mellan flytten och kärleken...

finns där två små hundar. Och jag sa att jag skulle ta steget att förändra mitt liv när jag flyttade. Och jag känner att jag verkligen tagit det steget nu. Irma ska paras, och vi ska få bebisar här hemma.. Rakel ska paras och få bebisar. Blir lugnt med hundträning efter jul och ett par månader framåt alltså... Det kanske är nyttigt... Men när jag släppte "bomben" för Gustav igår, att Rakel ska iväg och bo hos uppfödaren och ha valpar och vara borta lite mer än 2 månader... Då tyckte han som inte riktigt att det var riktigt rätt. "Men, hur länge ska hon vara borta sa du????!?"... 2 månader.... det känns lite tungt, men jag har samtidigt ställt in mig på det.

Rakel kan jag lämna bort, en gång. Dock inte utan lite ångest. Men ja måste skärpa mig. Men Irma, hon får stanna på hemmaplan och vara med sin mamma... mamma får vara med sin Irma...

Förövrigt drev Rakel och Irma katt igår... igen. jävla dumma katter som ligger och lurar när vi är ute och går i mörkret sent på kvällen. Katten springer, Irma och Rakel springer efter. Jag ryter NEJ och Irma - fattar nu att det faktiskt var Irma, ändrade förhållanden nu - tvärnitade och tittade bara lite åt kattens, och Rakels som då förstås inte stannade, håll. Sen kom hon kutande tillbaka. Efter 4 riktigt elaka jävla nej syntes Rakel fortfarande inte till. Och då hade hon sprungit över vägen där det är 50. Så matte var väl sådär nöjd. Men plötsligt ser jag henne komma tillbaka, ställa sig MITT på vägen dumfan, och tittar åt katten,åt matte, åt katten, åt matte. Jag är förbannad, ryter nej igen och säger allvarligt att NU du, kommer du tillbaka. Efter ett tag kom hon lommades. Bett i örat och lite rytande senare vare någon som gick fot HELA vägen tillbaka hem. Rakel är en kortdrivande hund, det vet jag... Ska släppa henne på lite rådjursjakt... det kan vara nyttigt för henne tror jag!

Irma har blivit en ny hund sen vi flyttade. Glad, glad, arbetsvillig och på ett jäkla tryckasätt hela tiden. Roligt att se. Körde lite apportering med "bett" igår inomhus. Hon är så glad. Tror mitt upplägg om att sluta med varje dag med hela lydnadspass mm har gett effekt, Nu tycker hon att det är roligt med lite klicker, fotposition och mindre saker en stund på kvällen varannan kväll och mer riktig lydnadsträning eller alternativ knappt varannan kväll. "jag är en terrier, ingen brukshund" säger Irma till mig nu ;)



Dessa hundar. Skänker mig otroligt med kärlek. Jag kan ändå känna mig tillfreds med livet. Kanske ångrar jag det när Rakel blir borta 2 månader.... men den som lider mest av det blir Gustav. Han och Rakel trivs verkligen med varandra... men, framförallt, ja läre snabba på för innan Rakel ska paras i feb/mars 2011 ska jag hinna göra henne till grytchampion och ta vårt LP1. hoppas hon tar LPt i helgen.... stay in touch...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0