny lydnadsklass onsdag den 25 i Hudiksvall. Rakel i LK1 och Irma i LK2.
nu är det bara att köra poistiv träning, massa beröm och glädje fram till starten!

idag har jag anmält Irma till lydnadstävling i klass 2. HELVETE VAD NERVÖS JAG BLIR!!! ;)

Väntar på svar från Hudiksvall om jag får efteranmäla till dem också, då är de slutet av augusti debuten i tvåan blir.... så taggad! Irma gjorde ett kanonpass idag, vi körde allt utom rutan för de ska jag köra på klubben ikväll när vi ska åka in o träna. Hon gjorde SJUKT fina apporteringar!

Sprang viftandes på svansen och tog apporten, plocka snabbt upp den och sen sprang hon fort tillbaka o satte sig fot. De roliga nu är när hon viftar på svansen, det är inte konstigt att hon får så fina helhetsintryck för hon är ju SÅ jäkla söt när hon viftar på svansen... hela rumpan får liksom hänga med :)

Idag var vi och gick en långpromenad i elljusspåret på morgon, sen har vi träna lite lydnad jag och irma och jag och Rakel körde lite fjärrdirigering, fot och targetträning. :)

Nu ska hundarna få pusta ut någon timme innan vi drar till bruks för träning

Rakel tränas för klass 1 och Irma för klass 2. har tänkt debutera i nya klassen, för båda faktiskt, direkt efter jag flyttat upp till Umeå. ska börja kika runt o planera tävlingar då!!! äntligen!

Irma och jag ska debutera officiell agilitytävling den 28 augusti i Sundsvall.. en nervös matte hittas. Tur jag har bästa Lisa med mig som guidar o stöttar...

Hundarna och jag for till skogen imorse och var ute 2 h och plockade svamp och njöt. hittade bra med kantareller, det är trevligt!!! nöjda och förlåtna ska vi nu mysa ner oss i sängen efter en kväll med mat, efterrätt och mys hos Lisa och pojkarna... fan, va tungt det kommer bli utan mina fina hundvänner i Umeå....

i framtiden kommer jag att kunna titta tillbaka på den här resan. nu är det 22 timmar sen Irma klarade provet... och jag vaknar fortfarande till då och då... och inser lite.. att en sån här hund.. får man bara en gång.

och jag är så innerligt glad. Glad för duktiga Irma, glad för duktiga Rakel, glad för Irmas uppfödare som har haft en sån otrolig sommar i år med resultat som är outstanding.

Glad för att hemma i min säng, på min kudde. Ligger min lilla fina älskade Irma. lika glad o nöjd som alltid... lite sliten, efter grytprov och låång bilresa runt hela Norrlandskusten och över till Uleåborg. och jag blir så innerligt glad, då hon svarar upp på alla förväntingar och förhoppningar jag har på henne. Jag får bara en sån här hund en gång.

och jag har länge siat om hennes framtid. Magnificent, är nog rätt nära... ändå.

glädjs över våra framgångar, väl förunnat Irma och kennel Bombax. A50 och provbäst. 
SE J(G)CH FIN J(G)CH SE UCH SE VCH LP1 J Bombax Lemon Sherbet!!!

och det absolut bästa: You haven´t seen nothing yet! Vi har fler titlar att hämta.. det finns bara en Magnificent!

Mitt varmaste tack riktas till Kennel Bombax som jag kan lova tagit fram den bästa jävla borderterriern som funnits. Det finns inga gränser. herregud, vafan har vi gjort?



- SVENSK UTSTÄLLNINGSCHAMPION
- LP1
- SVENSK VILTSPÅRCHAMPION
- SVENSK GRYTCHAMPION, SPRÄNGARE
- FINSK GRYTCHAMPION

det kommer att vara tyst här några dagar nu. Jag åker till Finland i eftermiddag, och beroende på resultat kommer jag hem typ, lördag eller söndag!

Vid hemkomst kommer jag uppdatera med resultat.

Jag är såå sjukt jäkla taggad, och hoppas så innerligt att hon fixar detta.
Som de känns nu är det bara; klarar hon det här klarar hon allt.

Hoppas ni håller tummarna.... jag kommer tillbaka.

man kan skriva om alla hundiga saker. Alla träningar vi genomför, alla skratt dessa ger mig. All kärlek vi utbyter. Alla suckar Irma ger på morgon som värmer mitt mattehjärta mer än alla koppar te i världen. Rakels tokryck ute i sommarljumma kvällar... barkbitar som flyger då två små borderterriertikar kutar runt för att leka i ett ensamt elljusspår i sommarnatten...

Alla timmar med nötning på position av fot med Rakel. alla timmar av pussar på det lilla fjuniga skägget som sitter fast på Rakel.

Alla timmar med rutanträning för Irma. alla timmar vi ligger i sängen, och jag håller om de mest värdefulla jag har.

och nånstans mellan hoppas man få lite bekräftelse... på att de kan. man tävlar, tävlar och tävlar i allt som finns att tävla i. får ett championat, ett LP. en rosett... ett BIR...
men den enda känslan jag får är, Jag är inte nöjd.

Jag har så mkt mer att ge.... jag hoppas så innerligt att Irma fixar Finland i veckan.. och att hon sen fixar sitt naturprov i höst. kanske kan min själ få lite lugn... bli lite nöjd... jag vill visa MER MER MER nu, av det jag vet att hon kan. orkar inte vänta... ett jaktchampionat skulle stilla mitt sinne lite...

men iochförsig, nu har jag ju börja göra Rakel klar för start...

Jag ska fortsätta nöta ett tag till...

You haven´t seen nothing yet

En cykeltur imorse och lite lydnadsträning... hundarna är nöjda och matte njuter.

På bilden: J Bombax On Air "Rakel"

borde sova.. men ugglar lite. Njutit av Therese Alshammars sommarpratargrej... dock var de kanske ingen höjdare på det viset.. men hon är ju min gamla flickidol ändå!

Imorgon ska vi iväg och jaga lite gryt.. ska bli roligt.. Basse och Irma som ska få köra...

På kvällen är det grytprov i Regnsjö så ska dit med, får se hur det går....

Laddad för en trevlig morgondag i varje fall :)