jag blir så varm i hjärtat när jag pratar om Rut. Det är en särskild känsla, tror jag iallafall, att anmäla sin första hund från sin EGNA kennel på tävling. Det känns personligt. En del av mig. Något som jag trott på - i resultatet av en liten Sexy Lemon Slam. Den finaste av allt. Det käraste jag har. Det blir för mig väldigt personligt, allt som har att göra med Rut. Varenda själ som berömmer hennes utseende, personlighet och sätt gör mig varm. Mer varm än de andra tikarnas respons gör - av den enkla anledningen att hon så helt och fullt är just MIN. Jag är SÅ glad att jag behöll en valp, från Irmas kull. Den här hunden har så otroligt mycket i sig, jag hoppas allt går som det ska - jag tror att Rut kommer kunna gå minst lika långt som sin mor... om inte längre. Motorn Rut har är något utöver det vanliga. Jag älskar hennes driv, hennes fart och hennes motor - men ändå med total kontroll och respekt för mig och när jag ropar. Hon kastar sig upp i mitt knä om jag så bara säger ett tyst "bra". Från 0-100 på 0,0000001 sekunder. Bara för att jag säger "Heja Rut".

idag anmälde jag på fem utställningar, med start i april och slut i juni. Ska leta några till i sommar. Skulle så gärna vilja ha ett cert på min ärta... Ett kan få komma i juniorklass, resten kommer hon få ta i jaktklass ;) Som det SKA VARA!

Min lilla, lilla prinsessa... Sötare än socker, tuffare än tuff. Precis, som jag vill ha henne!



(nytrimmad gris i höstas - nu nertrimmad igen - för att vara SNYGG i vår! <3)

Söndag igen. Helgen spenderades i Luleå för agilitytävlingar. Irma och jag försöker köra ihop oss i tvåan - minst sagt. Från att ha varit ett felfritt sego är nu Irma fartig och SKITLYCKLIG över agilityn. En riktigt "attityd-förändring". Med det kommer dock vissa nackdelar: matte MÅSTE SNARAST läras om i handlingen. Man kan inte köra lite defensiv stil, här gäller det att ligga på - annars är Irma ute på sin egen bana...

Annat som är nytt är att jag nästa helg påbörjar min utbildning som tävlingsledare i lydnad. Ska bli såååå jäkla roligt och är skitpeppad! Lydnad är ruskigt skoj och ser detta som ett ypperligt tillfälle att utvecklas för egen del också!

Nu ska jag och hundarna ut, imorgon och på tisdag är det jobb som står på agendan!

håruppsättning.
vad fan ska man ha, egentligen?



eller mer utsläppt, kanske? Jag har ändå rätt långt hår....

hm.

En runda med hundarna innan kvällsjobb blir det nu. Bara ett par gånger kvar sen, sagt upp mig från det här jobbet och det känns jäkligt skönt!

är SÅ himla glad. Har hittills gjort två seminarier på utbildningen, och nu fått mail om mina resultat. FULL POÄNG PÅ BÅDA! Sååå himla glad! Nu är det bara att fortsätta på den här vägen! :)

Igår satte vi och gjorde i ordning det sista med inbjudningarna och nu är det bara att vänta och planera för mat som återstår... bara ;)

"sitt still älskling, så ska jag ta ett kort...."



"meeeeen MAMMA!!!! vad har du i handen? varför låter det? får jag kolla på den där?!?!?" *doink doink doink*

Minst en gång varje vecka tycker folk att de måste ha rätten att få veta varför jag har tre hundar. "Tre stycken, vad ska de vara bra för?". "tre? de ska skötas om också, hörrudu". "De ska inte bara ha mat såna där, de ska aktiveras också!".

Jag tror att de är missunnsamhet.

Som hund på kennel Firmanz, en vanlig sketen torsdag (som idag), en februaridag kliver hussen i huset upp 06.30. Den tiden får Rakel och Rut lämna biabädden bredvid sängen som de sover i på natten, och istället hoppa upp i sängen, där jag och Irma ligger sedan natten. Vi kramas och myser lite i sängen, mina 3 (!!!) tjejer och jag. Sen går jag upp, fixar hundmat och ställer i blöt, äter frukost, borstar tänder. Sen sätter jag mig och fixar med tex lite bröllopsfrågor, idag var det inbjudningar som gällde. Sen vid 10.30 kom hundarna från sängen... då ger jag dem mat, och sen går vi på långpromenad.



det här var utsikten vi hade i ett par timmar, idag på dagens tur. - 20, strålande blå himmel och solen lyste. Härligt. Här springer mina hundar lösa, fritt från kommandon och annat, de finns inga bilar eller annat att hålla dem borta från. De får göra precis som de själva vill.



då o då gör de lovar tillbaka till mig. Då sätter jag dem och tar ett kort....



Rut i flygande fläng!

Nu har vi kommit in från promenaden igen. Matten, dvs jag, ska kasta i mig lite lunch innan jag ska gå till en kompis och plugga. OCH, kan ni tänka er? Mina hundar får följa med dit. Alla tre (!!!!). Där kommer de i lugn och ro ligga och sova ett par timmar nedanför mina fötter medan jag skriver om Bilden av barnet, som varit genom historien. De kommer att sova för de är nöjd, med sina liv. Efter en mysmorgon med pussar och kill på magen och en lång promenad.

Och efter jag pluggat ett par timmar kommer jag och tjejerna att träna lydnad. Ett pass var, får dom. Tänka sig, va? Fast jag har så många :)

Hundarna är mitt stora intresse. Och utöver det, högt älskade familjemedlemmar. De följer med mig på jobbet, är med mig när jag pluggar. Sover i min säng. Vänner som inte låter mig ha med hundarna finns inte, för de är inga vänner för mig. Med mig kommer mina hundar.

Och ikväll. Vid 21.00 när jag sätter på Biggest Looser på fyran, så kommer hundarna en efter en hoppa upp i soffan och lägga sig för att sova. Helnöjda, efter en vanlig vardag i livet på kennel Firmanz.

Jag står för min hundhållning. Kan man göra det, tror jag att man har djur som mår bra, också. 

Börjar ju faktiskt dra igång så smått... har rätt roliga grejer på gång i helgen, men tänker hålla låg profil ifall de inte går vägen. Går det dock vägen vet jag någon som kommer gråta glädjetårar, tycker fan att jag behöver lite medvind just nu - sådeså!

Bokade precis in en agilitytävlingshelg i Luleå februari, ska bli himla roligt.... oroar mig dock lite över hundarnas form, skola, jobb och ett andra jobb gör att de har vart svårt att kunna vara med på inomhusträningarna i vinter och de visar sig ju såklart på tävling.... Sist vi tränade gick de ju ändå bra, men jag önskar jag hade lite fler timmar på dygnet... Rakel måste få rutin på sitt slalom och hon behöver också tränas å att tävla, hon blir så fruktansvärt hetsig av att folk tittar på henne.... Så de är ju liksom läge att ta varje chans man får.... Irma var helgalen sist, och just de skrämmer mig lite också. Hon var som skjuten ur en kanon, och jag känner inte att jag har riktig koll på henne när hon blir så. De gör också att hennes ovana att ha sån fart i agilityn lyser igenom och hon missar lätt portar och låser hon sig på en tunnelöppning efter ett hopp finns det inte en chans att jag kan plocka bort henne från den.... Men men. Man får göra det bästa av situationen, sommartid är ju den riktiga säsongen, men de kan ändå vara kul att få köra någonting nu också...

Jag har också preliminärt bokat in en freestyletävling, men vi får se hur de blir. Blir så jävla mycket körande på helgerna och jag har också en tävlingsledarutbildning för lydnad jag ska gå, varav de är svårt att köra emellan.

Nu tycker jag ni ska hålla tummarna för mig i helgen!

igår var ingen bra dag. Åkte ner på stan med G, hyrde tre filmer och köpte sushi, åkte hem och la ner mig och hundarna i soffan och gjorde inget mer.

idag togs det nya tag, ut på morgonen och gick långrunda med hundarna. Fick sällskap av en jobbarkompis och hennes ungar... Stina, 5 år, är en fantastisk söt tösabit och hon gick längst fram och pratade... till en början svarade jag på det mesta, men insåg till slut, efter några pikar av hennes mamma, att hon nog inte var ute efter ett svar. Hon gillar bara att prata. Gojäntan gav mig en redig kram när jag kom, hon är såld i hundarna och det är även hennes syskon. Lyckligt lottad som har såna fina hundvakter upphittad även här i Umeå.



Efter en fin promenad i dåligt packade skoterspår, jäste hundarna ner sig rejält medan jag fick äta lite risgrynsgröt till lunch...


de hade badat i snön och blev väl lite kall om snipporna... men Stina bäddade om dem rejält så de tinade upp fort...

Sen åkte jag hem och spontanbjöd finaste Kvick och Oskar på potatisgratäng och tjälknul, efter det packade jag in Irma och Rakel i bilen för agilityträning i inomhuslokalen i två timmar. Irma gick värre än en skållad råtta (!!! DUKTIG TJEJ) och fantastiska Rakel har verkligen börjar fatta grejen nu.. det blir liksom roligare med agility om hunden inte bara tar hindren utan också är LITE följsam. Något som kanske inte riktigt har varit Rakels grej.

Till sist hamnar jag ändå i känslan av, att de är tur jag har mina fina hundar. Folk ska tjafsa huruvida man får eller skapar sina hundar. Jag tror att de har en viss ryggsäck, precis som oss människor, men att i rätta händer kan de flesta hundar blomma ut till liljor. De behöver bara mindre (Irma) eller mer (Rakel) tid innan man riktigt kommit på hur man ska vattna på dem, för att på bästa sätt tajma när blomman ska slå ut.

Rut, min lilla hjärtehund, går så fint på lydnaden. I veckan gjorde hon för första gången en egen ingång i fin fotposition. Känns fantastiskt, att de vi så länge tränat på i mikrodelar, äntligen fallit på plats i liten terrierhjärna.

Min fina flock.

Är inte riktigt på topp i livet. En god vän, med en hel familj kvar i livet som också är goda vänner till mig, avled i veckan. Känns ledsamt, så ledsamt och livet känns så fruktansvärt - på många sätt. Fina människor, och framförallt vänner, växer inte på träd. Det här var en människa vilken har varit en stor förebild för mig i hunderiet och denne har heller inte varit snål på fantastiska historier och skänkt mig mycket skratt och glädje. Ulf och hans familj har passat mina hundar, och för dem som känner mig så förstår ni då vilken otrolig tillit jag känt till honom och resten av familjen.

Det känns overkligt att livet fortsätter rulla på, har denna vecka blivit mycket tårar och mycket orkeslöshet. Igår kväll tog jag med mig hundarna och sambo ut på en långpromenad på 1 timme och 40 minuter, och den friska luften gjorde oss gott. Imorse drog jag ut igen, en runda på 2 timmar och 45 minuter. Efter de kom vi hem och hundarna och jag rådde om varandra i soffan i lugn och ro. Jobbiga tankar kommer och går, men man får helt enkelt försöka aktivera sig... då känns de lättare stundvis. Avslutade soffvilan med träning för hundarna... Rakel tränar freestyle inför debuten, Rut tränade lydnad inför debuten och Irma fick köra lite allt-i-allo. Det ger glädje små stunder åtminstone, att se utvecklingen på mina fina hundar.

Nu blir resten av kvällen lugn. Vi behöver det.
Jag hoppas också att ni har förståelse på lite sämre uppdatering.
Jag kommer återkomma. När klumpen i magen lossnat lite.

är hon tillbaka. Älskade, fina skatt.

Idag firade vi med långpromenad i snön innan jag for till jobbet halv 8. Räkan krälade såklart på rygg, riktigt såhär mkt snö som de är i Umeå var de inte söderöver. Vi andra gick normalt, medan Rakel ålade fram sig på rygg hela promenaden. Ganska imponerande, tycker jag. Ska filma någon dag i veckan så ni kanske kan tro mig!

Ikväll blev det Rakeltid. Freestyleträning inför debuten i tidig vår. Snacka om att jag är salig över att ha henne tillbaka... hon backar, rullar runt, skuttar, jagar svansen, hoppar på mig, krafsar på benen och skriker lite. Vad gör man inte för godis, liksom?

De var riktigt kallt när jag for till jobbet imorse, och därför inhandlade jag en finare julklapp till hundarna i år. Två rejäla fårskinn ligger nu i stora bilburen bak och ni kan gissa om hundarna gotta in sig i dem :)

Irma och Rakel ligger konstant sida vid sida, de där två hundarna har något särskilt tillsammans... när Rakel skulle hoppa in i bilen efter vi hämtat henne i Uppsala tog hon upp två tassar på bilen och kikade in där Irma satt i tygburen. Svansen smällde i väggen så man trodde den skulle gå av. Irmel hade saknat sin lillasyster!




nu inleder vi projekt få Rakel att bli smal igen. indragen mat och mycket motion i snön hoppas jag ger resultat!

Eventuellt, om allt går som det ska, blir det tre tävlingsstarter i januari för Rakel! Freestyle och jaktprov! Alla tiders!

Rakel har varit borta i över två månader. Det är så fruktansvärt tomt här hemma. Det saknas något, och det känns. Hela tiden. Husse säger varje kväll; "Frida, jag saknar verkligen Rakel...." Och jag gör det med. Det är innerligt tomt i vår lägenhet utan vårt yrväder. Busfrö. Jag försöker tänka på annat... som vad vi ska träna mest på för att få henne i fin form igen. Hur vi ska lägga upp hennes fortsatta agilitykarriär.
men kommer till slut alltid tillbaka till...

hur i helvete mycket jag saknar henne.
Men snart, snart, så är hon hemma.
Vi längtar så efter henne.

På vår ytterdörr sitter nu två ihopklistrade A4 med planering. Det ska bli fantastiskt roligt, vilken resa att komma dit!, men de krävs lite planering och jag vill ha struktur så jag kan se att allt går och är fixat så gott som det går.

Igår blev datumet klart, 21 juli, kyrkan är bokad, lokal är bokad, frisör är bokad.
Nu knåpar Gustav på en fin inbjudan... jag knåpar på mat och bak.... mönster är inköpt. Nu tar världens bästa mamma över den biten....

Det rullar på. Förlängt på jobbet. tackade glatt JA! Har så himla fina ungar där. och övrig personal att jobba med...

sista gången på vuxensim idag... sista simskolan för 2011 på fredag.

Hundarna är rastade. Imorgon är klockan ställd för lååångpromenad innan jobbet.

Visst är det viktigt, att folk får tycka och tänka fritt. Det är en del av demokratin, en del av Sverige. En stor del av mig, som påhejare av jämlikheten och solidariteten.

Men ibland går det till överdrift. Det är klart vi ska tycka... tänka.. grunna... spåna. Men det finns en fin gräns, när tyckandet blir till något annat. Där det högljudda tänkandet inte är kreativt. Där grunnandet inte leder framåt. Där spånandet inte tillför något. Om man håller det för sig själv, kanske jag skulle ha lättare att acceptera det.

Folk överhuvudtaget tycker en jävla massa. En jävla massa skit. Som att massmord är okej. Som att tidelag inte ska vara förbjudet enligt lag. Som att jag slösar bort mina betyg för att jag inte väljer att plugga till läkare, jurist eller något annat "Fancy" yrke som folk anser.

Jag är 21 år och har hela livet i princip trott att jag måste vara någon jag inte är. Som MÅSTE använda mina betyg till att komma in på en linje där tusentals går bet varje år. Som MÅSTE vara bäst på allt jag gör och åstadkommer. Som aldrig ska vara en medelmåtta.

Men när man tycker att jag slänger bort mina betyg, för att jag inte väljer att läsa en av alla de programmen betygen räcker till. Då känns det jävligt dumt. Jag vill inte bli läkare. Jag vill inte försöka rädda där det redan är alldeles snett, ge dödsdomar, släcka bränder innan nya slår ut.

Jag vill mötas av barn varje dag. barn som far illa hemma, som inte far illa hemma, som mår bra, som behöver stöd, barn som är duktiga, barn som inte är lika duktiga. barn som behöver mig mest av allt.. Barn som vill ge mig allt av sig. Jag vill vara med från början. Från de första orden. Till de första glada skutten då man klarar av att addera 1 med 3. Jag vill vara med i det glada, i det stora. Jag vill vara en del av att skapa framtiden. Och jag har svårt att se någon yrkesgrupp så passande som Förskollärare.

Nej, jag kanske inte kommer sitta med 35000 i månaden. Fast de vore hemskt kul. Men jag kommer att få vara mig.
Och där tycker folk. Att jag slänger bort "mina fina betyg jag kämpat så hemskt för...". Det är aldrig bortkastat, att ha lyckats med saker i livet. och ärligt talat, tror jag att de behövs lite Förskollärare med lite riv. Som står för den hon är. En förskollärare som inte blir det för att den inte kommer in på något annat.
Om det ska till ska jag bli den bästa av dem alla.
Om det ska till ska jag doktorera i "Förskolepedagogik". Ett ämne där de skriker efter doktorander. För de som från början oftast söker till yrket inte klarar av att doktorera. Och plötsligt.
Känns inte mina betyg ett dugg bortkastade längre.

herregud, jag känner mig som en gammal kärring när jag tycker att tiden bara rasslar på!

Jobbet går kanon, jag är så glad i våra fina ungar på förskolan och njuter av att få vara med och se deras utveckling - för varje vecka! Simskolorna går också finfint, fått mycket beröm av föräldrarna i år, då jag har valt att lägga om ännu lite mer teknikträning och de är verkligen roligt när man får så mycket uppskattning!!

Engelskakursen jag läste är nu klar, jag läste heltid i fem veckor samtidigt som jag jobbade heltid, i fredags kom domen (läs BETYGET!!!!). Läraren var nöjd med min insats och han var verkligen inte snål med berömmet den herrn, MVG i hela kursen och nu är det bara att njuta av att inte ha plugget vid sidan av jobbet ett par veckor.

Irmas lydnadsklass-3 träning går sakta men säkert FRAMÅT och hon är en helt ny hund. attityd så in i bomben och jag njuter till fullo av hennes härliga energi ute på plan! Min fina hund!

Jag och Rut donar på med våra insättningar och "lugna-ner-sig-träning", då inte farten är något direkt problem hos denna hund iaf!

Idag har vi varit på en långpromenad genom skogen, på eftermiddagen snöade det så ska bli kul att se om de kommer något mer.

Rakels valpar växer och frodas på Kennel Bombax, ska bli spännande att följa deras utveckling... men främst längtar vi som galningar efter vår egen Toka-Rakel här uppe i Umeå. Den hunden fyller en stor bit av mitt hjärta!

Imorgon ska jag vara på jobbet 6.15, så jag åker strax innan sex.... Denna tiden på kvällen är det snabbpink med hundarna och sen i säng - så även denna dag!

Rut har för övrigt löpt, och är väl nu i slutfasen och som standard som alla mina tikar gjort (en gång sen aldrig mer ;) skedde igår. PINKA I SÄNGEN GJORDE DEN LILLA LUSEN!!!
Hm. Som tur var hade vi bokat tvättid redan så de gick ganska smärtfritt ändå!

FIRMANZ SEXY LEMON SLAM, 7 månader

e. NORD J(G)CH SE J(GF)CH SE UCH SE VCH Bombax Kardinal
u. SE J(GF)CH SE J(GS)CH FI J(G)CH SE UCH SE VCH LPI LPII Bombax Lemon Sherbet

igår blev Rut 7 månader. Tiden går så fruktansvärt fort, och lilla fantastiska Rut utvecklas så himla bra. Kroppen rekar till sig mer och mer, huvudet är SAGOLIKT, och jag får fasen tårar i ögonen när hon tittar på mig med sina pigga ögon.

Invägningen igår visade på 5,8 kg. Med lite mer vuxenmuskler (även fast hon är fint musklad nu SÅKLART) så landar hon väl på 6,1 kg. En perfekt storlek på henne, precis som sin mamma!

att det strular massa, pratas massa och bara drygar till sig med allt hela tiden. är de inte däcken är det något annat. och även om det löser sig till slut så är det en jävla massa strul och oro däremellan! Något jag inte har tid med mellan plugg, massa hund och två jobb. Varför kan folk inte bara säga rakt ut till en enskild istället för att ta det vägen runt hörsägen? Varför ska folk pressa en i rondellerna så man nästan blir påkörd (IGEN!)? Varför ska det krångla med det mesta, när man bara försöker vara en enkel medborgare som sköter sig kring allt.

Och även om Irma är totalt upplyftande ikväll med att klara flertalet vittringar med mellan 3-7 pinnar så blir jag bara LESS.
För uppepå allt detta... så har jag ett par timmar plugg som väntar ikväll och som måste göras för imorgon jobbar jag hela dagen. 9-20:30. Och det är inte jobbet jag är less på. Utan de är att ibland är det bara skitdrygt att sitta timma ut och in och pussla med varenda minut i mitt liv för att få ihop allt.

Nu har jag spytt ut lite, nu ska jag gräva ner mig i böckerna igen.

Jag går lite på rosa moln just nu, trots att jag har alldeles för mkt att göra med plugg och jobb.
Irma och jag har börjat träna med en annan tjej på klubben och jag har en ny hund! Eva har kommit med några tips och råd, vi har tränat korta små moment varje dag.
Och alltså - HOM ÄR OUTTRÖTTLIG!

När jag pausar för vi ska vila och snacka lite skit, hoppar Irma konstant på mitt ben och krafsar och piper... "mer matte, MER MATTE!". Jag blir så glad att tårarna rinner på passen. Irma är verkligen en HELT FANTASTISK lydnadshund när hon är som bäst, och nu verkar det som att de är mer vardag än undantag med den attittyden! Tidigare har vi lyckats pricka ett par gånger då hon varit på topp, och då har hon ju haft 191 poäng i ettan, 10a på allt utom LF.

Nu kör vi småsvängar varje dag med vittring, fjärr och position. Snacka om framsteg! Å! Blir lycklig bara jag tänker på det!

jag har tänkt ta det lugnt, köra in henne ordentligt i trean och sen starta första utomhustävlingen 2012 på våren då. Då har vi en ärlig chans - hoppas jag. Jag anmäler om hon är färdig, annars väntar jag!

Rut och jag kör på, det går bra, hon gör fina framsteg - de störtsa problemet är belöningar. Rut är nämligen så lättbelönad att om jag plockar upp en kotte i skogen och ber henne göra något för den så gör hon VAD SOM HELST; MÅSTE MÅSTE HA DEEEEEEEEEEN!. Och ja, ni förstår alltså att hon blir väldigt hetsig väldigt fort när vi tränar = terrier deluxe. Och ja, mkt hopp och lek, som de ska vara men ja... vi tar oss framåt sakta men säkert.


På Kennel Bombax har Rakel fått valpar igår, två hanar och två tikar.
Fader till dem är samma hane jag hade till Irma, Bombax Kardinal, en superborder med det mesta i meritväg! (bla nordisk jaktchampion och utställningschampion!!!)
Är man intresserad av en valp ur denna kombination så kontakta kennel Bombax eller mig så förmedlar jag kontakt!



kan inte förstå att Rut är över 6 månader nu.. satt och kikade tävlingar inför vår lydnadsdebut och inser att sista januari får hon faktiskt starta! Absurt men ROLIGT!

Det är lite tomt i flocken nu utan Rakel, men desto mer tid får de andra tjejerna... Jag hoppas träningen fortskrider som förväntat nu!

Vi har också fått goda nyheter, husse har fått vik som det han är utbildad till (gymnasielärare historia/samhällskunskap) i 4 månader - HELTID! Himla roligt!

ÅÅÅ! Förra helgen var vi och körde agility och superIrma (ibland iallafall!!) blev uppflyttad i agilitytvåan och tog en pinne i hoppklass 2! KUL :)
Uppfyllde målen vi hade med agilityn, nu hoppas jag få lite mer trycka under fötterna på henne när vi försöker klättra upp till klass 3!



my sunshine v

Annars är jag på ganska bra humör idag. Rut har tränats att sitta i bur i bilen och vara ensam, inne i lägenheten medan jag varit ner i tvättstugan och tvättat... osv osv... och idag skulle hon sättas på prov. Jag började 10.30 så åkte inte förrän strax efter 10. Husse skulle komma hem strax efter 14.00, så de passade idag perfekt att lämna alla hundarna ensamma till husse kom hem från jobbet!
Stängde av köksdelen (Irma och Rakel gör ju ingenting, men eftersom Rut skulle vara så länge nu så ville jag inte börja ha henne att bita på något) och la dit bädden, vattenskålen och en varsin liten tuggpinne. När jag gick tuggade alla för fullt på sina pinnar, och när husse kom hem hördes det inte ett pip förrän han kikade fram och hejade på dem! Så glad och lättad, för mig är detta lite av ett "kritiskt moment" eftersom jag bor i lägenhet... men man har verkligen en stor fördel av att ha de andra hundarna som är så trygga och duktiga - de har ju sällskap av varandra.

Annars brukar de oftast hänga med mig på jobbet och sitta i bilen och följa med lite på utflykter osv, men jag vill ändå hålla uppe så de också är lugna i lägenheten - för ibland är det lämpligast att ha dem här!

Rut är ju nu strax över 6 månader och nu har jag börjat ställa än lite mer krav på henne. Hon är en glad, lycklig och arbetsvillig kamrat och på söndag ska jag ut på bruks och testa henne lite extra...

Nu har jag precis ätit middag och ska bara packa ihop alla hundgrejer, sen drar Irma och jag till bruks och tränar inför vår start i LK3. Pepp!