denna Irma...

Jag tror att ingen kan missuppfatta det faktum att Irma är just min hund. En blick räcker. Jag kan sitta tyst, och se i ögonvrån hur Irma vaknar, lyfter sitt lilla huvud, tittar på mig o viftar på svansen. jag behöver inte prata, inte titta. Vi är i symbios. Hon är en på miljonen, det finaste jag har. Och jag älskar henne så mycket att det gör ont i hjärtat.

-

Irma går liksom inte med på vilken behandling som helst. Klappar, prat, godispock rör henne inte ryggen om det inte är från rätt person. och de är väldigt få personer som får chansen att vara den rätta personen. har jag sagt någonting till henne struntar hon förövrigt i allt godis och pock i världen. Hon är mattes hund upp i dagen.

-

Hon är egensinnig och fel person ser ofta inte hennes storhet. Fel person är den som inte få kontakt med henne, just pga att det inte intresserar henne... något jag tycker är skönt. man behöver inte vara orolig över att hon ska sticka iväg till nån "bara för att"... hon har den där terrier-sidan, det där egensinniga... och har Irma gett en sitt hjärta. Då älskar hon en innerligt. och det är den finaste kärleken man kan få...

hi hi hi Låter som Irma är en female-border-version av Doggy! Honom kan du kasta en hel falukorv efter

- är han inte "på humör" så - FORGET IT! Och han

väljer oxå verkligen var, när, hur & vem som får

en chans att få ett par sekunder av hans tid!



Dessa härliga hundar! *love*

Igår lyckades jag få filmat när jag tränade Odie (12 v igår) - det blir kanske hund av henne med!?



Spännande spännande att det börjar närma sig puppy-time!

Eller en border terrier-version av Mossa! :)