Jag har blivit lite frälst i vinthundar.. Vet inte varför, spanat in flera olika raser under utställningar på senare tid och blir liksom bara mer o mer kär :)



Men sen äre ju frågan om det är en ras för mig.. Som vill jaga och vara ute i skogen och köra lite lydnad och ev agility? Njaaaääe.. Men fin ärom, speciellt whippet gillar jag :) Började nog med att jag träffade en saluki, och de gör man inte så ofta.. Sedan cyklade jag genom marma några veckor då jag passade mosters hundar - och då var det åtta stycken ute på en gård och sprang och lekte.. Och då såg jag ju till att träffa tjejen som hade dem - och gud vilka hundar! Jättemysiga! :)






(bild: signumwhippet.com)

Bombax Hera, även kallad bajsätarn, Gullan o Hillary tog idag sitt första cert! Det tackar vi för :)

Har jag berättat för er om världens bästa hund? Tusen gånger, minst. Men nu är det dags igen...

Jag minns fortfarande mitt första samtal till Kennel Bombax, då jag ringde till Monica för jag ville ha en hund.. På den tiden kände vi inte varann, jag visste vem hon var och hon visste vem min mamma var sådär.. Men jag ringde och sa att jag ville ha en hund, och då hon hade två valpkullar på gång fråga hon va jag skulle ha den till.. Jag hade sedan tidigare också spanat in Lukas, B Coque Rouge, så jag var väldigt sugen på en tik efter honom. Sagt och gjort. När valparna var fem veckor fick jag komma dit och titta.. DÅ blev jag såld. Där fanns världens minsta lilla kompakta fina tik med ett UNDERBART huvud. Sagt och gjort, den skulle jag ha tyckte Monica och Carl-Gunnar... Tre veckor senare, den 1a maj 2008 kom Monica upp till grytet och lämnade av min lilla gris.. Det var kärlek vid första ögonkastet.

2 dagar senare åkte jag iväg på simläger 2 veckor. När jag lämnade huset grinade jag och grinade, det kändes fruktansvärt att lämna bort min fina lilla tjej efter att bara ha spenderat 2 dagar tillsammans.

När jag äntligen kom hem igen blev Irma så himla lycklig.. Svansen gick i ett och jag pussade henne oavbrutet i flera timmar.. VI fann varandra från första stund.

Nu ska jag inte sitta och ljuga och hitta på här. irma var rent ut sagt vidrig när hon kom. Jag började med ligga.på.rygg träningen men det gillade hon inte.,.. MKT morr och naffs. När jag åkte ut och skulle visa henne för min kursledare sa han att jag skulle byta Irma mot Hillary - mammas tik - eftersom att jag och Hillary redan var uppe och tränade klass 1 lydnad medan han påstod att en sån där valp var omöjlig att hyffsa till...

Vid 6 månaders ålder sopade Irma banan med resten av kursdeltagarna då hon kunde kommandor Fot klockrent - även lös! Innan 1 års ålder kunde Irma alla moment i lydnadsklass 1 klockrent. Det enda som kränglar är apportering...

Vid 1,5 års ålder har hon nu två godkända grytjaktprov som sprängare (inte alla borderterriers som har de inte!!), tränat upp sig i lydnadsklass 2 och gör det med bravur. Driver rådjur och är världens sötaste. Jag kan ärligt säga att ingen jag träffat inte sagt att de är tamejfan den trevigaste hunden de träffat.
Irma går lös överallt. Kopplad endast vid enstaka tillf'ällen.
Kan gå lös i möte med andra hundar utan att jag ens behöver bry mig. Hon vet att hon ibte får gå dot så jag behöver inte ens säga något.
Kan 46743 miljardetr olika tips och trix.

EN sån hund som irma kommer jag aldrig kunna få igen. Hon är mänsklig, det går att prata med henne i vanlig ton och hon fattar vad som ska göras.
och de där lilla ansiktet är det sötaste som nå¨gonsin har funnits på denna jord.

Folk slåss om vem som ska få passa henne de få gånger jag behöver hundvakt.

och de roligaste av allt är att nu senast när vi skulle göra prov på grytet ska alla hundar vägas och mätas och donas med först.. Så jag och Irma står där i kön, ja pratar med henne och hon viftar på sin lilla svans (läs: rumpa) och då blir det min tur. Alla andra hundar jollar sig så man får hålla dem för att mäta och väga.. Blir inte riktigt bra då va?
Irma lyfts upp på bordet, jag säger stå och då ställer hon sig. Sedan kan man i lugn olch ro väga och mäta utan problem... Ska jag behöva säga att gubbarna + domare blev fruktansvärt impad???

Och ja... hon har varit i en fruktansvärd trotsålder de senaste månaderna.. Jag har kunnat krevera för hon vägrat så mkt. Men de har liksom varit att hon inte lyssnat på sitt första gången osv.
Så många som klagade över att jag tog med min lilla 5 månaders valp på fortsättningskurs - men vet ni - fan vad alla höll käften när irma utklassade hela gänget.. Då hade de andra ändå lite vana med andra hundar eftersom att de hade gått nybörjar kursen innan.. Den gjorde jag och Irma på kennel Blue BAdgers bakgård medan jag var kennelflicka där på sommaren.

Om någon frågar mig vad jag värderar högst i hela världen så är det Irma. och min lilla Rakel. Rakel, mitt yrväder och bustroll. Men som faktiskt börjat skärpa till sig och nu r riktigt duktig i lydnad. Och sen är de ju så att jag kanske ha andra krav. Rakel kan ju redan gå lös överallt och är duktig så. men jag vill ha det ett steg till.

Så om någon inte förstod om varför jag blev så ledsen över Tilda. så är det på grund av detta... Man jobbar och jobbar och jobbar med dem. OCh man får sådana resultat. och en hund de är en investering för livet. Man har ingen annan som ställer upp i sådan grad som en hund gör.

Och folk snackar skit och säger att jag slår mina hundar och så vidare. Skitsnack. Irma och Rakel är både uppfostrade på så sätt att jag har använt ett skarpt nej när de gör fel. När de bitit i skor osv har jag tagit dom i örat och lagt dem på rygg. Men JAG SKULLE ALDRIG SLÅ MINA HUNDAR I HELA MITT LIV. ALDRIG!
Mina hundar får i princip 95 % uppmuntran och beröm och 5 % skäll. Och ni som träffat Irma ser hur resultatet av en sådan hund blir - lyckat.
Och en hund som blir slagen skulle aldrig vara så glada och framåt som mina hundar är.. SÅ nu vet ni.

Tack än en gång, Monica och Carl-Gunnar att jag fick ta er bästa hund! Synd för er att jag fick henne :)

Kom glädjen, en sväng... Irma klarade sitt ANDRA grytanlagsprov.. Som godkänd sprängare!! Nu är det "bara" naturgryt kvar..

och det är lite tomt här nu. Förlåt.
Försöker vara glad men just nu känns allt bara jobbigt.. Jobbar, jobbar jobbar. Simhallen, Rådhuset och med mina två småhundar. Just nu är det hundarna som håller humöret uppe..
Ska deppa ett tag till. Sen ska jag bli glad igen.. tror jag.

känns så inihelvete ont. det gör så jävla jävla ont. jag vet fan inte var jag ska ta vägen.
1 år gammal och nu är hon död.

jag vet inte hur jag ska känna. Jag kan inte andas, det går inte att se klart...
jag älska Tilda så mkt, hon var inte en hund. Jag var hennes faster. hon var fasters lilla tjej. lillhjärtat.

En gång i hela hennes liv bestämmer hon sig för att springa på omvägar. Hon har gått lös i stan med mig innan. Och nu långt in på skogen sticker hon iväg och sen ringer dom och då är hon överkörd.

det gör så jävla ont och det går inte att fatta, fyfan. Lilla tilda. Viktor har gjort henne till en av de trevligaste hundarna ¨någonsin. Hon kunde göra allt. Lydnad, agility, sök, freestyle. Hon var så jävla duktig. Och jag skulle träna spår med henne idag. och hon skulle få träna gryt. hon hade så mycket kvar att göra... hon var 1 år och hade hela livet framför sig. och nu finns hon inte längre.
JAg får inte pussa henne på de lilla fjantiga skägget, inte ropa hångel och nån kommer farandes och pussar upp en, aldrig mer se henne skrika av lycka när hon kommer hem och träffar Rakel..
aldrig mer ta upp henne i famnen och säga hej fasters gullTilda.

Det är fan inte hundar det handlar om, för mig är det mina barn. och jag värderar de som människor. men jag trodde aldrig att jag skulle ha såhär jävla ont i hjärtat...
och i veckan lärde hon sig fot. äntligen.

Men de säger jag, när den där uppe vem de nu än är bestämde sig för att skaffa hund förstår jag att den personen ville ha Tilda. för Viktor har verkligen lagt ner all tid och kärlek i världen på henne. Vem skulle inte vilja ha världens sötaste lilla vita lilltuss som apporterar allt från bollar till stora jävla björkstockar.

Nu känns det bara som att jag inte kan tänka eller göra någonting. Var ska man ta vägen? och hur hanterar man 4 bordrar som kommer och man bara väntar på den sista lilla vita. och hon kommer inte...

Det gör så jävla ont, det här unnar jag inte min värsta fiende. Mycket får hända, mycket får ske. Men om man tar ifrån mig mina hundar då rämnar världen. på riktigt.

vårt internet har vart borta i över två veckor. sjukt länge! har ju internet på jobbet men där vill jag ju inte sitta och skriva här :) jag har fullt upp, med allt. Två kurser i veckan, och idag är det redje gången för Rakel :) hon är sur - som fan - men det går bättre och bättre. Hon har även lärt sig att slicka sig om munnen på kommando - ganska kul grej :)

Irmas trotsålder är värre än värst, så det blir typ kommando - hund skiter i matte - skäll - kommando - hund lyder matte. Störande när hon har varit klockren på allt tidigare. Men det ger sig, vissa dagar går det bättre osv. Egentlkigen ska jag inte klaga. det går fortfarande att ha henne lös överallt. Hon larvar sig mest när vi går viltspår och nä'r vi kör rena lydnadspass med fot och grejer på plan.
Fjärrdirigeringen går iaf mkt bra! förr larva hon sig med att om man sa sitt och sen ligg så gjorde hon det där borta där man lagt henne , men sen när man sa sitt igen - då sprang hon till min sida och satte sig fot... Men nu, ja funkar det bra!
Nu sa jag snart ut och gå en rejäl sväng med alla (4 vovvar).. Bror ska skicka hit sin parson som jag ska lära fot medan han är i Stockholm och jobbar.
hörs!

Hittade en gammal bild idag.. det här är vår första borderterrier, Blue Badgers Aslan. hade glömt bort att han var såhär liten... gullegullebasse :)

imorgon drar jag tillUppsala med mamma och ska träffa Monica med flera.. jättemysigt! Sen på söndag ska jag och ställa båda mina flickor i Vallentuna. :)

efter vissa påtryckningar, (eller jag har snarare fått tummen ur om ni förstår) så har jag och irma börjat träns viltspår. Idag har hon gått ännu ett spår, med två vinklar på ett spår på cirka 150 m. Det går jättebra! Nu ska jag inte göra något imorgon! Men på fredag ska jag lägga ett på 200 m typ och då göra ett riktigt bloduppehåll. Spännade :)

Det är kul när det går bra.. Jag har en målsättning och att få irma till att bli Årets Jaktborder.. så ska försöka hitta något mer grytprov nu också...
Just nu sparas pengar till körkort och hundintresset :9 tur att jag har jobb :)

igår blev det 5 km löpning för min del, men hur mkt hundarna kuta egentligen... det måste blitt uppåt en mil. Rakel är som en jävla greyhound att släppa, hon springer i full fart, vänder moch söker upp mig och sen sticker hon igen! bra motion och bra skogsträning!
igår kväll åkte vi till hundklubben och tränade inkallning och agility i 2 h. det var lite lugnt sen på kvällen :)
imorse tog jag fram två klövar så nu ska jag bara duscha sen ska jag ut i skogen och lägga spår till Irma och Viktors Tilda. sen ska jag gå dom när han kommer hem från jobbet!

Nu på morgon tog jag och Malin samma runda som igår i skogen och nu blev hundarna galen när de såg oss dra på skorna.. de fattar vad de handlar om - råkuta!

Idag går jag bara och ler :)

tack http://bluebadgers.se för bilden

okej, morgonen började med sovmorgon för Irma.. sen fick hon en liten lätt massage, sedan mat, (fick 0,3 dl extra nu på morgon)... Sen fick hon sitta i hundgården medan jag och Viktor var ute och gick en timme med de andra. Nu när jag kom tillbaka gick jag och doppa henne i poolen och svalka av henne - sjukt varmt ute! - och nu har jag stängt in henne i bur så att hon sover en stund. Som gammal elitidrottare så tror jag ändå på att uppladdning är viktigt, även för hundar. Så jag tänker prova såhär. Sedan innan jag släpper in henne ska hon få dricka vatten, få massa pepp sedan sköljer jag av henne med ljummet vatten. Då vet Irma - nu jävlar gäller det!

imorgon gäller det! TAGGAD TILL TUSEN!

En sak har jag väldiga problem med med mina hundar. Tidigare hade jag en pudel som inte alls klarar av att vara ensam, han tog jag när han  var 3 månader och då min storasysyter också hade en hund hade han ju sällskap av den när jag var borta. När syrrans hund sedan dog hade min Pudel väldiga problem när han blev lämnad. typ, tugga på sig själv och var i princip apatisk när jag kom hem.
detta trots att jag övade honom mkt på att kunna vara hemma utan syrrans hund. Men det gick inte oavsett.

Nu till Irma; det har gått jättebra och ju mer lydnad jag märkt att vi har tränat - alltså ju längre upp i klasserna vi hgar kommit - detso bättre funkar det att lämna henne 2-3 h när jag är i skolan.

Häromdagen kom jag på att det är ju även dags att börja vänja Rakel vid att man ibland kan få vara ensam utan irma. Knöt henne vid fotbollsplan när jag var 30 m bort och tränade med Irma. Hon la sig och jag såg ju henne från där jag stod och tänkte att det här var ju kanon, hon är lugn sansad och klarar det här bra. Men när jag kom tillbaka efter 5 minuter, då bara låg hon och såg helt förstörd ut. och jag fick sånt jävla dåligt samvete.. Men då insåg jag också att jag måste verkligen ta tag i att Rakel ska vara ensam inne 10 min... då och då.. Men det är klart, sen jag hämtade henne i Uppsala har hon varit ensam en timme ibland.. Men då har alltid Irma varit med..
Jag är så fäst vid hundarna också att det är liksom jobbigt att lämna dem ensam n'r jag egentligen inte behöver.. men för att kunna lämna dem sen måste de ju bli tränade på de?
Fattar ni mitt dilemma? :)

Jag hoppas också att Rakel får än mer lite självförtroende genom att vi ska gå en till lydnadskurs nu.. den som lever får se..

sjukt varmt ute idag! men vid 12 var jag rastlös så då tog jag med mig Irma och Viktors parson Tilda på en långrunda. Sprang först 5 km sen gick vi 5 km efter det... Tilda blev lite trött, men hon fick bada mitt i innan vi gick sista biten! Nu har vi kommit in och de ligger och sover och snarkar - båda två :)

Det är ett bra område Söderala där jag bor eftersom att det finns mycket skog och liknande. men idag när vi var ute så var det ju såklart ett får som smitit så jag var tvungen att koppla Irma för hon trodde tydligen att det var en muterad grävling eller nåt...

Igår var vi ute 2 h i skogen och plocka blåbär,. jag och mamma... Hitta litegrann, men roligast var n'r vi kom fram till tjärnen och Rakel och Tilda badade och simmade som idioter.
Jag övningskör för fullt och det går framåt hela tiden! jag längtar tills jag får körkort!

Utställningsmässigt nu ska jag ställa i Vallentuna om 23 aug, sedan Högbo och sedan Sundsvall i oktober. Till helgen ska jag släppa Irma på grytprov och den 15e ska jag åka till Järvsö och Hillary och Irma ska få göra MH-test! Mycket hund på gång! Roligt!


Viktors Tilda

aaaaaaaaa, redan nervös som in i bhomben! På lördag ska Irma starta på sitt första anlagsprov i gryt. Min lilla gris.. jag kommer hålla alla tummar och jag har!

Historien om Rakel-Spektakel, Bombax On Air, som springer som en illbatting här om dagarna. Jag borde precis som Emil i Lönnebergas mamma skriva ner allt i en bok.. men så mkt pengar har jag inte att jag jhar råd att köpa nya böcker hela tiden... :)
Igår stod ja och stekte korv i godan ro... och då måste man ju röra om i korvarna och det gör jag så lugnt poch försiktigt... Rakel ligger i godan ro neranför mig ochg sover och snarkar... plötsligt råkar jag tappa en korv och naturligtvis råkar den hoppas precis framför näsan på min sovande Rakel som såklart vaknar snabbt och slukar den lilla korvbiten...
Till det roliga: efter det fick Rakel för sig att det ramla korvar från himlen. fr efter detta slutade hon att sova och istället gick hon konstant runt i köket med nosen mot taket och leta efter korvar som TYDLIGEN hade börjat ramla ner från taket... de såg så himla roligt ut när hon travade runt där och trodde att det skulle komma något så jag bara stod och skrattade konstant...

Annnars så ska jag till Göteborg idag och gå på konsert imorgon. Så Irma är hon Hasse, min kursledare, och han ska passa henne åt mig. Rakel får vara hos min mamma..
Den 18 augusti börjar jag i lydnadskurs 2 med Irma, sen är hon klar!!!!! inte ens 2 år gammal! :)
och den 20 augusti ska jag gå fortsättningskurs med Rakel vilket innebär att om det gå¨r så bra som med Irma så kommer Rakel i oktober att kunna fot! Jag längtar! :)

jaha, klockan är 08.47 och jag tänker stiga up.. Lilla Rakel blir lycklig, voftar på svansen och pussas som om att "vi har inte synts på flera timmar mamma", sen börjar turbon hos min lilla "tyska border". Irma däremot, hon ligger bredvid mig på en kudde. Jag stryker lite på henne och säger mammas lilla älskling och pussar och donar på nosen, (som för övrigt är världens finaste) va får man tillbaka? En hund som viftar lite på svansen men snabbt vänder bort hela huvudet åt andra hållet...
och sen somnar om!
Sjukt störande, sedan vägrar hon lämna sängen.. så jag gör mig klar, går ut med Rakel första morgonsvängen, gör hundmat, äter furkost.. och fortfarande kommer ingen ner ifrån mitt rum.

Från 10.00 och senare kan man gå upp och hämta henne, och då följer hon med ut. jag släpper ut henne. Hon går inte ens ner från hela trappen, utan lägger sig på tredje trappsteget, sträcker ut sig i solen och säger "uiiimhmmnn". happ, nu är det dags att sova frukost. Hon har ju säkert varit vaken 1 minut.
hundracka.

Det  är så skönt att vara ensam hemma. Jag känner mer och mer att det verkligen är dags att flytta bort, bort från mamma och pappa och till något eget. Oavsett jur bra saker än går, när man är 19 vill man bestämma helt själv. Inte ha några som tycker och tänker om allt.

Rakel spektakel är ett yrväder, men jäklar vilken perosnlighet. Hon viftar konstant på svansen förutom nä'r hon ska lära sig fot. då hatar hon mig på riktigt. Hon är galen i skogen och vill bara jaga upp allting. jag hoppas inte svanar är fridlyst ;) närå, men stoppar jag henne inte jagar hon svanarna ut i vattnet. Detta blir min nästa grytchampion. Irma ska vara min första. Irma ja, hon ä'r bara ledsen moch sur nu n'r vi inte är grytet. Ligger i soffan eller sängen opch tycker synd om sig själv :) Mina fina hundar.

Dagens tanke: hur kan man älska en hund så mycket att det gör ont i hjärtat och man ibland får tårar i ögonen när man tittar på dem? det måste vara något med dessa bordrar alltså.

och imorgon ställs B. Lemon Sherbet i Alfta! Håll era tummaR!