Börjar ju faktiskt dra igång så smått... har rätt roliga grejer på gång i helgen, men tänker hålla låg profil ifall de inte går vägen. Går det dock vägen vet jag någon som kommer gråta glädjetårar, tycker fan att jag behöver lite medvind just nu - sådeså!

Bokade precis in en agilitytävlingshelg i Luleå februari, ska bli himla roligt.... oroar mig dock lite över hundarnas form, skola, jobb och ett andra jobb gör att de har vart svårt att kunna vara med på inomhusträningarna i vinter och de visar sig ju såklart på tävling.... Sist vi tränade gick de ju ändå bra, men jag önskar jag hade lite fler timmar på dygnet... Rakel måste få rutin på sitt slalom och hon behöver också tränas å att tävla, hon blir så fruktansvärt hetsig av att folk tittar på henne.... Så de är ju liksom läge att ta varje chans man får.... Irma var helgalen sist, och just de skrämmer mig lite också. Hon var som skjuten ur en kanon, och jag känner inte att jag har riktig koll på henne när hon blir så. De gör också att hennes ovana att ha sån fart i agilityn lyser igenom och hon missar lätt portar och låser hon sig på en tunnelöppning efter ett hopp finns det inte en chans att jag kan plocka bort henne från den.... Men men. Man får göra det bästa av situationen, sommartid är ju den riktiga säsongen, men de kan ändå vara kul att få köra någonting nu också...

Jag har också preliminärt bokat in en freestyletävling, men vi får se hur de blir. Blir så jävla mycket körande på helgerna och jag har också en tävlingsledarutbildning för lydnad jag ska gå, varav de är svårt att köra emellan.

Nu tycker jag ni ska hålla tummarna för mig i helgen!

igår var ingen bra dag. Åkte ner på stan med G, hyrde tre filmer och köpte sushi, åkte hem och la ner mig och hundarna i soffan och gjorde inget mer.

idag togs det nya tag, ut på morgonen och gick långrunda med hundarna. Fick sällskap av en jobbarkompis och hennes ungar... Stina, 5 år, är en fantastisk söt tösabit och hon gick längst fram och pratade... till en början svarade jag på det mesta, men insåg till slut, efter några pikar av hennes mamma, att hon nog inte var ute efter ett svar. Hon gillar bara att prata. Gojäntan gav mig en redig kram när jag kom, hon är såld i hundarna och det är även hennes syskon. Lyckligt lottad som har såna fina hundvakter upphittad även här i Umeå.



Efter en fin promenad i dåligt packade skoterspår, jäste hundarna ner sig rejält medan jag fick äta lite risgrynsgröt till lunch...


de hade badat i snön och blev väl lite kall om snipporna... men Stina bäddade om dem rejält så de tinade upp fort...

Sen åkte jag hem och spontanbjöd finaste Kvick och Oskar på potatisgratäng och tjälknul, efter det packade jag in Irma och Rakel i bilen för agilityträning i inomhuslokalen i två timmar. Irma gick värre än en skållad råtta (!!! DUKTIG TJEJ) och fantastiska Rakel har verkligen börjar fatta grejen nu.. det blir liksom roligare med agility om hunden inte bara tar hindren utan också är LITE följsam. Något som kanske inte riktigt har varit Rakels grej.

Till sist hamnar jag ändå i känslan av, att de är tur jag har mina fina hundar. Folk ska tjafsa huruvida man får eller skapar sina hundar. Jag tror att de har en viss ryggsäck, precis som oss människor, men att i rätta händer kan de flesta hundar blomma ut till liljor. De behöver bara mindre (Irma) eller mer (Rakel) tid innan man riktigt kommit på hur man ska vattna på dem, för att på bästa sätt tajma när blomman ska slå ut.

Rut, min lilla hjärtehund, går så fint på lydnaden. I veckan gjorde hon för första gången en egen ingång i fin fotposition. Känns fantastiskt, att de vi så länge tränat på i mikrodelar, äntligen fallit på plats i liten terrierhjärna.

Min fina flock.

Är inte riktigt på topp i livet. En god vän, med en hel familj kvar i livet som också är goda vänner till mig, avled i veckan. Känns ledsamt, så ledsamt och livet känns så fruktansvärt - på många sätt. Fina människor, och framförallt vänner, växer inte på träd. Det här var en människa vilken har varit en stor förebild för mig i hunderiet och denne har heller inte varit snål på fantastiska historier och skänkt mig mycket skratt och glädje. Ulf och hans familj har passat mina hundar, och för dem som känner mig så förstår ni då vilken otrolig tillit jag känt till honom och resten av familjen.

Det känns overkligt att livet fortsätter rulla på, har denna vecka blivit mycket tårar och mycket orkeslöshet. Igår kväll tog jag med mig hundarna och sambo ut på en långpromenad på 1 timme och 40 minuter, och den friska luften gjorde oss gott. Imorse drog jag ut igen, en runda på 2 timmar och 45 minuter. Efter de kom vi hem och hundarna och jag rådde om varandra i soffan i lugn och ro. Jobbiga tankar kommer och går, men man får helt enkelt försöka aktivera sig... då känns de lättare stundvis. Avslutade soffvilan med träning för hundarna... Rakel tränar freestyle inför debuten, Rut tränade lydnad inför debuten och Irma fick köra lite allt-i-allo. Det ger glädje små stunder åtminstone, att se utvecklingen på mina fina hundar.

Nu blir resten av kvällen lugn. Vi behöver det.
Jag hoppas också att ni har förståelse på lite sämre uppdatering.
Jag kommer återkomma. När klumpen i magen lossnat lite.