Är väldigt mkt nytt på ingång i mitt hundliv - varav väldigt mycket är positivt! Tänkte dra genom lite här så man får lite koll...

- jag försöker komma igenom all litteratur så att jag kan skriva provet för jägarexamen i maj. VIll gärna ha detta klart så jag kanske kan skjuta upp i sommar, vill ha massa jakttimmar på hundarna mina och just nu blir det NOLL!!
 
- nästa vecka börjar jag att utbilda mig till agilityinstruktör för Brukshundklubben. Förhoppningsvis får jag sedan gå vidare till lydnadsinstruktör också, men i maj är min utbildning klar och jag är agilityinstruktör iallafall.

- Söndagar går jag och irma och kör agility 2 h i ett ridhus med massa härligt folk från Bruks.

- i mars drar jag och Smilla igång med en lydnadskurs, fortsättning. Där man lär dem fot t ex

- sen såklart varje dag får alla lite egen tid, med lydnadsträning eller träna lite fjantiga trick. Smilla och Rakel tränar att skälla och jobba på grävlings- och rävskinn. De två tränar också apportering med tyngd inför grytsäsongen.

Vad som är tydligt är att vi längtar till vår, då Irma ska starta sin första agilitytävling (mattes första också, PANIK!), Rakel & Smilla ska köras in i gryt för att förhoppningsvis iaf Smilla ska vara klar grytchampion i vinter.

Irma och jag ska till Finland också på sommaren för att starta Irma på ett grytprov där också.

Sedan så fort snön smält ska också Rakel och Smilla tränas upp i viltspår, Irma ska bara gå sina prov.

Det som blir bra så fort snön smält är också att då kommer agilityhindren stå framme hela tiden på klubben.. Nu kan vi bara köra på söndagar för det är bara då det är bokat och vi kan vara inne i ridhuset! :/

GE OSS VÅR! och gärna lite tur inför hundarnas grytprov som sprängare ;)

Begreppet kamphund är egentligen ingenting jag tror på. Alla hundraser, från pudel till amstaff kan bli riktigt elaka hundar om man behandlar dom på fel sätt.
Att sedan just amstaff, staffordshire och liknande hundar mer och mer blir framavlad av VISSA människor till att vara duktig i kamp och vara väl förberedd på att bita ihjäl andra hundar är skrämmande. Men, att folk skriker i högan sky för att någon skaffat en amstaff tycker jag är åt helvete. En bra hundögare kan få en amstaff lika lydig som en golden eller labbe. ALLT handlar om hantering. Jag har mött hundägare till borderterrier, min ras, som jag aldrig hade låtit mina hundar hälsa på.

Samtidigt har en av mina numer bästa kompisar en amstaffblandras som görna får vara och leka med mina hundar. Det handlar om uppfostran och att man som hundägare ser till att ha bra pli på sina egna hundar.

Att sedan alla tror att jag ljuger när jag kommer med min lilla Irma, som går lös jämt, på 32 cm, och säger att hon är en jakthund. Nää, skrattar dom. Hon kanske klarar ett viltspår.
Det är ingen som förstår att i en liten hunds kropp finns lika mycket dådkraft och kämpaglöd som hos stora hundraser - låt oss säga vorsteh, munsterländer och stövare.

Att en hund på 5 kg går ner i ett gryt på 15 gånger 18 cm, där det är kolsvart, och sedan kämpar med ett jävla skall och tryck för att få ut en grävling/räv som är MYCKET större än hunden själv. Det kallar jag jakthund. Det är inte alla som skulle klara det. och tyvärr får inte Irma jaga så ycket som jag vill ÄN, eftersom att jag inte tagit klar min jägarexamen.. men så fort den är klar, då ska det bli mycket mycket mer. För fan, det är jäkla roligt att se min lilla skitgris som liggr i soffan och glassar, bli till något nytt. En jaktmaskin som bara vill döda och jaga något. Fascinerande. Samtidigt som min lilla Irmasork völdigt gärna ligger i soffan med matte och kikar film.
uppfostran, var det ja...

när det är uppförstlut konstant i flera veckor och man bara känner att orken sinar. Då är det bara att sätta sig ner i sängen en stund, lägga sig tillrätta och ropa på tjejerna. Irma hoppar upp försiktigt, viftar försiktigt på svansen och kryper ner via mitt ansikte in under täcket. Rakel kutar upp, springer 57865783 varv i sängen innan hon lägger sig till ro under täcket hon också. Smilla hämtar 785972589 leksaker, innan hon inser att vi ska MYYYYYSA!! och hoppar upp på nattduksbordet för att sedan försiktigt smyga upp i sängen.

Tre olika viljor, tre helt olika temperament.
Irma med sin sanslösa tjurighet, men så tillgiven att hälften vore underbart. Det vackraste ansiktet på jorden och luktar så gott som ingen annan.
Rakel med sina tokrus, dampanfall och grisgrymtar. Att hundar ska sova middag är för henne ett okänt begrepp, för Rakel är det full fart som gäller.
Och sen är det Smilla. Min fina gulliga översociala fem-månaders lillgris som är så underbar att man får tårar i ögonen. Världens tjockaste dubbelhaka, små pepparkornsögon och en arbetarglädje som slår det mesta.

Min fina älskade flock. Det är hundar, jag vet, men det är tamejfan sanslöst hur mycket de lyser upp livet för en. När jag först skaffade border trodde jag inte på allas ord om att "har man en måste man skaffa en till", men det stämmer.

Och även fast du biter sönder saker Rakel, och du Smilla är dryg ibland när du ALLTID ska sitta i knä och Irma vägrar gå viltspår och precis när vi börjar närma oss klöven tjurar ihop och sätter sig och matte tror att hon ska dö för hon är så förbannad.
Så är ni ändå så jäkla duktiga och snälla. Så, det finns inga ord.
Och vill ni ha en bra hund, köp en border.
Det finns ingen bättre ras, och det är helt sant.