Den viktiga flocken

Det är klart att jag märkte på Irma att hon inte tyckte det var riktigt bra när Rakel försvann från oss. Första timmen tyckte hon att de var lajbans, ensamhund - wow! - men de gick fort över. Jag tror att de är lite som med sin familj. Vi som var fyra syskon, fasen vad jag jäste när man fick ha mamma och pappa för sig själv en kväll när man var yngre! Då fick man själv välja vilken film man skulle se, utan att någon satt och klagade för att de ville se nån annan. Jag kunde se Pocahontas hur många gånger som helst - och det bästa av allt: jag kunde sjunga med hur mycket jag ville utan att någon klagade på att "VAR TYST FRIDA OCH SLUTA SJUNG!!!". Men efter en kväll o fått valt film själv, följt med pappa till skogen själv och fått välja middag... var man rätt less. En del av grejen med att se film var diskussionerna före om VEM som skulle få bestämma VILKEN film man skulle se. Att nöjt vinna mammas val av maträtt för dagen för man kom på något man inte ätit på länge....
En kväll utan syskon var de man orkade med - sen var man döless för man hade ingen att retas med... ingen att bråka med...

Lite så blev det även här. irma var nöjd en timme... hon fick HELA sängen för sig själv, hela soffan för sig... vilken leksak hon än ville ha var den LEDIG! Men efter ett tag... vankar hon mest omkring.. tycker att matte eller husse ska lägga sig i soffan....

Hundar ä flockdjur, och från att jag hade Irma som ensamhund till att jag köpte Rakel förändrade hela stilen på irma. De vill ha sällskap, de trivs med någon i samma kaliber att busa med, sova med... springa med...

igår kom vår Rakel hem. Efter nästan 6 veckor på helt annan ort. jag trodde hennes svans skulle vifta sönder när hon kom hem... "hej HUSSE.. MEN MAMMA ÄR HEMMA! Min bädd.. min SÄNG! MIN LEEEEKSAAAAAAAK!" sa hon när hon sprang runt här i lägenheten och allt skulle helst ske på samma gång. Men de tog inte lång stund, så tog jag med båda två på lydnadsträning. Vi cyklade till en stor äng ett par kilometer från där vi bor. hundarna sprang lösa... hur de ville... över ängen cyklade vi. Där stannade vi sedan och tränade fotpositioner, vittringsapportering och halter. Den ena fick vila medan den andra fick enskild uppmärksamhet av mig.

Sen släppte jag dem lösa igen. irma sprang som om hon inte sprungit på veckor, Rakel ylade av glädje över att få bli jagad av irma igen. De tumlade i gräset som de aldrig tumlat runt förut. Tuggade på pinnar och sprang förbi varandra då och då, som för att säga "hej kompis"... På vägen tillbaka hem igen stannade vi vid en bäck och de drack vatten efter över 2,5 timme utomhus och simmade och plaskade med vattnet. Vår, solsken och en sån dag kan man inte annat än känna glädje. Älskade, fina, fantastiska terriers. Den viktiga flocken är hel igen...
och när vi kom hem spelade det ingen roll var jag tittade. Irma och Rakel låg vid varandras sida.
Och jag tror på riktigt att flocken är viktig, viktig för att i flocken är man trygg. Vår flock är redan klar i vem som bestämmer och man kan slappna av här hemma.
Och herregud, som jag hade saknat vår Rakel. Vår fina, glada spillevink som imorse nästan skrek av glädje då hon insåg att på våra morgonpromenader så drar vi till skogs och man får springa fritt. För de förtjänar mina hundar... i min fina, fina flock...


"visst ska vi alltid vara tillsammans syrran?"



vad har man gett sig in på?

På natten sover Rut i en bur, för att träna sig att där inne är man tyst, lugn och låter inget. Man sover där. Buren står bredvid min och Gustavs säng och hon är jätteduktig! Stannar i buren tyst och snällt och sover. När jag går upp på morgonen går jag och gör annat i någon minut. och hon stannar och är tyst - detta bara för att jag vill förstärka från början att även om de är liv och ljud utanför, så fortsätter man vara tyst och lugn!

Igår blev det ett test, då jag skulle vara ledare på Brukshundklubben och Irma och Rut var såklart med! Irma fick träna lite lydnad och agilityhinder, Rut fick vara med en stund ute bland liv och folk och kissa och vi gick en liten liten runda i skogen också. Sen var det dags, så in i buren med henne och tränade Irma själv. Bakluckan var öppen och vi gick så att hon inte såg oss, men jag hörde henne. Och tro det eller ej - HON VAR TYST! Himla duktiga tjej! De lär sig SÅ himla fort bara man lägger manken till! Sen när jag kursade de andra fick hon sitta med Irma i samma bur och det gick plättlätt! :)

Idag ska jag skriva tenta sen ska jag börja skrriva på min inlämningsuppgift men jag hoppas de blir lite kort knäppta när jag och RallyRut tränar sen! Dock ska erkännas att McGuyver här hemma inte är nån mästare på att knäppa kort. Ofta liiiiiiite fel saker som blir i fokus.. Men vi fortsätter :)

att unna sig...

jag började på noll och testade mig fram som tusan inom lydnaden, och nu är vi ett förstapris från ett LP2 utöver det LP1 vi redan har. Vi har köttat på, irma och jag. och nu efter valpkullen och allt runtomkring, och bara för att vi ska komma vidare riktigt bra har jag nu bokat in privatlektioner hos en kanonduktig tjej som snart förutom att hon är tävlingsledare är färdigutbildad lydnadsdomare. Det ska bli så himla roligt att få lite nya inputs, se vad hon tycker vi ska förändra på, tips och lite spark i baken för en bra inskolníng i vittringen och fjärren i trean...

Man måste unna sig lite. På vägen mot nya titlar och utmaningar!

Nedräkningen har börjat...

På torsdag vid lunch kommer min älskade, bästa, underbara och fina Rakel hem!
Äntligen! herregud, så tomt det har varit när hon inte varit hemma!

Storebror kommer upp från Stockholm och plockar på vägen upp Rakel i Söderhamn hos mamma och pappa och tar med henne hit... vilket också innebär att vi i veckan kommer att ha ännu en extrahund här hemma - en parson vid namn Palten!


Rut och jag

har börjat inleda grundläggande "lydnadsträningen". Hon har fattat grejen med att följa på sidan, och hon går såna fina steg med bra kontakt... just nu kollar hon så mkt på mig att hon då och då snavar då hon trampar på sig själv... Lill-hjärtat!

idag ville Rut träna apportering... sagt och gjort tänkte jag.. alla som har terrier kan hålla med om att de är ett helvete med apportering. Mina andra två har jag fått dona med som bara den för att få till den okej...
Redan sen den här kullen med valpar började bära saker har jag belönat det beteendet. Har de kommit med den mot mig har jag bytt ut den mot beröm och en godbit.
Snacka om att jag blev lycklig idag då Rut plockade upp en STOR platsmugg ute... och bär den som vad som helst. "rut, vad har du?", säger jag - med resultatet att 8 veckors terriervalpen Rut kommer kutandes och lägger den i min utsträckta hand. Massa beröm, godis och kel och sen kastade jag iväg den - med samma resultat!
Älskar jobbar-temperamentet i henne! Duktiga älskling!



glädjeämnen i livet

kan vara så viktigt. Har känts så jävla tungt med allt tentaplugg, inlämningsuppgifter osv nu på slutet av terminen... allt ska lämnas in och sen råkade jag ju på en omtenta på vår Lingvistik-kurs på 7,5 hp...

men idag blev det ett glädjeämne i livet. Skrev teoriprovet, blev godkänd och ÄNTLIGEN kan jag stryka de på min plugglista! Nu kör jag för examen i sommar med uppskjutning!!!

Och nu kör vi om... tenta på onsdag, in med inlämningsuppgift fredag, tenta nästa vecka och sen SKOL-LOV! Jobb kommer kännas som en barnlek mot detta...
nu ska vi fira med färska jordgubbar och choklad!

Gustav "hemmafixarn" Hansson

I mitt hushåll är de inte bara jag och massa hundar. De finns också en sambo. En fantastiskt snäll, intelligent och trevlig karl som lystrar under namnet Gustav, älskling eller gusti-hans. En tvåbent individ med mängder av personlighet och humor.

han får mig att skratta från hjärtat och han är min finaste, finaste. Och ännu oftare än att jag skrattar från hjärtat... skrattar jag så jag grinar. För ja... Gustav har alltid de bästa lösningarna på problem som uppstår, enligt hans egen utsago, såklart!

igår var vi och köpte nya gardiner och ny gardinstång. När vi kom hem till lägenheten insåg jag att vi hade köpt en för tunn gardinstång mot för var fästena var, med resultatet att stången ramlade ner = måste lösas. Min plan var helt sonika att åka och byta dem, men Gustav "hemmafixarn" Hansson hade en betydligt bättre lösning.. för då jag insåg att de inte funkade, gick jag iväg och donade med annat och tänkte att... "jaja, jag tar de där sen då"... Så jag säger till Gustav att " ja, vi får väl byta de där imorgon när ja ändå ska till Ersboda - för de passar ju inte"... när jag kommer tillbaka en stund senare utbrister Gustav "de där passade väl visst det!!!".... och ja, gardinstången satt på sin plats och verkade stanna där... Men man är ju ändå som.... medveten om att... ja... hur skulle de där kunna gått till? Så jag gick lite närmare för att undersöka hur han gjorde så att de satt kvar....



svaret? Han hade tejpat MÅNGA varv med vit eltejp.... och jag vart nästan imponerad.. inte av att han tejpat fast vår gardinstång.. men ja vart ändå impad av att han försökt dölja de så bra att han tog VIT eltejp och inte den klassiska svarta... jag fick mig ett gott skratt.. o stången sitter kvar än... hahahhahaha!


de där hunderiet...

ja, jag tycker som att mina hundar ska få vara med och sådär. De är verkligen urgoa och ibland så kan jag inte låta bli att skratta när jag ser bilder Gustav knäppt. de är verkligen ALLTID där jag är, pronto!


irmas mysstil med husse...



såhär blir det när jag kollar på Tv. ser ni Rut?



när jag sitter och gör plugg inför skolan....


när jag sitter vid skrivbordet ser jag de här hela tiden från soffkanten... ser ni skillnaden? irma har lärt sig att där vill jag sitta i fred och skriva... Rut försöker förgäves få uppmärksamhet.. sa jag förgäves? fan, ja kan ju inte låta bli denna goding!!!



men mamma!!! Jag vill komma och sitta hos DIG!!!



men efter ett tag accepterar även Rut att man får ge upp för mamma är obeveklig.. och lägger sig sött till ro...



och till slut också lägger sig hos sin hundmamma... får duga som substitut tills matte är klar med de där nedrans plugget!!!

Resultat ljuger ALDRIG

Ju mer man kommer in i hundvärlden, desto mer saker upptäcker man. Vissa saker är intressantare än andra.
Det finns vissa grundläggande saker, som man ju mer man vet om folks hundar upptäcker att människor gör.
Exempel? Okej; ta det faktum att de flesta ljuger. Konstant. Nej, förstår ni deras hund skulle ju ALDRIG morra/hugga efter/ göra utfall mot en annan hund... Man är ganska sugen att då berätta att man sett dem på X antal agilitytävlingar och det enda deras hund gör på uppvärmningen är att hugga efter andra ekipage som värmer upp.

Överlag ljuger man i hundvärlden. Berättar att sin hund gjort ditt eller datten, gör si eller så. Och det går att ljuga. ofta är det ingen som kollar upp fakta. Och då kommer man ju lätt undan med en lögn, då folk tror att man gjort saker och åstadkommit saker med sin hund... fast det egentligen, om man tittar efter eller hör efter aldrig skett.

Jag brukar säga att resultat aldrig ljuger. Så vilket skitsnack det än cirkulerar kring en... vilka rykten som än går. Så kan vem som helst gå in på skk.se, trycka på Hunddata söka efter "bombax lemon sherbet" reg-nr S26838/2008 och få svart på vitt vad vi har åstadkommit. Inga lögner, inga påhittade historier.
Jag har inte avbrutit grytprov bara för att inte ska se att min hund misslyckats på ett. Alla misslyckas någon gång. De är ingen rak jävla bana till framgång. Den är krokig och följs av hinder, som man försöker hoppa över... men de är för högt... tills man efter några försök man inser går att krypa under eller ta pallen som står som hjälp bredvid.

Ta en annan person jag beundrar och vilkens hund idag är meriterad upp över öronen och JÄVLIGT trevlig. En kompis Malin har en parson som är både snygg och KAN ARBETA. Går man in på hans hunddata är de inte förstapris på varje lydnadsstart, godkänt överallt hela tiden. För de FUNKAR INTE SÅ. Ingen hund är en maskin, dom är individuella maskiner som kan ha en dålig dag. Är min eller Malins hund sämre för det? Nej, för de är bland de mest framstående hundarna i sin ras då de meriteras allround. De går att göra vafan som helst med våra terriers och vi är så jävla PÅ G som vågar visa det också!

Jag tycker de är SKIT att man i sista sekunden på sitt grytprov precis innan utkallningen kan säga att man bryter provet, bara för att resultatet man åstadkommit inte ska synas. Dåligt för att den personen, som tar fram den hunden, kan inte vara särskilt stolt eller övertygad om att de har en bra hund i kopplet. Det är min mardröm, att ja skulle ha en hund hemma som jag inte tror på. Då skulle jag byta bana ganska snabbt....



Det är mycket som är konstigt. T ex att folk FORTFARANDE lever i tron om att om en borderterrier har ett godkänt karaktärsprov så är den en jakthund. Min gamla mellanpudel jag köpte som 8-åring, som var fegare än fegast, skulle klara ett karaktärsprov. De säger JÄVLIGT lite om hunden i fråga. ärligt talat... På en pudel skulle de vara en imponerande, men på en terrier är det liksom ett steg på vägen ifall man vill testa dem en gång innan nästa prov, anlagsprovet ELLER om man som jag ville ha poäng på Årets jaktborderlista.

Men varken viltspårschampionat, eller ett grytkaraktärsprov gör att man får starta i jakt/bruksklass. Varav man själv kanske borde förstå att endera av dem är SÄRSKILT jaktmeriterande. En hund som INTE är SE VCH kan gå riktiga eftersök som en gud.... och en hund som är SE VCH kan i praktiken vara en hund som ALDRIG sökt efter ett riktigt vilt. Bara gått och sökt efter en blodig klöv. Och de är väl okej, reglerna är såna. Och det är ju kanon om man har en hund som blir SE VCH - bara att gratulera! Men, de är inte en jaktmerit. Så är det.

Resultat ljuger aldrig. nej, de gör faktiskt inte de. För även om man inte tror de, så står de folk kring en när man gör sina prov eller test. Och de ser huruvida de presteras. Och de blir ärligt riktigt konstigt.. när man sett en hund tävla i någon gren. och de inte går nå bra. och man sen får läsa på facebook/hemsida att de gick verkligt bra osv osv.. och skilj nu på att jag kan också fatta att 'ven om man inte får ett förstapris på en lydnadstävling så kan man vara nöjd. De är inte det jag menar. Jag menar när man startar på t ex ett grytanlagsprov, hunden gör INGENTING rätt, låser sig, vill inte ta förträngning, mesar i skallet och åstadkommer INGENTING som skulle kunna vara användbart i fortsättningen på anlagsprovet - nämligen den praktiska jakten. En sån gång blir det bara jävligt fel när man på andra ställen berättar vilket tryck de är i hunden, osv osv, när alla egentligen vet att så inte är fallet.

Nej resultat ljuger aldrig. och jag kan lova er att man i längden tjänar på att låta bli. Låta bli att bygga upp en massa illusioner om hur ens hund är. Folk som är intresserad av de kan liksom läsa på läsa på hur ens hund är,... och förstå hur besviken de ska bli när de är och hälsar på eller åker o tittar på ett prov man gör för att se att allt de där man skrivit och sin hund. Bara är lögn. Bluff. Skitsnack.
Nej, skriv de ni på riktigt åstadkommer istället. Upp och nergångar, med och motgångar. Och låt se resultaten när ni fixar det tala sitt tydliga språk. De ljuger aldrig. och de är jävligt skönt att ha det i bakfickan ibland...

konstig dag.... tomt...

Tomt... Nu är det bara Rut kvar. Jag trodde att jag skulle fälla några tårar, men det kändes bara så himla bra. Direkt familjerna kom så sökte liksom rätt valp upp den som de skulle till. Då blir det bara att känslan av vem som ska vart ännu starkare! Och bebisarna ska få träna agility, lydnad, jaga och vara sällskapshundar så jag tror att de kommer leva ett rikt liv med mycket kärlek, mycket omtanke och mycket aktiviteter - alltså ett sånt liv som jag vill att borderterriers från min kennel ska leva!

Nu önskar jag ett varmt lycka till valparna och deras nya ägare! Jag hoppas att ni blir nöjda!

jag och Rut gick ut och tränade lite inkallningar och lite kamp med kampleksak. Det har varit full rulle hela morgonen med valpleveranser och kissrundor så nu passar jag på att burträna henne lite :) Hon sover så gott i buren så :)

Irma verkar nöjd med livet, Gustav pluggar, Rut sover och jag samlar lite kraft inför plugg.
Det är lite tom här hemma utan alla terrorister, men oavsett för att valparna flyttat så kommer de alltid ha en speciell plats hos mig. Mina älsklingar. De är en del av mig och en del av Irma - och jag är säker på att vi kommer stöta på dem då och då iaf!

Tävlingskalender sommaren 2011

18 juni - Agilitytävlingar Gävle BK
22 juni - agilitytävlingar Bollnäs BK
29 juni - agilitytävlingar Bollnäs BK
2 juli - lydnadstävlingar Söderhamns BK
30 juli - agilitytävlingar Timrå BK
31 juli - agilitytävlingar Timrå BK
4 augusti - lydnadstävlingar Hudiksvalls BK
12-14 augusti - grytprov Finland

Några helger försvinner Rakel på utställning, men då antingen jobbar jag eller är iväg och tävlar Irma varav jag inte kan följa med så hon får åka med kennelmatte och kennelhusse. :)

Hoppas vi möts på tävlingsplanen!

sånt där sommarjobb...

fick ju jag... jätteroligt.. nio veckor med rullande scheman, vissa dagar 7-13 bara, en annan 8-16 och ibland börja dagen mellan 7-11 och sedan samma em gå på pass 15.50-21.30. Men nog ska det gå. Blir dock svårt att åka iväg ordentligt för tävlande. 2 lydnadstävlingar är de dock anmält på och hoppas att Irma och Rakel tar ett varsitt förstapris på en av dem, för då får Irma LP2 och Rakel LP1. Annars är Rakels viltspår prio och sen ska hon ställas ut ett par helger. Rut ligger under "grundträning" under sommaren och ska mest socialiseras och få ihop grunderna i lydnad, kampa lite med skinn och vara mysvalp. Sedan är även 3 agilitytävlingar bokade till att börja med, jag hoppas jag får ihop nån till i juli och augusti! Annars blir det desto mer tävla i höst - då jag har råd utan att vara snorpank ;) haha! Sen i augusti ska ju Rakel till Finland med mig. De får bli så den här sommaren.. en lite mellansommar... Med grundträning utöver på Irma inför LK3, med grundträning utöver på Rakel inför agilitystart...

Det kan bli bra det med...

Och går allt som det ska hoppas vi på nån pinne, nåt championat och nåt LP...

Valparna, Irma, husse och jag kom precis in från en promenad. Kiwi och Brownie i koppel, Irma och Rut lös. Nu är de för mkt motor på valparna för att man ska kunna ha dem lösa mer än en enskilt på vanliga promenaden. Ikväll blir det enskilda turer för dem och då får alla gå lös på sin promenad. De blir bäst så!

Nu ska vi äta middag!

8 veckor...

mammas älskade, älskade skatter... Igår blev det koppelpromenad för hela gänget - gick bra! Kiwi och Brownie var dock tvungen att klia sig av och till... men de är ju lite ovant i början!

I helgen kommer valpköparna och hämtar sina sessor. De kommer bli tomt här hemma.. Nu har mina "nej", gör det här istället satt sig inomhus så nu är de av och till riktigt drägligt tom med 3 valpar springandes här hemma.

Nästa vecka kommer Rakel upp till Norrland igen, ska bli så himla roligt! Saknar verkligen henne när hon är borta!
Jag har också bokat in en tripp till Finland med henne i augusti där hon ska få starta tre prov... vi får se vad hon känner för att åstadkomma... lillhjärtat <3


den där Rut...

herregud, är det inte helt fantastiskt så säg?
Idag tog jag ut valparna på sin egna runda och körde lite "lek-lydnadsträning". Mest var det att få vara ute ensam och gå med kennelmatte, men också att få in lite inkallningar på de små. Så fort jag såg att de vände upp ansiktet mot mig, ropades namnet och ni kan ge er på att det kutades till matte med rejält med fart! Duktiga valparna! När man kom fram till matte bjöds det på en liten godbit.. precis lagom nivå på lydnadsträning när man är 2 dagar från att bli 8 veckor gammal!

Och den där Rut. ÅÅÅ, hon är SÅ jäkla rolig! På hennes runda känner jag mig så lycklig. Att det är MIN valp, att vi ska ha kvar en av de små liven och att JAG ska få träna med henne... Hon var så himla duktig, hela promenaden... fantastiskt.. Efter vi gått en kort runda och "tränat" lite inropningar kommer vår ena granne ut... och just då stod Rut och nosade på maskrosor... SÅKLART ska denne granne säga "åååå, vilken söt" vilket såklart gör att Rut slutar med det hon gör och följer efter grannen som går. Jag blir klart less, för jag vill INTE att hon ska kuta efter alla som går på vårt område, varav jag testar att ropa "rut RUT rut, HIIIT!!".. och hon som är nästan ikapp den roliga grannen som dels pratar snällt och dels GÅR under tiden, TVÄRVÄNDER OCH KOMMER TILLBAKA! Kan lova att det var rejält med beröm, pussar och godis hon fick när hon kom tillbaka.. duktiga, duktiga Rutan <3

Dock tycker jag att de är svårt med de där... att folk ska prata massa med valpen när de som ser att hon är under sk "utbildning". Egentligen vill jag säga nåt, men jag låter bli. Dock är de ju så att varje gång hon lyckas med att komma ikapp en sån person och den sen berömmer henne... så raseras ganska många timmar träning för mig... och jag vet inte hur glad folk skulle bli om Rakel eller Irma skulle kuta efter och hålla på och dona... Såna gånger ska man ha Rottweiler ;)

Nej, nu ska jag ta ut hagen och allihop tillsammans så de får leka av sig ute.. Solen skiner men de blåser rejält!



FIRMANZ SEXY LEMON SLAM



Sovstilarna varierar....



och uppmärksamhet vill alla ha...

Veterinärbesiktningen avklarad!

Alla valpar gick i genom UTAN ANMÄRKNING! :) Även om veterinären tyckte att de var mycket humör på dem ;)
Chippat, vaccinerat, genomkollade med fina hjärtljud, korrekta bett och trevliga temperament! Man kan inte bli nöjdare som uppfödare! Nu tror jag att både de nya ägarna och valparna längtar lite... även om det får kennelmatte kommer bli hemskt tomt här hemma utan Kiwi som ALLTID ska vara med mig inne på toa.. och utan lilla Brownie som gör sitt bästa för att reta gallfeber på oss här hemma (läs: TAR TAG I BORDSDUKEN OCH DRAR NER MINA IITALA-SKÅLAR!!!!)

I helgen åker de... det har gått fort.. jag säger det igen... men de har varit fantastiskt roligt...

såna här dagar tror jag på allt....

såna här gånger, när jag är så upprymd att jag inte kan sova nästan 00.00 på natten.... när jag känner i hjärtat att fan INGENTING är omöjligt att uppnå, att oavsett vad som händer så har jag ändå fått göra mitt bästa, så har jag fått dela och uppleva så otroligt mycket inom detta att de är mer än vad vissa upplever på en livstid.
Såna här gånger blir jag så grymt nytänd, och får så mkt inspiration till fortsatt träning och fortsatt tävlande.

Nog har jag alltid själv tyckt att Irma är fantastisk - så som alla hundägare gör med deras egna hundar. Men det värmer så FRUKTANSVÄRT mycket att ingen kan ana när uppfödare, goda vänner mfl berömmer henne och hennes stil... temperament... sätt... beteenden... En liten terrier. Som fyller hennes matte med så mycket kärlek och drömmar att det känns som att hela bröstet är fullt.

Idag har jag gråtit glädjetårar. Glädjetårar för att jag känner att jag faktiskt verkligen lyckas med något jag tagit mig för. Lycklig för att jag har såna underbara uppfödare som delar all glädje med mig. Lycklig för att jag har en valpkull efter de två jaktbordrar som blivit två år i rad. Lycklig för att det är fan så mkt timmar, svett och pengar som gått åt och idag känns allting värt det.

Titlarna är alltid roliga... men utmärkelserna... och kvittot att man  utvecklats så enormt som människa sen den där dagen i februari då jag ringde till Lundbo, Skuttunge och önskade mig en hund efter Ebba och Lukas. Den jag var då.... är någon helt annan idag.

Och Irma då... är på en nivå som jag aldrig vågat drömma om.

Jag ska njuta ikväll. Ta henne tätt intill, lukta på hennes tjocka, silkiga skägg. Smeka henne med näsan över högerögat... sådär som vi alltid gjort... sådär som vi alltid ska göra.

Jag är så tacksam... så tacksam... att såna här dagar tror jag på allt...


GLÄDJETÅRAR!!!

IRMA ÅRETS JAKTBORDER 2010!!!
Så jävla, jävla, innerligt lycklig. Snacka om att jag fått fram den bästa terriern i denna jäkla snygga och trevliga hund! Det är så tårarna rinner här hemma!
Älskade, älskade IRMA!


statistiken säger...

att ni är bra många fler enskilda besökare som är in här än vad ni kommenterar. Jag tycker de hör till god etik att då och då kommentera iaf ett inlägg - för jag antar att ingen är här och inte vill känna färg? :)

Valparna har dampat runt som galningar på morgonen, och mattes första tvist med Rut, 7 veckor, slutade med blod för matte... jäkla hund! En skrapa på handen med sylvassa tänder är det som blev... den där får man styra upp lite....

Idag ska vi avmaska dem allihop! Herregud, det känns som att allt går så fort... de känns igår att jag fick se dem första gången....

en liten historia...

om en fantastisk liten hund.



många tror ofta att Irma är så speciell för mig, bara pga hennes alla meriter. Meriter i all ära, men det är faktiskt VÄGEN DIT och resan man gör tillsammans som är himla speciell tycker jag.
Jag älskar alla min hundar som min familj, de är en del av mig och en stor del av mitt liv.

Rakel är min toka här hemma. Det är full fart, hon blir toklycklig när någon pratar med henne (på gott och ont, tänk tandvisning i klass 1 lydnad = katastrof då alla domare tror att de måste säga "heeeej lilla hunden" med pipröst bara för de är en terrier av sötare variant = läs mkt skägg o pigga ögon). När Rakel är med ute kan man cykla timme ut och timme in, hon springer lika glatt vid sidan. Man kan kasta bollar, pinnar, bada whatever utan att hon slutar vifta på svansen och tappa fart. helt fantastiskt!

Rakel är dock otroligt signalkänslig. och innan jag lärde känna mig själv riktigt i min ledarroll och lära känna hennes beteenden när de blir FÖR mkt, så trodde jag att jag skulle bli VANSINNIG på henne. För det första; blir det så att jag är på dåligt humör och Rakel känner att jag inte är 100, då ska vi INTE jobba. För skulle hon råka göra ett fel, som hon kanske inte gör medvetet just då men märker att hon inte ska göra i efterhand... blir hon HELT förstörd och det resulterar i att hon lägger sig på rygg och vägrar resa sig. Oavsett godis, pock, lock eller vad som helst.

Lösningen på detta, vilket tog ett tag innan jag insåg, är ju helt enkelt att jobba bara positivt... Gör hon fel, pga att jag varit otydlig eller liknande, så får Rakel ÄNDÅ belöning i form av röst... typ "meeeen, titta vad mamma gjorde nu vad tokigt det blir..." Sen gör vi om, ja gör SUPERTYDLIGT och belönar med godis/kamp och röst.

Från den dagen jag insåg vad mitt problem var är Rakel nu en mycket trevlig tik, glad och alert på ett otroligt charmigt sätt. Och fast hon och Irma är som natt och dag - så älskar jag dem både två så innerligt det bara går. Och är inte en del av hundträningscharmen just UTMANINGEN att hitta JUST DET SÄTT som passar JUST DEN HÄR HUNDEN?!? Det tycker faktiskt jag. För när man letar knappen för att få det att funka, så blir man så INNERLIGT glad när man väl hittar den och man får till saker och ting bra.

Och det som framförallt är väldigt roligt med Rakel är att hon från början kommer från massa utställningslinjer - och det var såå sjukt kul att knäppa alla på näsan med att hon blev provbästa hund på sina två Godkända anlagsprov av två startade! i vintras började vi släppa lite i naturgryt men där de var tomt, mest för att få självöfrtroendet på henne. i vinter hoppas jag dock komma igång på riktigt med henne praktiskt och ska självklart också försöka få till ett naturprov!

I sommar ska Rakel få köra för sitt LP1 som hon står inför, sen ska jag också försöka få till henne till viltspårchampion. Hon ska även ställas en del. Jag hoppas också kunna starta på ett grytapporteringsprov och att hon får till ett godkänt sånt, i vilket fall som helst så hägrar FInland för Rakel och mig i augusti så jag hoppas att hon fixar det med! Annars ska Rakel få köras upp i agility riktigt nu när jag känner att det lossnat för oss och direkt nu när jag får tillbaka henne i juni ska vi börja träna för agilitystart!

2010 ställdes Rakel sparsamt i juniorklass med 1a varje gång och hon fixade ett godkänt grytkaraktär och två godkända anlagsprov i konstgryt. Nu hoppas jag att vi ska få till ett bra samarbete och att hon fortsätter utvecklas som hon gjort tidigare.

Min lilla, lilla duktiga tjej! <3



ja. ni ser ju själva... helt fantastisk <3

på schemat för dagen...

Kommit över en rejäl bit älgskinn som idag ska få komma fram och valparna ska få kika på den... ska bli så jäkla kul att se hur de reagerar enskilt på det!

Annars blir det plugg och längta efter bortresta sambon idag. Tur att man har Irma hemma med lite vett i skallen - de där valparna är just nu 200% mesta delen av tiden och dampar värre än jag vet inte vad! Roligt, men det märks tydligt nu varför man säljer dem vid 8 veckors ålder. Nu behöver det sjukt mkt tid och uppmärksamhet - något man ger dem bättre individuellt än i grupp! igår var vi ute som vanligt efter alla mål, men eftersom jag skulle till skogen med jägarexamen på kvällen hade vi fått hundvakt av Lappstintans bästa unge - Karro! Därför tog jag med dem ut 40 minuter på kvällen så de verkligen fick KUTA och jäääklar i min låda vad trött de var o vad de njöt av att komma in sen :)

De hade skött sig så himla bra och Irma med. Hon hade glatt gått med när Karro kom och hämtade henne (trots att Karro aldrig varit hemma hos oss tidigare - min tanke, svår hund att knycka?!?!) och tyckte de var en bra promenad för Karro mutade med lite godis. Hon hade vart glad och gosig fram till ca. 22.00. Då tog det tvärstopp. Det är min läggningstid och det är nog rätt inrutat hos Irma. Varav hon blir en riktig puttis mot Karro, lägger sig på mattan vid ytterdörren och VÄGRAR komma tillbaka - typ "nu ska jag faktiskt hem för jag vill sova med MIN MAMMA!"... när jag kom blev hon toklycklig och kastade sig upp i famnen och satte sig på axeln... Irma är så himla speciell för mig, det är verkligen så.... valparna var måttligt intresserade för de hade fått vara ute så de sov så snällt när jag kom :)



ja... ni ser ju själv ;)


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0